Det märks att det är en bra period i bokutgivningen just nu, för varje dag kommer det minst fem paket med färdiga ex av böcker som vi bara sett på manusstadiet. Eftersom det är jag som är ansvarig för inkommande manus och böcker på bokklubben, så blir det ofta jag som står och packar upp paketen. Men den senaste tiden har jag inte tagit mig tid att göra något mer med dem, så nu har det hela utvecklats till ett rejält arbetsmiljöproblem. Det här högen står på den lilla vagnen precis vid mitt skrivbord och den är hög som en medellång tweenie. Kommer den i gungning råkar jag illa ut. Eller min stackars kollega Hanna.
En aning farligt, ja. Men visst känns det lite lyxigt att ha en arbetsplats där man fullkomligt badar i böcker.
Imorgon måste jag nog ta mig tid att sortera och ställa alla böcker där de ska vara. Några i framtida-huvudböcker-högen, några i arkivet, några i att-läsa-hyllorna. Det jobbiga är att jag alltid blir så lässugen när jag ska göra den där sorteringen, att det oftast slutar med att jag blir stående och läser något istället för att jobba vidare …
En stor del av det jag gör på dagarna handlar om att kunna beskriva böcker på ett lockande sätt. Att sätta fingret på det fina och bra, det som sticker ut och gör boken till en huvudbok. Ibland är det hur lätt som helst. Ibland är det fruktansvärt svårt. Janina Kasteviks fina bok 
Minns ni Jessica Kolterjahn? Hon vikarierade för mig när jag var föräldraledig härom året, men jag visste vem hon var långt innan dess. Hon är nämligen författare också, och jag hade läst och älskat hennes debut Ut ur skuggan, en fantastiskt fin och bra roman. Och sen Nattfjäril. Så det kändes tryggt att hon tog över min ratt medan jag var borta.
