Idag sitter jag på café och sträckparallelläser nya ungdomsböcker. Inget dumt jobb man har. Just nu är det Jenny Han som gäller, den nya boken som kommer i vår. Sista delen i Sommartrilogin närmare bestämt. Sommar för evigt.
Nyfiken på hur det går för Belly, Jeremiah och Conrad? Det bör du vara!
Igår började jag skriva på ett inlägg om kärlek. Om kärleksromaner och romantiska böcker. Alla hjärtans dag osv. Det gick sådär, som man kanske kan ana eftersom det aldrig dök upp något. Konstigt egentligen, jag som alltid varit en sucker för romantik (även om det inte riktigt alltid går ihop med mina värderingar i övrigt.) Jag har plöjt metervis av klassiska kärleksromaner om trånande damer i empirskurna klänningar. Läst väldigt mycket av bästa sortens chicklit, som Marian Keyes och Lisa Jewell. Till och med gjort ett experiment med Harlekin en gång (misslyckat men enormt underhållande). Jag har gråtit floder över En dag och Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Ändå kom jag alltså inte på några bra, nytänkande kärleksboktips eller något skojigt att skriva om saken i allmänhet.
På vägen hem från jobbet tänkte jag: Är det så att kärleksromanen är död? Den kanske tar en tupplur? Eller har den antagit en ny form som jag inte riktigt fastnat för? Är det jag som förändrats som läsare? I senaste numret av Vi läser konstaterade man att chickliten är på väg att dö ut. Att kvinnor i allt högre grad väljer spänningsromaner. Det gör ju så klart sitt till i så fall. Men ett ställe, där romantiken faktiskt lever och frodas i allra högsta grad, på ett väldigt bra, härligt och ofta gripande sätt, är i YA-världen. Bland ung vuxen-böckerna alltså. Där finns det SÅ mycket bra. Och inget slisk heller, utan bra, genomtänkta, balanserade kärlekshistorier. Det kanske är dit man får vända sig nu.
Vad tror du? Vad händer med kärleksromanen?
(En sak jag kan säga är att det här är en ruggigt bra, ny kärleksroman. Om än inte helt lycklig.)
Kolla in den här då, apropå boken jag skrev om förut:
Oj. Den här boken som jag trillade över nyss, en ungdomsbok som kommer ut i USA i övermorgon. AH. Så snygg. Och så bra den verkar. The Disenchantments av Nina LaCour. Den ska handla om två kompisar, Colby och Bev, och hela den där längta-efter-att-få-sluta-skolan-och-ge-sig-ut-i-världen-grejen. Och musik. Och att bli vuxen.
Förresten, den påminner ganska mycket om Lisa Bjärbos nya bok som snart kommer ut, Allt jag säger är sant. Eller hur? Brillorna, färgerna, ljuset, typsnittet …
Det finns en hel del barn- och ungdomsböcker om fotboll. Men de är ofta ganska ofarliga och handlar mest om hur kul det är att dribbla fram mot mål eller hur jobbigt det är att inte vara tillräckligt bra. Fotbollsvåld däremot – en mindre trevlig, men högst verklig biverkning som har blivit allt svårare att blunda för – får sällan plats i berättelserna. Därför känns den här boken, Fans – Motståndarna, så ny och kul. Den är skriven av Arne Norlin och Andreas Palmaer och kommer ut i slutet av mars på Alfabeta.
Igår skrev journalisten Lasse Anrell om den i Sportbladet – kolla HÄR.
Boken (perfekt för 11-12-åringar) är en slags Romeo och Julia-historia med fotbollstvist. Men det är som sagt ingen vanlig det-är-så-kul-med-fotbolls-bok, utan handlar också om när kärleken till laget går överstyr … Fans – Motståndarna blir huvudbok i Läseposten i vår!
… landade just den svenska översättningen av den här boken. Cinder av Marissa Meyer.
Så passande, den som jag har funderat på att klicka hem. Gissa vad jag ska göra ikväll?
Vissa böcker är så bra att det är svårt att skriva om dem. Det här är en sådan: Saving Francesca av Melina Marchetta. Jag läste den redan för ett par månader sedan, på en flygplats i Paris. Men i dag tänker jag ta mig i kragen och blogga om den.
Boken handlar om Francesca. Hon har just börjat första året på St Sebastian’s, en skola som alltid har varit en pojkskola men nyss har blivit coed. Alltså för både killar och tjejer. Det står så bra formulerat i baksidestexten: St Sebastian’s pretends it’s a coed school by giving the girls their own toilet. Ni fattar. Det är fortfarande killarna som styr, och både elever och lärare har svårt att acceptera att saker måste förändras nu när det finns tjejer bland dem. Hur ska man få plats och existera på lika villkor när allt är anpassat till killar? Där tjejerna bara får vara åskådare på alla matcher, får biroller utan repliker i de mansdominerade pjäserna, tvingas byta om på toaletten eftersom det bara finns killomklädningsrum, där man alltid blir kallad för kossa och bitch?
Men det här är inte det enda jobbiga i Francescas liv. Långt i från. Hon saknar kompisarna som går kvar på hennes gamla skola och känner sig inte hemma bland de tjejer som hon tvingats ihop med i den nya klassen. Och en morgon vägrar hennes mamma, som alltid är den starka och positiva, plötsligt att kliva ur sängen. Hon bara gråter, och det blir värre och värre.
Det låter deppigt, eller hur? Ja, det är lite sorgligt och jag blir upprörd, ledsen, rörd och gripen när jag läser. Men när jag har läst klart känner jag mig glad, lite starkare och mer hoppfull. Det är en så otroligt fin utvecklingsroman med ett fantastiskt personporträtt. Dessutom älskar jag skildringen av Francescas relation till sina vänner. Det vackra språket och dialogen som är helt klockren. Och så känner jag så väl igen Francescas tankar och känslor …
Handlingen påminner ganska mycket om flera av mina favoritböcker. Jag skulle vilja temaläsa den här boken ihop med Tusen gånger starkare (som ju är allt annat än hoppfull), Foxfire – en tjejligas bekännelser, Pojkarna, och kanske lägga till det grekiska dramat Lysistrate och Scum-manifestet! Den röda tråden är så klart maktkampen, relationerna, hatet, kärleken, spänningen, distansen mellan de två könen. Både viktigt och väldigt spännande.
Saving Francesca finns än så länge bara på engelska. Förlag! Knip den nu!
En vårbok som jag har smygläst för länge sen (det allra bästa med mitt jobb!) är Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det är en krypande obehaglig berättelse om två tonåriga tvillingsystrar med mediala förmågor. En ung vuxen-roman, skulle jag kalla den. Boken kommer ut i april (på Gilla böcker) men redan nu kan man läsa en intervju med författaren på bloggen Tonårsboken. Gör det, tycker jag, och läs boken så fort den kommer ut!
Grattis Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg! Cirkeln, första delen i deras ungdomsbokstrilogi, har nämligen tilldelats Bokbloggarnas litteraturpris 2011.
Priset instiftades 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club, och den här gången nominerades 87 böcker av 34 bokbloggar. En bokbloggarjury fick sedan rösta fram vinnaren bland de 14 mest nominerade. Då knep Cirkeln 22 procent av rösterna!
Andraplatsen gick till Tomas Bannerheds Korparna och tredjeplatsen delas av Gå hel, gå sönder (Sofia Nordin), Mörk jord (Belinda Bauer) och Den enögda kaninen (Christopher Carlsson).
Det där med skräck och rysare – visst är det så att man antingen gillar eller inte? Själv är jag en sådan som egentligen inte gillar. Eller rättare sagt, jag gillar inte att bli rädd. Ett av mina mest traumatiska läsminnen är från när jag var tonåring och låg på det lilla småstadssjukhuset där hemma med nyavlägsnad blindtarm. En natt var det åska, ett sånt där fasligt bara-på-film-oväder. Och dumt nog, lättskrämd och harig som jag är, låg jag där i det lilla rummet som jag delade med tre halvdöda gamla damer, och läste Stephen Kings Det. Jag hade den där krypande, kittlande känslan längs ryggraden hela tiden. Var helt säker på att någon eller något dolde sig bakom draperiet. Någon av de zombieliknande gamla damerna kanske, som var ute efter mig? En clown med vassa tänder? Jag minns att jag verkligen inte ville läsa mer, men att jag bara inte kunde slita mig. Trots att jag höll på att dö och kissa på mig av skräck. Det var en lättnad varje gång det kom in en sköterska och skulle kolla till mig …
Jag läste ut en läskig bok igår, det var därför jag kom att tänka på det här. En svensk ungdomsroman med allehanda otrevliga varelser i. Något att se fram emot. Den kommer ut i juni, då kan jag avslöja mer.
Vilken är din läskigaste läsupplevelse?