Arkiv för kategori ‘Om läsning’

 

Uppdrag: Läsa ikapp

torsdag, 22 juli, 2010

Efter två och en halv vecka på Barnens Bokklubb har jag ett problem. Ett ganska angenämt problem. Eftersom jag har jobbat med nyheter och skrivit om vuxenböcker tidigare har jag så klart inte läst ALLT som getts ut för barn och unga de senaste åren. Nu måste jag alltså läsa ikapp lite …

Tur för mig att det är sommar. Långa, ljusa kvällar och stillsamma eftermiddagar på jobbet är ju perfekta för att sluka böcker. Så fort jag får en stund över här på redaktionen flyttar jag från min träsmaksframkallande stol till den marimekkoblommiga soffan som står här ute. Tar en kopp te, drar upp fötterna och hugger in på en bok. Vilket lyxjobb.

Än så länge har jag (förutom en drös helt nya manus som är top secret) läst Sonya Hartnetts Fjäril (usch så hemsk, men väldans bra), Georgia Byngs Molly Moon-böcker (älskar!), lite Meg Cabot, några Pija Lindenbaum som jag missat och en herrans massa Stina Wirsén (storfavvon). I väntehögen ligger dessutom Katarina Kieri och Per Nilssons I det här trädet. Ett angenämt problem som sagt. Mycket att läsa, mycket att sätta sig in i, men det är ett väldigt, väldigt trevligt jobb jag har.

Vilka är era barn- och ungdomsfavoriter från de senaste åren? Vad får jag inte missa?byline_lisaJ

Läshögen växer

torsdag, 17 juni, 2010

Jag vet inte hur det är med er, men jag är en sådan människa som tänker att jag ska hinna hur mycket som helst på min semester. Framför allt ska jag hinna läsa en himla massa böcker då. Mitt första semestertillfälle är några dagar kring midsommar och jag har redan börjat (sedan ganska länge faktiskt) samla på mig en hög med böcker att läsa. Jag har bestämt att barn- och ungdomsboksläsningen får vila så i min hög finns i princip bara vuxenböcker.  Bland de författare som trängs i högen märks John Ajvide Lindqvists, Herta Müller, Sofi Oksanen, Patti Smith, Karin Fossum med flera. Gott och blandat helt enkelt. Sedan vet jag ju av erfarenhet att en ganska stor del av läshögen fortfarande är oläst när semestern är över. Men det är en annan historia.

Hur ser er sommarläsning ut?byline_anncha

Boktipsskickarna och jag

onsdag, 16 juni, 2010

boktipsSitter precis och sammanställer en sida i ett kommande nummer av Läseposten som har titeln ”Författarnas bästa boktips” (där några författare fått välja ut några favoriter i bokdjungeln som de gärna vill tipsa om) och tänker på det här med boktips. Alltså, visst älskar man boktips väldigt mycket, hörni?

Jag gör det i alla fall.

Speciellt när jag får ge boktips själv. Och ännu mer speciellt när någon ger mig en riktigt specifik boktipsaruppgift som jag får sätta tänderna i. Typ: ”Jag skulle vilja läsa en bok om en enbent, dyslektisk, cool kille i nioårsåldern som bor på en farm i Australien och gillar att samla på frimärken och titta på svart-vita stumfilmer. Vilken bok ska jag ta då?” Eller ”Jag vill läsa en hästbok men det ska inte vara en tjej i huvudrollen och hon ska inte få hästen på slutet och det ska gärna vara hårdrock inblandat på ett hörn också. Och kanske kan den utspela sig i Afrika?” Jag får en kick av sådant. Just i de här fallen skulle jag visserligen inte bara få en kick, utan också grått hår och djupa rynkor i pannan, men ni fattar grejen. Det är ju så fantastiskt fint när man träffar rätt! Och tipsar om en bok som passar läsaren perfekt.

Min bästa boktipskick genom tiderna var när jag skickade en bok till min pappa med en lapp där det stod:”Pappa! Jag har aldrig tjatat på dig om att du ska läsa böcker, för jag vet att du inte gillar det riktigt, men den här! Den här! Läs den bara, okej? Du kommer tacka mig sedan.” Tre dagar senare ringde min pappa och grät i telefonen. Han älskade boken mer än han älskat någon bok innan. (Det var förresten Italienaren, av Sven Olov Karlsson. Läs den. Förtvivlat bra!) Jag blev så boktipsnöjd av pappas reaktion att jag inte återhämtat mig än, fast det är flera år sedan.

Har du någon lyckad boktipsberättelse att dela med dig av? Eller någon mindre lyckad? Gör det gärna! Jag vill verkligen veta. Det ingår nämligen också i min boktips-kärlek, att få höra andra berätta om hur böcker de tipsat om hittat fram till exakt rätt läsare.

byline_lisa

Pojk- och flickböcker?

torsdag, 20 maj, 2010

Allt som oftast kommer diskussionen kring vad som är pojk- respektive flickböcker upp. Jag tillhör de som inte vill göra den uppdelningen, men jag är samtidigt väl medveten om att det är väldigt många andra som gör det. I veckan pratade jag med två 14-åriga pojkar som menade att killar gillar fantasy och spänning, böcker där det händer saker. Deras uppfattning stod klar. I böcker som handlar om kärlek och relationer händer det inte så mycket. De är inte så spännande. Det var mest tjejer som gillade sådana böcker.  När jag frågade varför de trodde det är så, visste de inte riktigt. ”Det kanske är instinkt”, var ett förslag.

Kanske är det så. Eller kanske är det gamla inlärda mönster och det faktum att i vårt samhälle räknas ”känslorna” till den kvinnliga sfären. En kollega till mig med två tonårssöner tyckte att de absolut borde läsa Michelle Magorians ”En liten kärlekssång” –  en dramatisk berättelse om en 17-årig flickas upplevelser under andra världskriget – men  hon förstod att hon aldrig skulle få dem att läsa en bok med den titeln. Vad göra? Jo, hon tejpade fast ett skyddsomslag runt boken och rev ut försättsbladet. Och hennes söner läste. Och de gillade. De sa till och med att det var en av de bästa böcker de läst.byline_anncha

Albert Einstein hade rätt

måndag, 10 maj, 2010

Den 25 februari i år uppmärksammade jag en artikel i Aftonbladet som hade följande rubrik: Glöm alfabetet, läs högt för barnen.

Intressant och provocerande rubrik, eller hur? Efter lite efterforskningar visade det sig att den hörde hemma i en brittisk undersökning där forskare från The Millennium Cohort Study följer 19 000 barn födda i början av 2000-talet fram tills de fyller 11. Undersökningen, som har pågått ett antal år redan, visar att de barn som regelbundet får sagor höglästa för sig utvecklas snabbare och bättre än andra barn.

albert einsteinSue Palmer, en av de brittiska experterna inom området barns utveckling, menar att barns inlärning i princip helt och hållet grundar sig på mänsklig interaktion. Studien visar också att de barn som lär sig alfabetet och att räkna tidigt inte har någon fördel av det. Andra barn hinner i kapp när de börjar skolan.

Treåringar som dagligen får höra berättelser ligger vid skolstart i genomsnitt 2,8 månader före sina jämngamla inom området kommunikation och språk. Och att lyssna på berättelser verkar också stimulera andra förmågor – i matte ligger de i snitt 2,4 månader före i utvecklingen. Försprång de behåller livet ut.

Om detta stämmer så handlar barns inlärning och utveckling i princip bara om INTERAKTION. Ända från start. Tiden med en baby ska tillbringas med att vagga, bära, kittla, skratta och prata med sitt barn. Före 18 månaders ålder uppfattar barn inte något av det de ser till exempel på en bildskärm; de bara stirrar. Tittut däremot, är interaktion på hög nivå!

”Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem”, är ett ofta använt Einsten-citat. Så här många år efter hans död vet vi att den klyftige Albert Einstein visste vad han talade om.

God högläsning!

byline_annika

Älskade Mumin

måndag, 3 maj, 2010

I år är det 65 år sen som den första boken om Mumintrollen kom ut. Den heter Småtrollen och den stora översvämningen och handlar om de äventyr som Mumintrollet och hans mamma upplever när de letar efter den försvunna pappan. De hittar honom till slut och en mycket vacker liten dal på köpet.

Trollkarlens hatt av Tove JanssonFör mig startade kärleken till de här figurerna när jag var nio, tio år. Det magiska ögonblicket gick av stapeln en trolsk sommarkväll på en ö i Stockholms skärgård. Jag var på besök hos mina kusiner och faster Kajsa läste högt ur Trollkarlens hatt. Vilken upplevelse! Jag förflyttades i en annan värld – befolkad av snälla och farliga varelser, knytt och oknytt. Det var magiskt, oväntat och underbart. Jag tror att det var precis där och då som min fascination för resor ut i det okända startade. För det är ju just det litteraturen ger (kanske speciellt sagor och fantasy) – magiska resor ut i det okända. Sedan dess är i alla fall Muminfamiljen och alla dess vänner och ovänner (har de några fiender förresten?) några av mina bästa bokvänner.

Trollkarlens hatt utspelar sig på sommaren, och handlar en hel del om trolldom. Det riktigt märkliga i boken är att Muminfamiljen hittar Trollkarlens hatt. Och efter det är ingenting som vanligt längre, för det som hamnar i hatten förvandlas raskt till något helt annat … Läs den! Och har du redan läst den, läs den igen!

Som sagt, Mumin firar 65-årsjubileum och mycket kul händer under året! Kolla in www.moomin65.com!byline_annika

Är det så HÄR den ser ut?

onsdag, 21 april, 2010

Så säger vi lite då och då här på redaktionen när det kommer en färdig bok med posten från något av alla förlag. Jaha! Var den så liten? Så röd? Så tjock? Så rutig? Så fin?

Så blir det när man jobbar med böcker långt innan de ens är färdiga. Vi läser dem som manus, utskrivna i stora pappersbuntar, och ofta ser vi inte böckerna i färdigt skick förrän långt, långt senare. När vi redan pratat om boken, skrivit om den och gått vidare i bokdjungeln. Vi VET ju så klart oftast hur omslagen på böckerna ska se ut innan vi får dem färdiga. Men det är en sak att se en bild på ett omslag. En helt annan sak att stå med den färdiga boken i handen sedan.trolleri

Ganska nyss stod jag till exempel med ett färdigt ex av Mårten Melins Som trolleri i näven och bara: ”Jaha! Är den så… guldig! Vad fint! Det hade jag inte fattat.”

Utseende på böcker, och det här med vikten av ett bra bokomslag, kan jag prata ihjäl mig om egentligen, och det här är ju bara en liten ynka del av härligheten: Att upplevelsen av boken på en bild (i en tidning, till exempel) inte alltid stämmer överens med hur det känns att stå med den i handen sedan. För hur tydligt man än skriver i en text att OBS! BOKEN HAR GULDIGT OMSLAG! så fattar man ju ändå inte vidden av guldet förrän man har boken i handen. Och det är ju synd för oss som gör tidningar. Men roligt (förhoppningsvis) för er som får hem boken sedan, och bara: Wow! Guld! Vem kunde ana?

Har du blivit förvånad på sistone, över att en bok inte såg ut som du väntade dig när du väl fick hem den? Och i så fall: Var det en rolig överraskning eller en tråkig? Man undrar ju!byline_lisa

Hur slutade det egentligen?

torsdag, 8 april, 2010

Det är väl ändå märkligt att det ska vara så svårt att komma ihåg hur en bok slutar? Jag vet inte om det är ett Barnens Bokklubbs-syndrom eller om det är allmängiltigt.

I stort sett varje torsdag har vi redaktionsmöte här på Barnens bokklubb. Eller egentligen kanske det vore mer korrekt att kalla det läsredovisningsmöte. Det är nämligen då vi går igenom och berättar om de böcker/manus vi läst under veckan och funderar och planerar kring om, hur och när vi ska presentera dem i bokklubben.

Allt som oftast händer det att vi kan ge målande och inlevelsefulla beskrivningar av vad boken handlar om, men när vi kommer till slutet så blir det blankt i skallen. Vad hände? Hur slutade det? Okej, oftast kanske man inte vill berätta slutet men det behöver ju inte betyda att man måste glömma bort hur boken slutar.

byline_anncha

Roy är en boy

måndag, 29 mars, 2010

Igår skrev Skånska Dagbladet om moderna barnböcker på rim. Att rim och ramsor är bra för språkutvecklingen är inget nytt. Det har forskarna sagt länge. För mig har det alltid varit lättare att minnas texter på rim. Det är kanske inte så konstigt. Kan du början så vet du ungefär slutet. I skolan brukade jag hitta på små berättelser på rim för varje glosa, för varje namn eller plats jag behövde lära mig. ”Gustav Vasa fick kyrkan att rasa” eller ”Roy är en boy”.

SoläggetFramförallt är det Elsa Beskow som präglat mina första språkminnen. Jag älskade hennes sagor; Tomtebobarnen, Putte i blåbärsskogen, Solägget, Hattstugan… Jag tvingade mamma att läsa om och om igen tills jag själv, oftast för full hals, kunde fylla i slutklämmen på varje rad.  Och jag minns vissa av rimmen än idag – fast att jag inte alltid förstod dem som barn.

”Men kvällarna blir mörka, och månen lyser klar,
han blickar ner på barnen så underlig och rar.
De står och ser tillbaka med fingrarna i mun,
Tills mor fått dem i sängen och vyssar dem i blund.”

Vilka böcker på rim minns du?byline_sofie

Trendigt att läsa ungdomsböcker

tisdag, 16 mars, 2010

Jag har många kompisar som hellre läser ungdomsböcker än vuxenböcker. Twilight-böckerna diskuterades tills jag fick rysningar, feber och astmaattacker så fort jag hörde namnen Bella och Edward. (Nej, jag har inte själv läst dem.) (Och, ja, jag vet att jag borde.) Boktjuven, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Bara inte du. Listan kan göras hur lång som helst. De kan inte få nog av allt det där stora, starka, svarta och svåra.

Läseposten 4Nu visar det sig att mina vänner inte är ett dugg unika. Enligt Los Angeles Times, bland annat, är det trendigt att läsa ungdomsböcker som vuxen. Medan bokförsäljningen i stort dalar, går ungdomslitteraturen uppåt. I USA med mer än 30 %. Los Angeles Times kallar dem ”crossover”-böcker. Böcker som tilltalar både vuxna och ungdomar. Bland annat nämns Maggie Stiefvaters Frost, som finns i Läseposten 4, som en riktig ”crossover”-succé. 

Förut lästes ungdomsböcker bara av vuxna med ett syfte. Bibliotekarier, lärare, föräldrar och sådana som vi här på bokklubben. Orsakerna till att ungdomsboken numera ligger på var mans (och kvinnas) nattygsbord är många. Men den märkbart största är att många barn- och ungdomsböcker filmatiseras, svulstiga Hollywood-produktioner som appellerar till såväl gammal som ung, vilket ökar intresset för boken.

En annan, och den anledning jag själv gärna skriver under, är ju att ungdomsböcker i många fall är bättre än vuxenböcker. Rakare, renare och inte så onödigt svåra att traggla sig igenom.

Kul att fler och fler upptäcker det!byline_sofie