Arkiv för kategori ‘Lisa Jannerling’

 

Ett nytt litteraturhus i Stockholm?

fredag, 3 februari, 2012

Dagens nyhet: Läser i DN att det finns planer på att bygga upp ett internationellt litteraturhus i Stockholm. Mats Söderlund, avgående ordförande i Sveriges författarförbund, ligger tydligen bakom planerna tillsammans med Svenska PEN och Förläggareföreningen. Så här säger Söderlund:

”I Stockholm finns en ganska omfattande verksamhet som rör litteraturen men ingen samlande punkt. Ett sådant hus skulle kunna fyllas med internationellt solidaritetsarbete, litterära program och branschseminarier.”

Man undrar om barnlitteraturen kommer få vara med på ett hörn? Det låter inte så, men man ju alltid hoppas, nu när Palatset ser ut att gå i graven.

En bra bok är som en gädda

torsdag, 2 februari, 2012

Godmorgon! Den här dagen får starta med ett citat av världens smartaste Astrid Lindgren. Hon var som bekant en jäkel på att känna igen en bra barnbok. Så här sa hon:

”En bra bok ska vara som en gädda. En spetsig och skarp början, ett matnyttigt stycke i mitten och till sist en snärtig avslutning.”

Sen tycker jag att gädda mest smakar dy, men ändå.

Kaninhjärta

onsdag, 1 februari, 2012

En vårbok som jag har smygläst för länge sen (det allra bästa med mitt jobb!) är Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det är en krypande obehaglig berättelse om två tonåriga tvillingsystrar med mediala förmågor. En ung vuxen-roman, skulle jag kalla den. Boken kommer ut i april (på Gilla böcker) men redan nu kan man läsa en intervju med författaren på bloggen Tonårsboken. Gör det, tycker jag, och läs boken så fort den kommer ut!

Hur kom Gruffalon till egentligen?

onsdag, 1 februari, 2012

gruffalonI tidningen Guardian berättar Julia Donaldson och Axel Scheffler hur deras barnboksmonster Gruffalon kom till världen. Sådant är alltid kul att höra. Så här berättar Julia Donaldson:

”In 1994, I was asked by a publisher if I could come up with something based on a folk story. I unearthed this tale about a girl who goes for a walk in a forest and meets a tiger who threatens to eat her. Thinking quickly, she says: ”I’m the queen of the forest: if you eat me, everyone else will take revenge on you.” It’s a lesson in how to harness a greater power than your own. I decided to turn the girl into a mouse and add some more predators – and at that point I thought: ”This has the makings of a good picture book.”

Men det blev inte så bra med en tiger, så plötsligt hade den förvandlats till ett helt annorlunda, brunt och bastant monster i behov av tandställning: Gruffalon! Namnet blev som det eftersom det passade så bra in i rimmet …

Läs mer HÄR.

How to be a woman

tisdag, 31 januari, 2012

Det är en sån där grus-i-ögonen och howtobeawomanlock-för-örat-dag och jag har knäppa knallsenapsgula strumpbyxor och fick inget gott kaffe i morse, men jag är faktiskt helt euforisk ändå. Tack vare morgonens helt fantastiska tunnelbaneläsning – en bok som stått högst på min måste-läsa-lista någon månad nu. Caitlin Morans How to be a woman. Som jag älskar den. Det är en otroligt skarp, rå och rolig blandning av memoarer och feministisk stridsskrift, och den får mig att känna mig helt peppad och påfylld av nya infallsvinklar.

Alla unga kvinnor: läs den nu!

Cirkeln får Bokbloggarnas litteraturpris

måndag, 30 januari, 2012

Grattis Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg! Cirkeln, första delen i deras ungdomsbokstrilogi, har nämligen tilldelats Bokbloggarnas litteraturpris 2011.

Priset instiftades 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club, och den här gången nominerades 87 böcker av 34 bokbloggar. En bokbloggarjury fick sedan rösta fram vinnaren bland de 14 mest nominerade. Då knep Cirkeln 22 procent av rösterna!

Andraplatsen gick till Tomas Bannerheds Korparna och tredjeplatsen delas av Gå hel, gå sönder (Sofia Nordin), Mörk jord (Belinda Bauer) och Den enögda kaninen (Christopher Carlsson).

Ensam mullvad på en scen

måndag, 30 januari, 2012

ensam-mullvadI dag tipsar jag om den här bilderboken, Ulf Nilsson och Eva Erikssons Ensam mullvad på en scen, som var huvudbok för 4-5-åringarna i Barnens Bokklubb alldeles nyss. En superfin bok som alla borde ha i bokhyllan.

Så här skrev jag om den i medlemstidningen:

Jag ska alltid vara en mullvad och gömma mig för alla.

Så har nog de flesta känt någon gång, när man tvingats stå på scen eller prata inför publik. Och det är så det känns för pojken som är huvudperson i den här boken. Han älskar att sjunga. Allra mest för sin lillebror, helst sången han har hittat på själv som får lillebror att trilla ihop i en hög och skrika av skratt.

Men när det blir för stort och fint, då går det inte.

Så när hans klass ska ha fest och stor föreställning för sina familjer blir det riktigt jobbigt. Pojken vågar inte sjunga så han får i uppdrag att framföra slutorden, iklädd mullvadsdräkt – den enda kostym som finns kvar.

Men till och med det känns läskigt.

På natten grubblar han över hur det ska gå. Kommer han stamma? Ska de kasta tårtor på honom för att han är så dålig? Ska fröken bli av med jobbet och skolan stängas?

Och dagen efter, när han står där på scenen, vägrar orden att komma.

Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut? Och nu blev jag jättekissnödig.

Den lilla mullvaden flyr och gömmer sig i mörkret bland alla jackor. När han sitter där och känner sig värdelös kommer räddningen – i form av en liten bror som älskar när hans storebror sjunger för honom …

Ensam mullvad på en scen är en varm och fin berättelse om mod, rädslor och syskonkärlek – och en bok för alla oss som hatar att uppträda. När mullvaden står inför publiken, då ÄR jag honom för en stund. Jag känner hans rädsla – precis som jag känner lättnaden när rädslan släpper och han blir fri att dansa och sjunga precis som han vill. Missa inte den här boken, för allt i världen!

Läskig läsning

fredag, 27 januari, 2012

Det där med skräck och rysare – visst är det så att man antingen gillar eller inte? Själv är jag en sådan som egentligen inte gillar. Eller rättare sagt, jag gillar inte att bli rädd. Ett av mina mest traumatiska läsminnen är från när jag var tonåring och låg på det lilla småstadssjukhuset där hemma med nyavlägsnad blindtarm. En natt var det åska, ett sånt där fasligt bara-på-film-oväder. Och dumt nog, lättskrämd och harig som jag är, låg jag där i det lilla rummet som jag delade med tre halvdöda gamla damer, och läste Stephen Kings Det. Jag hade den där krypande, kittlande känslan längs ryggraden hela tiden. Var helt säker på att någon eller något dolde sig bakom draperiet. Någon av de zombieliknande gamla damerna kanske, som var ute efter mig? En clown med vassa tänder? Jag minns att jag verkligen inte ville läsa mer, men att jag bara inte kunde slita mig. Trots att jag höll på att dö och kissa på mig av skräck. Det var en lättnad varje gång det kom in en sköterska och skulle kolla till mig …

Jag läste ut en läskig bok igår, det var därför jag kom att tänka på det här. En svensk ungdomsroman med allehanda otrevliga varelser i. Något att se fram emot. Den kommer ut i juni, då kan jag avslöja mer.

Vilken är din läskigaste läsupplevelse?

Hungerspelen, hungerspelen, hungerspelen

onsdag, 25 januari, 2012

Det är mycket Hungerspelen nu. Jag håller på att bygga upp riskabelt höga och pirriga förväntningar på den första filmen (som får premiär 23 mars), och förra veckan spreds nyheten att Fatta eld (bok nummer två) också ska bli film. Dessutom såg jag nyss att böckerna har toppat USA Todays försäljningslista för böcker ända sedan första veckan i januari. Prydligt på rad där på toppen: Hunger games, Catching fire och Mockingjay. Hur ska detta sluta? Håll tummarna för att filmen blir bra nu, vilken superflopp annars …

Den som inte läst böckerna än MÅSTE göra det nu. För sjutton.

En bra bok och en utmaning

onsdag, 25 januari, 2012

besattaDagens pendelläsning: Elif Batumans Besatta – äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Så bra! Det är en samling personliga – både väldigt roliga och intressanta – berättelser om böcker och läsning. Allt handlar om den klassiska ryska litteraturen, och än så länge har jag bland annat hunnit läsa om den ambitiösa ryska milenniumutgåvan av Tolstojs verk som väger lika mycket som en nyfödd vitval. Haha. Jag rekommenderar den verkligen till alla som är det minsta intresserade av litteratur! (Besatta alltså, inte vitvalen.)

Det bästa jag har fått ut av boken än så länge är världens lust att läsa mer ryskt. Anna Karenina har jag aldrig orkat mig igenom, och inte Idioten heller. Den har dessutom kommit i vansinnigt ny, snygg pocketutgåva. Det får bli vårens utmaning!