Alla läsare är unika läsare!

Det kan vara svårt att veta vilken bok som passar till ett barn. Tänk om den är för läskig eller för barnslig? Hur ska man göra för att hitta den perfekta boken? Nyligen var jag på en föreläsning om högläsning som tog upp vikten av att läsa högt för sina barn, oavsett om det handlar om förskolebarn eller tonåringar. Föreläsaren lade stor vikt vid att man som förälder inte ska sluta läsa högt även när barnen blir större och kan läsa själva. Då finns det risk att barn tappar sin läslust bland svåra ord och komplexa berättelser. Resonemanget väckte frågor hos mig.

Vad har jag som förälder för ansvar för mina barns språk och läsutveckling? Hur viktigt tycker jag att det är? Vad lägger jag min tid på när det är dags för mina barn att gå och lägga sig? Ibland blir min längtan efter lite egen tid så stor att jag hoppar över att läsa böcker för mina barn vid nattning. Och så fort jag sätter mig i soffan väcks det dåliga samvetet till liv. Hur kan jag ignorera den bästa stunden på dagen med mina barn? Och genast längtar jag tillbaka till böckernas värld tillsammans med barnen. Att låta nya äventyr få plats hos mig och mina barns tankar, drömmar och fantasier. Det bästa sättet att ta reda på vilka böcker barnen gillar är att läsa tillsammans.

Då är det lättare att känna in vilken läsnivå just ditt barn befinner sig på. Hur reagerar ditt barn när du läser olika typer av böcker. Kan en bok vara för läskig? För rolig? Så att man får det där härliga magknipet tillsammans … För det är ju så roligt att läsa tillsammans men lika betydelsefullt är det att prata och resonera kring det man läser. Vi på Barnens Bokklubb vill underlätta i mesta möjliga mån för dig som förälder genom att utifrån ålderskategorier och erfarenhet välja böcker som passar för rätt ålder. Och det är givetvis svårt.

Marcus RidungAv en anledning. Alla barn är unika i sina personligheter och alla barn är unika som läsare. Därför är det viktigt att vi vuxna följer med i barnens läsutveckling, och inte slutar vara delaktiga i lässtunden– för den kan trots allt vara den finaste stunden på dagen.

MARCUS RIDUNG, vik. chefredaktör

Bortglömda klassiker

detlillahusetVad kul det är att Det lilla huset i Stora skogen har kommit i nyutgåva.

Den här boken och de andra i serien – som ju brukar kallas för Lilla huset på prärien efter bok nummer två – har gett mig några av min barndoms allra tydligaste och mest skimrande läsminnen. Här skildrar Laura Ingalls Wilder sin egen uppväxt som nybyggarbarn i USA, först i en liten timmerstuga i Wisconsins djupa skogar, sedan på de stora slätterna i Kansas. Jag tror att det som kittlar är att hennes berättelser är så detaljerade, så dokumentära, och det finns så mycket att känna igen sig i samtidigt som det är väldigt … exotiskt. Vi får vara med när Laura och hennes syster Mary leker runt huset som vilka barn som helst. Vi följer med på de sällsynta utflykterna till staden, tittar in i handelsboden, känner på alla fina tyger och smakar på karameller. Vi följer med när familjen förbereder inför den långa vintern genom att jaga, salta och torka kött, ta hand om skörden, samla nötter och honung, plocka bär och svamp. Och när de långa mörka vinterkvällarna sedan kommer sitter vi där i stugan och lyssnar på pappans berättelser medan snön viner runt knutarna.

Det är ju magiskt – det tycker jag fortfarande när jag läser om böckerna. (Och det gjorde jag nyss.)

Trots det, och trots att det här är en av de stora klassikerna, har jag en känsla av att serien är på väg att falla i glömska totalt. Hoppas att nyutgåvan ändrar på det. Sorgligt nog är det en annan av mina absoluta älsklingsserier som också har blivit helt bortglömd: Anne på Grönkulla-böckerna av L.M. Montgomery. De är fantastiskt bra, men det är inte en jäkel som köper dem längre. Dessutom är det bara första boken som finns att köpa.

Kan inte mitt barn växa till sig lite så jag kan börja läsa de här serierna för henne?

Högläsning för små barn

lillebrorÄnda sen min dotter föddes har jag längtat efter att få läsa riktiga högläsningsböcker för henne. Alltså tjockare kapitelböcker med mer text och färre bilder. Jag vet inte varför, det känns bara lite extra mysigt. Nu är hon två år och åtta månader, och igår testade jag för första gången. Hur det gick? Bra!

Jag började med Lillebror och Nalle, en riktig klassiker av Jujja och Thomas Wieslander som kommer i nyutgåva nu i dagarna. Samtidigt kommer Lillebror och Billan, och både böckerna innehåller enkla små vardagsberättelser om Lillebror, hans Nalle och bästisen Billan.

”Ska det inte vara fler bilder, mamma?” frågade barnet, men nöjde sig med min förklaring om att det är mer text istället. ”Är boken rolig ändå, även om det inte är så mycket bilder?” frågade jag, och det tyckte hon faktiskt.

När vi läst klart de här ska jag testa kapitelböckerna Mamma Mu och Kråkan och Mamma Mu klättrar i träd.

Har du testat att läsa kapitelböcker för din två-treåring?