Bloggen - Barnens Bokklubb » Om läsning

Läskig läsning

admin — Fri, 27 Jan 2012 09:23:54 +0000

Det där med skräck och rysare – visst är det så att man antingen gillar eller inte? Själv är jag en sådan som egentligen inte gillar. Eller rättare sagt, jag gillar inte att bli rädd. Ett av mina mest traumatiska läsminnen är från när jag var tonåring och låg på det lilla småstadssjukhuset där hemma med nyavlägsnad blindtarm. En natt var det åska, ett sånt där fasligt bara-på-film-oväder. Och dumt nog, lättskrämd och harig som jag är, låg jag där i det lilla rummet som jag delade med tre halvdöda gamla damer, och läste Stephen Kings Det. Jag hade den där krypande, kittlande känslan längs ryggraden hela tiden. Var helt säker på att någon eller något dolde sig bakom draperiet. Någon av de zombieliknande gamla damerna kanske, som var ute efter mig? En clown med vassa tänder? Jag minns att jag verkligen inte ville läsa mer, men att jag bara inte kunde slita mig. Trots att jag höll på att dö och kissa på mig av skräck. Det var en lättnad varje gång det kom in en sköterska och skulle kolla till mig …

Jag läste ut en läskig bok igår, det var därför jag kom att tänka på det här. En svensk ungdomsroman med allehanda otrevliga varelser i. Något att se fram emot. Den kommer ut i juni, då kan jag avslöja mer.

Vilken är din läskigaste läsupplevelse?

En bra bok och en utmaning

admin — Wed, 25 Jan 2012 08:03:33 +0000

Dagens pendelläsning: Elif Batumans Besatta – äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Så bra! Det är en samling personliga – både väldigt roliga och intressanta – berättelser om böcker och läsning. Allt handlar om den klassiska ryska litteraturen, och än så länge har jag bland annat hunnit läsa om den ambitiösa ryska milenniumutgåvan av Tolstojs verk som väger lika mycket som en nyfödd vitval. Haha. Jag rekommenderar den verkligen till alla som är det minsta intresserade av litteratur! (Besatta alltså, inte vitvalen.)

Det bästa jag har fått ut av boken än så länge är världens lust att läsa mer ryskt. Anna Karenina har jag aldrig orkat mig igenom, och inte Idioten heller. Den har dessutom kommit i vansinnigt ny, snygg pocketutgåva. Det får bli vårens utmaning!

Svenska barn blir allt sämre på att läsa

admin — Mon, 23 Jan 2012 08:33:34 +0000

Oroande resultat av den stora PISA-studien 2009, som just har presenterats. Den här gången fokuserade man på läsförståelse och undersökte nästan en halv miljon 15-åringar från 65 olika länder. Resultatet? Inte så bra. Nästan en femtedel av de svenska eleverna, drygt 17 procent, klassas som svaga läsare. Det kan man jämföra med undersökningen år 2000, då motsvarande siffra låg på 13 procent. Det här gäller både pojkar och flickor, men om man jämför de två grupperna så är det pojkarna som tappar mest.

I ett inslag i Rapport gör man en intressant koppling till det fria skolvalet. Det kanske ligger något i det, att föräldrar kan välja bort vissa skolor, och att ”resurssvaga” barn som blir kvar får mindre draghjälp av duktigare klasskompisar. Läs mer här.

På gränsen till hysteri

admin — Thu, 19 Jan 2012 07:54:04 +0000

Alltså, det här med att sitta på kommunalt färdmedel och läsa roliga böcker. Dålig vana. Nyss, på väg till jobbet, var jag farligt nära att skrattspruta kaffe på halva t-banevagnen. Men å andra sidan, vad uppfriskande det är att starta dagen med en skrattattack på gränsen till hysteri.

Här är boven: Ja till Liv! av genialiska Liv Strömquist.

Ett rekorddåligt läsår – och två löften

admin — Sat, 31 Dec 2011 10:30:22 +0000

Så här i nyårstider då man ska räkna ihop, summera och yvas lite över allt man läst under året kan jag konstatera två saker.

Ett: Det här är nog sämsta läsåret i mitt liv.

Två: Jag var en idiot som slutade skriva läsdagbok.

Den dåliga läsningen finns det logiska förklaringar till. Mammaledighet, tidsbrist, trötthet, fullt upp med bebisjox. Gud vad trist. Borde ha som nyårslöfte att försöka hålla mig vaken lite längre än till åtta på kvällarna och åtminstone lyckas läsa minst ett par vuxen-icke-jobb-relaterade böcker i månaden. Som tur är så är den jobbrelaterade läsningen både väldigt rolig och väldigt omfattande. Jag läser MÅNGA barn- och ungdomsböcker i veckan. Tur det!

Det där med läsdagboken, däremot, finns det inga ursäkter för. Jag har alltid skrivit ner varenda bok jag läst. Men ungefär för ett år sedan tog min lilla läsdagbok slut och jag kom mig aldrig för att köpa någon ny. Nu sitter jag här helt clueless och minns knappt hälften av böckerna jag avverkat i år. Ett par höjdpunkter kommer jag i alla fall ihåg: Sigrid Combüchens Spill som jag hetsläste helt maniskt en dag i somras. En av mina finaste någonsin. Melina Marchettas On the Jellicoe Road, också en sommarbok. Och så Hungerspelen som jag äntligen fick läst i början av förra året.

Så min summering blir två löften: Läs mer. Och skriv läsdagbok igen.

Gott nytt år!

Talspråk i böcker – big no-no?

admin — Mon, 12 Dec 2011 16:03:41 +0000

Jag har alltid haft svårt för böcker skrivna på talspråk. Alltså JÄTTE-svårt. Så svårt att jag rentav bojkottat. Lite som Johanna Lindbäck skriver om på Bokhora i dag. Senaste gången jag hakade upp mig ordentligt var i vintras när jag fick jag ett manus till en kommande bok som verkade så himla bra, Blodröd väg av Moira Young. Jag var SÅ peppad. Tills jag började läsa och möttes av den här inledningen:

Lugh föddes först. På midvinterdan när solen står lågt på himlen. Sen jag. Två timmar senare. Det säger egentligen allt. Lugh går alltid först, å jag följer efter. Å det e bra. Det e rätt. Det e som det ska vara.

Där slutade jag. Jag HATAR när man skriver ”å” istället för ”och” och ”e” istället för ”är”. Och allt sånt. Så fult! Jag tänker direkt att huvudpersonen är lite korkad. Egentligen kände jag att det var huvudboksvarning på den här boken, att den antagligen var riktigt bra. Men det gick bara inte, så jag lämnade vidare den med en notering om att någon annan i redaktionen borde läsa. Nu är boken huvudbok i Barnens Bokklubb. När jag fick veta det (jag var mammaledig då) gav jag den en ny chans. Och älskade den.

Blodröd väg är en helt fantastisk ungdomsroman som mycket väl kan läsas av vuxna (vi har den för medlemmarna från 13 år och uppåt). Tänk tuff Mad Max-framtid med ökenlandskap och en civilisation i spillror, plus lite Hungerspelen-vibbar. Helt klart värd besväret – talspråk eller ej.

Lärdom: Det finns fall där man kan stå ut med lite ”å” och ”e”.

Domen

admin — Mon, 12 Dec 2011 08:24:10 +0000

I helgen har jag läst min första hela bok på iPad. Hur det gick? Bra! Över förväntan faktiskt. Boken jag läste var en ungdomsroman i pdf-format, 243 sidor lång, och jag läste den iBook-appen. Här är en sammanfattning:

PLUS

* Smidigt att läsa på trång tunnelbana.

* Enkelt att krypa upp i soffan och läsa när man inte har tusen lösa blad att hålla ordning på.

* Energisparande – det krävs minimal rörelse för att bläddra.

* Inte alls tröttande för ögonen eftersom man kan dämpa ljusstyrkan.

* Skönt för axlarna att slippa kånka fysiska böcker och manus (lite obvious, men viktigt för kontorsmänniskor med onda axlar).

* Man kan läsa halva natten utan att ha lampan tänd.

* Man känner sig lite cool och hightech.

MINUS

* Man saknar känslan av papper. I alla fall lite.

* Vattenskadad iPad är värre än vattenskadad pappersbunt. Och det ser ut att bli en regnig vinter.

* Riskabelt att läsa samtidigt som man äter och dricker något gott.

* Man riskerar att väcka både bebis och sambo med starkt blått sken när man läser halva natten.

* Man känner sig lite töntig och hightech.

ALLTSÅ: Det funkar hur bra som helst att läsa elektroniskt. Det här kommer jag fortsätta med.

Järnkoll på hjärnan – kolla in nya Opsis Barnkultur!

admin — Tue, 20 Sep 2011 06:56:48 +0000

Idag fick jag i min hand det nya numret av Opsis Barnkultur som handlar om barnets fantastiska hjärna och bebisen som vårt största språkgeni. Det låter som musik i mina öron när Hugo Lagercrantz, hjärnforskare, poängterar att den naturliga leken är viktig för barns utveckling liksom att man pratar mycket med barnet, rabblar ramsor och sjunger. Vi talar ofta om sådant på bokklubben och erbjuder med jämna mellanrum också böcker med just rim och ramsor. En av våra favoriter är förstås Lennart Hellsing.
Francisco Lacerda*), professor i fonetik vid Stockholms universitet forskar om hur spädbarn lär sig språk. Han visar i en studie att bebisar på åtta månader kan lära sig ett ord på en minut. Forskarna har visat bilder med olika dockor och gett dem olika namn. De upprepar sedan namnet under en minut. Barnen kopplar sedan ihop docka och namn och reagerar på rätt docka när den visas. Det första levnadsåret är hjärnan som en magnet som suger åt sig av språket.
Därför tjatar vi ständigt om hur viktigt det är med högläsning ända från spädbarnstiden. Och för varje år som går, och ju längre forskningen kommer – ju mera rätt verkar vi ha!

*) Som några medlemmar kanske kommer ihåg hade bokklubben för några år sedan ett seminarium med Francisco Lacerda och Johanna Hellsing där det rim- och ramsades och vi fick lära oss om bebisens språkutveckling.

”Svensken läser 20 minuter om dagen”

admin — Mon, 29 Aug 2011 08:06:39 +0000

Enligt en notis i lördagens Dagens Nyheter ägnar vi svenskar i genomsnitt knappt 20 minuter om dagen till bokläsning. Det är 0,9 minuter mindre än förra året. De som läser mest i landet bor i Uppsala län, och de som läser minst i Gävleborgs. Bakom undersökningen står intresseorganisationen Sveriges annonsörer.
Jag vet inte om detta gäller alla åldersgrupper, eller ”bara” vuxna, men det är verkligen inte många minuter om dagen folk tar sig tid med det bästa som finns: att läsa.
Jag kan nästan inte tänka mig någon härligare sysselsättning än att försvinna in i en ny värld, befolkad med nya vänner, och få ta del av en ny berättelse.
Stackars alla de som inte får uppleva detta fantastiska fenomen. Och som faktiskt inte ens vet vad de går miste om!

Spaning från barnboksmässan i Bologna

admin — Mon, 04 Apr 2011 10:00:42 +0000

Nyss hemkommen från den årliga barnboksmässan i Bologna, Italien, kommer här en liten ”spaning” på vilka trender som gäller i år. Efter flera ”mörka” år fyllda av monster, drakar, nattliga maror och annat läbbigt noterar vi att det dystra verkar ha minskat i omfång. I år verkar det framför allt vara naturen som gäller. Det kommer flera fina naturböcker för barn i de lägre åldrarna, till exempel Smarta Små upptäcker naturen, som också är huvudbok i Barnposten nummer åtta (i åldersgruppen 2 till 5 år).
Trend nummer två är klassiska sagor – helst i retrostil – gärna 50-tal. Påfallande många sagor som baseras på Sagan om Rödluvan hittar vi, och flera bilderböcker om vargar (utan Rödluvan).
Trycktekniken verkar ha blivit både billigare och bättre eftersom vi kan notera att många böcker har hål i omslagen, typ Tove Janssons Hur gick det sen? För några år sedan var det alldeles för dyrt att göra.
På ungdomsbokssidan hittar vi ett stort antal omslag med ungdomarnas favoritsko framför andra, gympadojjan Converse, och en sista spaning är böcker om änglar och hundar. Och som alltid sticker ett och annat monster upp sitt fula tryne mellan boksidorna!