Arkiv för kategori ‘Om läsning’

 

Det ska börjas i tid?

torsdag, 11 november, 2010

Läser i senaste numret av Svensk Bokhandel att amerikaner i allt högre utsträckning låter bli att köpa bilderböcker till sina barn. Enligt Dara LaPorte som är chef för barnboksavdelningen på Politics and Prose i Washington*, ser hon barn plocka fram bilderböcker och deras föräldrar säga ”Du kan bättre än det här, du kan mer.” Föräldrarna låter inte barnen läsa bilderböcker för att de då kanske inte kommer in på Harvard! Både föräldrar och skolor trycker på för att få barnen att läsa böcker för högre ålder än vad de är. Flera amerikanska förlag uppger också att de dragit ner på sin bilderboksutgivning de senaste åren.

Vi på Barnens Bokklubb märker också en allt större försäljning av pedagogiskt material till barn, till exempel övningshäften inom områdena svenska och matte. Frågan är om inte svenska föräldrar håller på och hakar på samma trend?

Om det verkligen är så beklagar jag det djupt. Barn ska inte tvingas att vara små Einsteins – de behöver leka, bli lästa för och få vara barn den korta tid de är det.

*Källa New York Times.

byline_annika

Viktiga böcker

onsdag, 6 oktober, 2010

reportage

När man läser så mycket skönlitteratur som vi på Barnens Bokklubb är det skönt med en dos verklighet då och då. Som omväxling. Och frågar du mig är det allra bästa sättet att få den dosen i form av reportage- och debattböcker. Att läsa ett riktigt bra reportage är ju precis lika härligt som att kasta sig in i en maffig roman, ett sätt att upptäcka nya världar!

Häromdagen läste jag ut två fantastiska debattböcker – Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan, om de brännheta ämnena surrogatmödraskap och prostitution, och Lubna Ahmad al-Husseins 40 piskrapp för ett par byxor, om en kvinnas kamp mot regimen, lagarna och kvinnoförtrycket i Sudan.

Nu undrar jag: varför finns det egentligen inte fler av den sortens böcker för lite yngre läsare? Jag kommer inte på en enda reportagebok som riktar sig till ungdomar, trots att det finns mängder av ämnen som skulle vara fantastiskt spännande att ta upp i den formen.

Som tur är finns det massor av reportageböcker som är skrivna för vuxna men funkar även för yngre (läs tonåringar). Här är några av mina favoriter genom tiderna – en del finns i pocket, andra på bibblan:

* Bland huliganerna av Bill Buford: Krypande läskig och fascinerande bok om fotbollshuliganism, där författaren nästlar sig in och börjar leva med brittiska fotbollsfans som lever för sina lag – och för våldet.

* Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk: Också om fotbollshuliganism, och manlighet.

* Hett av Bill Buford: Samma reporter som nästlade sig in i fotbollsvärlden ger sig nu in i lyxkrogsbranschen. Hur spännande som helst!

* Den tredje vintern av Martha Gellhorn: Den legendariska reportern Martha Gellhorn rapporterade från krigshärdar runt om i Europa, bland annat inbördeskriget i Spanien på 1930-talet. En klassiker!

* Ok, amen av Nina Solomin: Journalisten Nina Solomin flyttar in i stadsdelen Williamsburg i Brooklyn, New York för att leva bland och lära känna de ortodoxa judarna, chassiderna.

* Lasermannen av Gellert Tamas: Om mördaren John Ausonius som satte skräck i hela Sverige på 1990-talet.

* Bangs bästa av Barbro Alving: Reportage och andra texter av en av Sveriges bästa journalister genom tiderna.

* Välkommen till paradiset av Jennie Dielemans: Om turism och vad den ställer till med i världen. En bok som ger garanterat ont i magen.

byline_lisaJ

Dumpad!

onsdag, 29 september, 2010

Kanske är det när man själv är lyckligt kär som man ibland behöver frossa lite i andras olycka. För mig är det i alla fall så. Jag är nämligen väldigt svag för böcker på temat ”dumpad”. Såna där som man verkligen kan leva sig in i, fulgråta till och få en hård och elak liten igenkänningsklump i magen av. I vanliga fall är det inte lätt att få mig att gråta över en bok, men just när det handlar om kärlekssorg så är jag körd. Det finns ingenting som gör så ont.

Min favorit just nu är Ingrid Olssons senaste bok Komma över. Aj, så bra. Och oj, så snyggt omslag! Den handkommaoverlar om en kille, Jeppe, som just har blivit dumpad av sin tjej. Och alla som någon gång har haft ett förhållande som tagit slut kommer garanterat att känna igen sig: hoppet som inte riktigt försvinner, förödmjukelsen när man inser att man har hoppats för mycket, hjärtevärken när man ser sin gamla kärlek med någon annan första gången …

Annars är min värsta/bästa dumpningsbok Anneli Jordahls roman om kärlekshistorien mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen, den med den träffande titeln Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Jag läste den på semestern i somras, ensam på ett stekhett hotellrum där jag låg och var sjuk. Sängen var helt sjöblöt efter att jag läst klart. Och då snackar vi inte om febersvett … Inga lyckliga slut i sikte, där inte. Sjukt bra. Men kanske inget för den som har sin senaste dumpning i alltför färskt och plågsamt minne.

Komma över, däremot, kan jag verkligen rekommendera till alla nydumpade där ute. Läs den och få hoppet tillbaka!

byline_lisaJ

”Sune i dödsriket?”

måndag, 13 september, 2010

I dagens DN har Andreas Palmaer (barnboksrecensent och barnboksförfattare) skrivit
en intressant artikel
om den stora skillnaden mellan bilderböcker och läsa-själv-böcker. Enligt skribenten så är bilderboken konstnärligt ambitiös och skildrar ämnen som döden, pappor som slår, depression och skilsmässor. Så här säger artikelförfattaren bl a:

”Men för 6–9-åringar, så kallade läsa själv-böcker, är utbudet mer förutsägbart. Häst- och sportböcker, oändliga deckar- och humorserier. Här satsas på säkra kort. Det vore fullständigt otänkbart med titlar som Sune i dödsriket eller LasseMaja och Förintelsemysteriet.”

Kan det vara så att bilderboken är en högt stående konstform, medan läsa själv-litteraturen har en låg och möjligen pedagogisk ambitionsnivå? Enligt artikelförfattaren så förstår bilderboksbarnen knappt vad deras böcker handlar om, medan läsa-själv-barnen får sina serverade både lättuggat och lättsmält fast de egentligen behöver ”krokiga, konstiga böcker som sätter griller i huvudet på dem”.

Jag tror att sanningen ligger någonstans mittemellan. Bilderböcker kräver oftast två konstnärer – både en textförfattare och en illustratör. Självklart tar en duktig illustratör en text till nya höjder och nya dimensioner. Detta medan textboken vackert får nöja sig med en upphovsman eller kvinna. På sin höjd får den lättlästa textboken några svart-vita bilder för att lätta upp. Men självklart är detta ett intressant ämne att diskutera. Ger vi inte våra ettagluttare tillräckliga bokutmaningar? Om det är så kan de ju läsa Astrid Lindgren. Sen behöver man inte så mycket mer. Eller?

byline_annika

Vissa böcker borde vara utfärdade med gråtvarning

torsdag, 9 september, 2010

Vissa böcker borde vara utfärdade med gråtvarning. Där satt jag – intet ont anande – på ettans buss på väg genom Stockholm en helt vanlig vardagsmorgon och läser.  Och plötsligt blir omvärlden alldeles dimmig. Anledningen till detta var tårar som envist rann nerför mina kinder och orsaken var ett manus jag läste för bokklubbens räkning,  Ett manus som var så sorgligt – men oh så bra – att jag inte kunde behärska mig.

Nu har detta manus äntligen blivit färdig bok. Boken heter Kram från Alice och den är huvudbok i 11-12 år just nu.  I korthet handlar det om Alice som förlorat sin pappa och lillasyster i en bilolycka och vars mamma inte orkat med sorgen och helt enkelt stuckit. Så alla ni som gillar en bra dramatisk berättelse med mycket känslor och gråt,  läs den!

Och här kan ni läsa mer om den >>
byline_anncha

Läsa klassiker för bebben?

tisdag, 31 augusti, 2010

Som den boknörd jag är, funderar jag redan på vad jag ska läsa för bebisen som jag just nu har på jäsning i magen. Trots att den troligen inte kommer att titta ut förrän om sisådär fyra månader. Men bäst att börja i tid, eller hur?

Därför hajar jag till när jag hittar ett gammalt blogginlägg om att skippa de traditionella barnböckerna – och läsa klassiker för sin bebbe istället. Funkar precis lika bra, hävdar bloggaren. Bebben fattar ju ändå ingenting de första månaderna utan är mest ute efter myset och mammas eller pappas lugna röst. Han tipsar om Laurence Sternes tegelsten Tristram Shandy eller författare som Italo Calvino, George Orwell och Pablo Neruda. Tunga klassiker som en nybliven förälder äntligen kan ta sig tid att läsa. Melodiskt, oförutsägbart och lekfullt ska språket vara. Och bort med sex, våld och materialism.

Jag själv, som dessutom gärna vill utesluta mansgrisighet och gubbighet ur mitt framtida barns bibliotek, håller inte riktigt med. Visst, grafiskt våld och heta sexscener kanske inte är optimalt. Men det finns ju faktiskt många bra, moderna och KVINNLIGA författare som man också kan välja för att roa sin lille klimp. Om man nu av någon anledning skulle ha något emot alla underbara, färgglada och fantasifulla barnböcker som finns att välja mellan i dag. Och det har inte jag.

Vad säger ni – ska bebisar hålla sig till pekböcker eller kan man lika gärna börja med klassikerna direkt?

byline_lisaJ

Uppdrag: Läsa ikapp

torsdag, 22 juli, 2010

Efter två och en halv vecka på Barnens Bokklubb har jag ett problem. Ett ganska angenämt problem. Eftersom jag har jobbat med nyheter och skrivit om vuxenböcker tidigare har jag så klart inte läst ALLT som getts ut för barn och unga de senaste åren. Nu måste jag alltså läsa ikapp lite …

Tur för mig att det är sommar. Långa, ljusa kvällar och stillsamma eftermiddagar på jobbet är ju perfekta för att sluka böcker. Så fort jag får en stund över här på redaktionen flyttar jag från min träsmaksframkallande stol till den marimekkoblommiga soffan som står här ute. Tar en kopp te, drar upp fötterna och hugger in på en bok. Vilket lyxjobb.

Än så länge har jag (förutom en drös helt nya manus som är top secret) läst Sonya Hartnetts Fjäril (usch så hemsk, men väldans bra), Georgia Byngs Molly Moon-böcker (älskar!), lite Meg Cabot, några Pija Lindenbaum som jag missat och en herrans massa Stina Wirsén (storfavvon). I väntehögen ligger dessutom Katarina Kieri och Per Nilssons I det här trädet. Ett angenämt problem som sagt. Mycket att läsa, mycket att sätta sig in i, men det är ett väldigt, väldigt trevligt jobb jag har.

Vilka är era barn- och ungdomsfavoriter från de senaste åren? Vad får jag inte missa?byline_lisaJ

Läshögen växer

torsdag, 17 juni, 2010

Jag vet inte hur det är med er, men jag är en sådan människa som tänker att jag ska hinna hur mycket som helst på min semester. Framför allt ska jag hinna läsa en himla massa böcker då. Mitt första semestertillfälle är några dagar kring midsommar och jag har redan börjat (sedan ganska länge faktiskt) samla på mig en hög med böcker att läsa. Jag har bestämt att barn- och ungdomsboksläsningen får vila så i min hög finns i princip bara vuxenböcker.  Bland de författare som trängs i högen märks John Ajvide Lindqvists, Herta Müller, Sofi Oksanen, Patti Smith, Karin Fossum med flera. Gott och blandat helt enkelt. Sedan vet jag ju av erfarenhet att en ganska stor del av läshögen fortfarande är oläst när semestern är över. Men det är en annan historia.

Hur ser er sommarläsning ut?byline_anncha

Pojk- och flickböcker?

torsdag, 20 maj, 2010

Allt som oftast kommer diskussionen kring vad som är pojk- respektive flickböcker upp. Jag tillhör de som inte vill göra den uppdelningen, men jag är samtidigt väl medveten om att det är väldigt många andra som gör det. I veckan pratade jag med två 14-åriga pojkar som menade att killar gillar fantasy och spänning, böcker där det händer saker. Deras uppfattning stod klar. I böcker som handlar om kärlek och relationer händer det inte så mycket. De är inte så spännande. Det var mest tjejer som gillade sådana böcker.  När jag frågade varför de trodde det är så, visste de inte riktigt. ”Det kanske är instinkt”, var ett förslag.

Kanske är det så. Eller kanske är det gamla inlärda mönster och det faktum att i vårt samhälle räknas ”känslorna” till den kvinnliga sfären. En kollega till mig med två tonårssöner tyckte att de absolut borde läsa Michelle Magorians ”En liten kärlekssång” –  en dramatisk berättelse om en 17-årig flickas upplevelser under andra världskriget – men  hon förstod att hon aldrig skulle få dem att läsa en bok med den titeln. Vad göra? Jo, hon tejpade fast ett skyddsomslag runt boken och rev ut försättsbladet. Och hennes söner läste. Och de gillade. De sa till och med att det var en av de bästa böcker de läst.byline_anncha

Albert Einstein hade rätt

måndag, 10 maj, 2010

Den 25 februari i år uppmärksammade jag en artikel i Aftonbladet som hade följande rubrik: Glöm alfabetet, läs högt för barnen.

Intressant och provocerande rubrik, eller hur? Efter lite efterforskningar visade det sig att den hörde hemma i en brittisk undersökning där forskare från The Millennium Cohort Study följer 19 000 barn födda i början av 2000-talet fram tills de fyller 11. Undersökningen, som har pågått ett antal år redan, visar att de barn som regelbundet får sagor höglästa för sig utvecklas snabbare och bättre än andra barn.

albert einsteinSue Palmer, en av de brittiska experterna inom området barns utveckling, menar att barns inlärning i princip helt och hållet grundar sig på mänsklig interaktion. Studien visar också att de barn som lär sig alfabetet och att räkna tidigt inte har någon fördel av det. Andra barn hinner i kapp när de börjar skolan.

Treåringar som dagligen får höra berättelser ligger vid skolstart i genomsnitt 2,8 månader före sina jämngamla inom området kommunikation och språk. Och att lyssna på berättelser verkar också stimulera andra förmågor – i matte ligger de i snitt 2,4 månader före i utvecklingen. Försprång de behåller livet ut.

Om detta stämmer så handlar barns inlärning och utveckling i princip bara om INTERAKTION. Ända från start. Tiden med en baby ska tillbringas med att vagga, bära, kittla, skratta och prata med sitt barn. Före 18 månaders ålder uppfattar barn inte något av det de ser till exempel på en bildskärm; de bara stirrar. Tittut däremot, är interaktion på hög nivå!

”Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem”, är ett ofta använt Einsten-citat. Så här många år efter hans död vet vi att den klyftige Albert Einstein visste vad han talade om.

God högläsning!

byline_annika