Elden är lös!

eldNu är det dags att börja nedräkningen. Den 26 april 2012 kommer nämligen Eld, fortsättningen på Cirkeln. Men redan nu kan man tjuvtitta på omslaget på Facebook. Kolla! Snyggt vad? OM jag längtar efter att få läsa den …

Hoppas, hoppas att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har lyckats åstadkomma något lika superbra som förra gången. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Om du mot all förmodan har missat Cirkeln så är det första delen i en trilogi om ett gäng tonårshäxor i en liten svensk håla. Läs mer HÄR.

UPPDATERING: Här kan du tjuvläsa om handlingen på Sara Bergmark Elfgrens blogg.

byline_lisaJ

Ett avslöjande

beastlyFör ett drygt år sedan skrev jag det här inlägget, en teaser om en bok jag läste då. En fantastisk, underbar bok som jag blev helt kär i, och som också blev huvudbok för våra äldsta medlemmar så småningom. Sen glömde jag helt bort att avslöja vilken det var.

Svaret: Beastly!

Kommer ni ihåg? Boken som bygger på sagan om Skönheten och Odjuret, om den snygge men dryge och ganska elake killen som är taskig mot fel tjej och som straff blir förvandlad till ett skitfult monster. Jag tror att det snart är läge för mig att läsa om den igen. Jisses vad bra den var. Och har du inte läst den än så är det dags nu. Perfekt allhelgonaläsning för både tonåringar och vuxna. Smart, spännande, sorgligt och romantiskt. Dessutom ett av de snyggaste omslag jag vet.

Filmen baserad på boken, däremot, verkar ha blivit så där …

byline_lisaJ

Nära döden

När jag läste den sista Harry Potter-boken var jag helt säker på att Ron skulle dö. Det kändes bara så. För i en riktigt bra bok ingår det ju (ofta) att någon dör som man potterfilmenverkligen inte vill ska dö. Gissa om jag andades ut rejält när jag hade läst de sista lyckliga sidorna. Men jag var faktiskt inte så fel ute. Härom dagen läste jag att J.K. Rowling egentligen var såååå nära att ta livet av den rödhårige trollkarlen Ron Weasley. Så här säger hon i en intervju med Harry-skådisen Daniel Radcliffe, som läckt ut från den kommande dvd:n med sista filmen:

Funnily enough, I planned from the start that none of them would die. Then midway through, which I think is a reflection of the fact that I wasn´t in a very happy place, I started thinking I might polish one of them off. Out of sheer spite. ’There, now you definitely can’t have him any more.’ But I think in my absolute heart of hearts, although I did seriously consider killing Ron, [I wouldn’t have done it].

Stackars Hermione, vilket hemskt slut det kunde ha blivit.

Här hittar du den NÄST sista filmen, Harry Potter och dödsrelikerna del 1.

byline_lisaJ

Hej igen!

Visst är det mysigt (alldeles fasligt mysigt faktiskt) att vara hemma med liten bebis. Men det är faktiskt inte alls så dumt att få komma tillbaka till jobbet heller. I alla fall inte när man är redaktör på Barnens Bokklubb och får gå till Palatset varje morgon! I går var min första dag på jobbet efter tio månaders mammaledighet. Nu har jag en liten Maj där hemma som redan älskar böcker. Det hade nog inte kunnat bli på något annat sätt med en sådan mamma och pappa. Jag är stolt så klart. Men mer om det senare. Nu tänkte jag bara säga hej igen och berätta om en av mina bästa läsupplevelser under den här långa ledigheten.

HUNGERSPELEN. Wow.

Jag var tjock och trött och ville bara ligga på rygg och äta choklad när jag gick hem från jobbet strax före jul. Så jag köpte på mig Suzanne Collins trilogi om hungerspelen (på engelska) och tog plats i soffan. Sedan plöjde jag alla tre böckerna, bara med en liten paus för förlossning. Varför hade jag inte läst dem tidigare? Ojojoj vad bra. Vansinnigt spännande och väldigt romantiskt. Och så kommer de ju snart som film. Har du inte läst dem än? Gör det nu.

Hörs snart igen!

byline_lisaJ

Vad ska du läsa i jul?

julbocker

Nedräkningen inför jul har börjat, och för mig är det faktiskt nedräkning i tredubbel bemärkelse. Inte bara till jul, utan också till sista dagen på jobbet (innan jag går på föräldraledighet) och dagen då min bebis beräknas vara helt färdigbakad där inne i magen. Så här ser det ut just nu: åtta dagar till julafton, fem jobbdagar kvar och 25 dagar till det förväntade bullkalaset.

Min bokslukarvana trogen har jag självklart redan börjat planera för all läsning jag ska ta itu med när jag får vara ledig. Ett tag var bokhögen på nattduksbordet där hemma farligt hög (jag tippar på cirka 55 cm, dessutom läskigt instabil). Nu har jag trappat ner på ambitionerna lite (läs: rensat ut för att minska risken för en plågsam nattlig död till följd av kvävning under bokberg.) Kvar finns bara några utvalda godbitar som ligger på vänt.

Så här tänker jag mig att julläsningen ska se ut:

Å alla kära systrar av Ebba Witt-Brattström

Scent of cinnamon av Charles Lambert

Ät mig av Agnès Desarthe

A touch of dead av Charlaine Harris (som jag inte läste den där eftermiddagen på tåget utan bestämde mig för att spara)

I huvudet på din bebis av Maria Zamore

… och några bra ungdomsböcker som jag inte har hunnit läsa i höst.

Vad ska du läsa i jul? Dela med dig av din lista i kommentarsfältet!

byline_lisaJ

Blodig favoritläsning

Jag längtar så vansinnigt mycket till helgen. Imorgon eftermiddag ska jag atouchofdeadnämligen ägna mig åt en av mina absoluta favoritsysselsättningar: att sitta på tåget och läsa. Till just den här tågresan har jag sparat en riktig godbit. Jag ska äntligen få sätta tänderna i (!) A touch of dead, Charlaine Harris samling med korta berättelser om Sookie Stackhouse. (Om någon mot all förmodan har lyckats missa det så är det de där böckerna som ligger till grund för tv-serien True Blood.) Perfekt när man redan har läst hela serien och börjar få lite (eller mycket) abstinens! Jag är nämligen en av de som läste böckerna först och blev helt kär … Serien är jag så där halvförtjust i.

Den här boken har lockat hur länge som helst nu, men det var inte förrän härom veckan som jag klickade hem den. För ett par dagar sedan kom paketet och sedan dess har den lilla älsklingen legat där hemma och plågat mig. Men jag har varit stark: FÅR INTE LÄSA FÖRRÄN PÅ FREDAG.

För övrigt har jag just läst en annan superbra vampyrbok som kommer på svenska i vår. Där har ni något att se fram emot, alla blodsugarfans! Ge er till tåls så får ni snart läsa, ni med …

byline_lisaJ

Ta ungdomsböckerna på allvar

Barn- och ungdomslitteraturen har inte särskilt hög status, det vet vi redan. Och den där diskussionen blossar ju upp igen med jämna mellanrum: varför tar man inte barn- och ungdomsböcker på större allvar? Det senaste exemplet dök upp i DN häromdagen. I en artikel svarar åtta författare och tre förlagsrepresentanteren recension som publicerades i samma tidning några veckor tidigare. Där skriver Ulla Lundqvist om fem nya (och väldigt bra) ungdomsromaner: Komma över, Bara kärlek kan krossa ditt hjärta, Synvilla, Snart är jag borta och Här ligger jag och blöder.

Nattsvarta böcker, tycker Lundqvist, där självhat och livsäckel är alltför påfallande. Där man äcklas av sin kropp och dess lukter och utsöndringar. Där musik och nätet är det enda som tröstar. Dessutom ifrågasätter hon både intrigerna och trovärdigheten:

”Säkert har författarna velat skapa ”igenkänning” hos sina läsare; det ordet förekommer flitigt i förlagens presentationer. Men räcker det? Vore det inte på sin plats med en diskussion av sambandet mellan tidsanda och socioekonomiska förhållanden och många ungas narcissistiska självupptagenhet? Är det marknaden? Är det mediernas idolhysteri? Är det rädslan för arbetslöshet i framtiden? De tankarna skymtar inte ens förbi.”

Inte alls konstigt att författarna reagerar, tycker jag. Varför ska ungdomsromaner behandlas som något mindre än den ”fina” vuxenlitteraturen? Tänk om man klumpade ihop de nya romanerna av Johannes Anyuru, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Anne Swärd på samma sätt? Det skulle bli ramaskri, minst sagt. Kanske uppfattas som ett fånigt skämt. Som artikelförfattarna skriver själva: ”Att samläsa fem romaner efter deras minsta gemensamma nämnare är en omöjlighet i recensioner av vuxenromaner. Att därtill som recensent vilja vara med och bestämma vilka ämnen dessa romaner bör gestalta, handla om och debattera är en absolut otänkbarhet – ändå råkar ungdomsromaner ut just för detta.”

Vad tycker du?
byline_lisaJ

Var hon värd priset?

rowling
Foto: Norstedts

I går delades det nya H.C. Andersen-priset ut i Odense, den gamle sagoförfattarens hemstad. Inget konstigt med det, om det inte vore för vem som fick det … Gissa! Jo, Harry Potter-författaren J.K. Rowling!

Priset ska gå till författare i hela världen, vars verk kan knytas till H.C. Andersen på något sätt. Och visst, med sina böcker om den lille trollkarlslärlingen, kan man väl säga att Rowling spinner vidare på H.C. Andersens sagotradition. Och de är onekligen sjukt bra. Men behövde hon verkligen ett litteraturpris just nu? Hon har ju ändå sålt mer än 400 miljoner ex av sina böcker i hela världen och blivit (minst) miljardär på kuppen. För henne är den lilla prissumman på motsvarande 620 000 kronor inte mer än kaffepengar … Visst måste det finnas någon som förtjänar och behöver dem bättre?

Vad tycker du?

byline_lisaJ

Hästböcker utan hästar?

harryJag har aldrig varit någon hästtjej. På sin höjd läste jag några av mammas gamla rödryggade B. Wahlströmsböcker när jag var liten, eller den där gamla serien om Jill som hängde i stallet mest hela tiden. Och jag erkänna att jag inte är särskilt påläst på genren nu heller. Men det är ändå spännande att läsa vad Kristin Hallberg skriver om dagens hästböcker i SvD. Det är egentligen en recension av Lin Hallbergs bok Harry och den blå prinsen, men det intressanta är den analys hon gör av genrens utveckling: Det blir allt mindre häst och desto mer relationer mellan människor.

Vad säger ni? Är det för lite hästar i dagens hästböcker?

byline_lisaJ