Teaser

Jag var rena rama Alfons Åberg i går kväll. Jag skulle bara läsa en sida till. Bara en enda liten sida till. En rad till innan jag släcker … Jag ville verkligen inte sluta läsa! Även om ögonen blev som små gluggar (ännu mindre än vanligt alltså) och bara ville trilla ihop. Jag läser nämligen en så himla bra bok nu, en ungdomsbok som bara finns på engelska än så länge men snart, snart är på gång på svenska. Åh, vad bra den är! Den har allt: härliga miljöer man känner igen, annorlunda varelser, kärlek och en klassisk intrig. Och nu vill jag inget hellre än att klockan ska ticka på lite snabbare så att jag får gå hem och fortsätta läsa.

Vilken bok jag pratar om? Hemlis! Ni får snällt vänta och se …

Uppdatering: Sista sidorna lästa. Och jag blev inte besviken!

byline_lisaJ

Bästa helgtipset

Är du som jag, som gillar doften av gamla böcker? Då har jag ett säkert tips inför helgen. Om du bor i eller i närheten av Stockholm måste du bara gå på antikvarisk bokmässa! Den håller till på Konstakademin i Stockholm, pågår fredag till söndag den 8-10 oktober, och det är fri entré. Där kan du hitta olika antikvariat, bokbindare och andra. Kanske blir det fyndläge eller tillfälle att hitta någon fin dyrgrip …

Läs mer – klicka här.

byline_lisaJ

Viktiga böcker

reportage

När man läser så mycket skönlitteratur som vi på Barnens Bokklubb är det skönt med en dos verklighet då och då. Som omväxling. Och frågar du mig är det allra bästa sättet att få den dosen i form av reportage- och debattböcker. Att läsa ett riktigt bra reportage är ju precis lika härligt som att kasta sig in i en maffig roman, ett sätt att upptäcka nya världar!

Häromdagen läste jag ut två fantastiska debattböcker – Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan, om de brännheta ämnena surrogatmödraskap och prostitution, och Lubna Ahmad al-Husseins 40 piskrapp för ett par byxor, om en kvinnas kamp mot regimen, lagarna och kvinnoförtrycket i Sudan.

Nu undrar jag: varför finns det egentligen inte fler av den sortens böcker för lite yngre läsare? Jag kommer inte på en enda reportagebok som riktar sig till ungdomar, trots att det finns mängder av ämnen som skulle vara fantastiskt spännande att ta upp i den formen.

Som tur är finns det massor av reportageböcker som är skrivna för vuxna men funkar även för yngre (läs tonåringar). Här är några av mina favoriter genom tiderna – en del finns i pocket, andra på bibblan:

* Bland huliganerna av Bill Buford: Krypande läskig och fascinerande bok om fotbollshuliganism, där författaren nästlar sig in och börjar leva med brittiska fotbollsfans som lever för sina lag – och för våldet.

* Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk: Också om fotbollshuliganism, och manlighet.

* Hett av Bill Buford: Samma reporter som nästlade sig in i fotbollsvärlden ger sig nu in i lyxkrogsbranschen. Hur spännande som helst!

* Den tredje vintern av Martha Gellhorn: Den legendariska reportern Martha Gellhorn rapporterade från krigshärdar runt om i Europa, bland annat inbördeskriget i Spanien på 1930-talet. En klassiker!

* Ok, amen av Nina Solomin: Journalisten Nina Solomin flyttar in i stadsdelen Williamsburg i Brooklyn, New York för att leva bland och lära känna de ortodoxa judarna, chassiderna.

* Lasermannen av Gellert Tamas: Om mördaren John Ausonius som satte skräck i hela Sverige på 1990-talet.

* Bangs bästa av Barbro Alving: Reportage och andra texter av en av Sveriges bästa journalister genom tiderna.

* Välkommen till paradiset av Jennie Dielemans: Om turism och vad den ställer till med i världen. En bok som ger garanterat ont i magen.

byline_lisaJ

Dumpad!

Kanske är det när man själv är lyckligt kär som man ibland behöver frossa lite i andras olycka. För mig är det i alla fall så. Jag är nämligen väldigt svag för böcker på temat ”dumpad”. Såna där som man verkligen kan leva sig in i, fulgråta till och få en hård och elak liten igenkänningsklump i magen av. I vanliga fall är det inte lätt att få mig att gråta över en bok, men just när det handlar om kärlekssorg så är jag körd. Det finns ingenting som gör så ont.

Min favorit just nu är Ingrid Olssons senaste bok Komma över. Aj, så bra. Och oj, så snyggt omslag! Den handkommaoverlar om en kille, Jeppe, som just har blivit dumpad av sin tjej. Och alla som någon gång har haft ett förhållande som tagit slut kommer garanterat att känna igen sig: hoppet som inte riktigt försvinner, förödmjukelsen när man inser att man har hoppats för mycket, hjärtevärken när man ser sin gamla kärlek med någon annan första gången …

Annars är min värsta/bästa dumpningsbok Anneli Jordahls roman om kärlekshistorien mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen, den med den träffande titeln Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Jag läste den på semestern i somras, ensam på ett stekhett hotellrum där jag låg och var sjuk. Sängen var helt sjöblöt efter att jag läst klart. Och då snackar vi inte om febersvett … Inga lyckliga slut i sikte, där inte. Sjukt bra. Men kanske inget för den som har sin senaste dumpning i alltför färskt och plågsamt minne.

Komma över, däremot, kan jag verkligen rekommendera till alla nydumpade där ute. Läs den och få hoppet tillbaka!

byline_lisaJ

Läsa klassiker för bebben?

Som den boknörd jag är, funderar jag redan på vad jag ska läsa för bebisen som jag just nu har på jäsning i magen. Trots att den troligen inte kommer att titta ut förrän om sisådär fyra månader. Men bäst att börja i tid, eller hur?

Därför hajar jag till när jag hittar ett gammalt blogginlägg om att skippa de traditionella barnböckerna – och läsa klassiker för sin bebbe istället. Funkar precis lika bra, hävdar bloggaren. Bebben fattar ju ändå ingenting de första månaderna utan är mest ute efter myset och mammas eller pappas lugna röst. Han tipsar om Laurence Sternes tegelsten Tristram Shandy eller författare som Italo Calvino, George Orwell och Pablo Neruda. Tunga klassiker som en nybliven förälder äntligen kan ta sig tid att läsa. Melodiskt, oförutsägbart och lekfullt ska språket vara. Och bort med sex, våld och materialism.

Jag själv, som dessutom gärna vill utesluta mansgrisighet och gubbighet ur mitt framtida barns bibliotek, håller inte riktigt med. Visst, grafiskt våld och heta sexscener kanske inte är optimalt. Men det finns ju faktiskt många bra, moderna och KVINNLIGA författare som man också kan välja för att roa sin lille klimp. Om man nu av någon anledning skulle ha något emot alla underbara, färgglada och fantasifulla barnböcker som finns att välja mellan i dag. Och det har inte jag.

Vad säger ni – ska bebisar hålla sig till pekböcker eller kan man lika gärna börja med klassikerna direkt?

byline_lisaJ

Uppdrag: Läsa ikapp

Efter två och en halv vecka på Barnens Bokklubb har jag ett problem. Ett ganska angenämt problem. Eftersom jag har jobbat med nyheter och skrivit om vuxenböcker tidigare har jag så klart inte läst ALLT som getts ut för barn och unga de senaste åren. Nu måste jag alltså läsa ikapp lite …

Tur för mig att det är sommar. Långa, ljusa kvällar och stillsamma eftermiddagar på jobbet är ju perfekta för att sluka böcker. Så fort jag får en stund över här på redaktionen flyttar jag från min träsmaksframkallande stol till den marimekkoblommiga soffan som står här ute. Tar en kopp te, drar upp fötterna och hugger in på en bok. Vilket lyxjobb.

Än så länge har jag (förutom en drös helt nya manus som är top secret) läst Sonya Hartnetts Fjäril (usch så hemsk, men väldans bra), Georgia Byngs Molly Moon-böcker (älskar!), lite Meg Cabot, några Pija Lindenbaum som jag missat och en herrans massa Stina Wirsén (storfavvon). I väntehögen ligger dessutom Katarina Kieri och Per Nilssons I det här trädet. Ett angenämt problem som sagt. Mycket att läsa, mycket att sätta sig in i, men det är ett väldigt, väldigt trevligt jobb jag har.

Vilka är era barn- och ungdomsfavoriter från de senaste åren? Vad får jag inte missa?byline_lisaJ

Heta och coola – eller blodsugande mesar?

edwardcullen_27477909Den som vågar totalsåga den vackre Twilight-vampyren Edward Cullen måste vara ganska modig. Därför fnissar jag lite när jag läser hur allas vår favoritblodsugare döms ut i tidningen The Guardian. Gnällig, mesig och osexig, lyder omdömet från kolumnisten Charlie Brooker.

Men egentligen är det hela vampyrsläktet som Brooker är missnöjd med. Det har inte utvecklats åt rätt håll: ”Vampyrer är de enda monster som faktiskt har blivit mindre brutala och skrämmande med tiden. Nu för tiden har de ju för sjutton känslor. De är ensamma och plågade och helt förvirrade. De tillbringar mer tid med att stirra ner på sina skor än med att döda människor”, skriver han.

Och visst har han en poäng där. När jag som tonåring frossade i allt som hade med odöda att göra fanns det inga snygga tonårsvampyrer att tillgå. I stället fick man hålla sig till de ursprungliga hardcorevarianterna: myten om Lilit, den ruggige Vlad Pålspetsaren, Elizabet Bathory som sägs ha gillat att bada i blod från söta jungfrur, Bram Stokers Dracula … och de lite modernare böckerna av  Anne Rice så klart.

Jämfört med dem är dagens vampyrer ganska beskedliga. Även om det alltid finns några onda och blodtörstiga i varje bok/film/tv-serie, så är det många som plågas av melankoli, vägrar döda och som i stället längtar efter kärlek, mänskliga relationer och ett ”vanligt” liv. Men en stor del av tjusningen har ju alltid varit att vampyrer plågas och slits mellan det goda och det onda, mellan livet och döden. Är det inte därför vi gillar dem, och till viss del kan identifiera oss med dem trots att de i själva verket är döda?

Vad tycker ni, är dagens vampyrer för mesiga?byline_lisaJ