Arkiv för kategori ‘Forskning’


Intervjun: Annika Gunnarsson

onsdag, 3 oktober, 2012

Det är mycket Alfons Åberg just nu. Ingen har väl missat att han fyller 40 år i år? annikaEller att det nyligen kom ut en helt ny Alfonsbok? Skratta lagom! sa pappa Åberg är huvudbok här i Barnens Bokklubb just nu. I början av året publicerades det dessutom en avhandling om bilderna i böckerna. Den heter Synligt/osynligt: receptionen av det visuella i bilderböckerna om Alfons Åberg och är skriven av konstvetaren Annika Gunnarsson. Jag ställde några frågor:


Hej! Vad kom du fram till i din studie?

– Bilder berättar. I Alfonsböckerna leker bild och text ofta ”katt och råtta” med varandra. Alfons kan till exempel uppvisa ett känsloläge i bild och ett annat i text. Precis så som det är i livet. Allt syns inte, men det kan finnas där ändå.

Varför valde du det här ämnet?

– Jag är intresserad av bilder. Och Alfonsböckerna innehåller bilder som både bekräftar etablerade bild- och bilderbokskonventioner och utvecklar nya.

Hur gick du till väga?

– Tjugofyra Alfonsböcker, om cirka 350 uppslag, analyserades. Resultaten samlades sedan under fyra huvudteman: känslodramatik, relationer, lek, samt fantasi och abstraktioner. Detta för att på ett konstruktivt sätt kunna visa på hur åskådlighet är något som är avgörande för hur Alfonsböckernas berättelser kommer till stånd.

Utifrån ett bildperspektiv, varför tror du att Alfons-böckerna har fått så stort genomslag?

– Betraktarens erfarenhet och kunskaper är en stor del av berättelsernas tillkomst. Återigen är känslor ett bra ett exempel: alla vet hur det känns när man är ledsen eller glad oavsett om det står i texten eller visas i bilden. Inget ovidkommande kommer med och ibland är det mest intressanta det som inte kommit med alls.

Det finns Alfons-böcker från fem olika decennier. Har bilderna förändrats under de åren? Hur i så fall?

– Alfons är sig lik över decennierna. Visst finns det små förändringar, som hans näsa och öron som förändrats över tid, men inget annat större som påverkar helhetsintrycket. Gunilla jobbar lite annorlunda med uppslagen efter hand, på grund av problem med passning över uppslagen, vid tryck.

Vilken är din egen relation till Alfons? Har du någon favoritbok?

– Jag är född 1968 och kommer inte ihåg att vi läste Alfons när jag var liten. Egentligen tyckte jag nog att han var lite ”ful”, men kanske var det just det fula som drog mitt intresse till honom. För det var något speciellt med bilderna. Ibland är det just saker som man inte kan sätta fingret på till en början som leder en vidare att ta reda på mer.

HÄR har jag skrivit om avhandlingen förut.

Intervjun: Camilla Brudin Borg

onsdag, 29 februari, 2012
Camillabrudinborg

Foto: Privat

Camilla Brudin Borg är litteraturforskare vid Göteborgs universitet och håller på med ett forskningsprojekt om manga, Mangafans identitetsskapande.

Vad handlar forskningsprojektet om?

– Det är ett projekt som i grunden handlar om vad som händer i oss när vi läser. I det här fallet studerar jag mangaläsares föreställningar om identitet när de läser manga, skriver fan-fiction om sina favoritmangaserier och håller på med cosplay. Mangaserierna kommer oftast från Japan och i dem ges uttryck för föreställningar som ibland skiljer sig en hel del från vad vi är vana vid. Därför blir det så spännande att se hur läsarna tar till sig det de läser och vad de gör med det.

Varför är manga ett så intressant ämne?

– Det intressanta med de fankulturer som utvecklats kring mangaserier är att unga läsare verkar vara väldigt aktiva och medskapande i förhållande till berättelserna. Läsarna tycks inte alls vara några ”passiva konsumenter” – som man så ofta förr föreställde sig läsaren. Detta är spännande. Kanske är det till och med något helt nytt som håller på att utvecklas i läskulturen kring fanfiction och mangaläsande.

Vilken ställning har manga i svensk barn- och ungdomskultur idag?

– Det beror nog på vem man frågar. Manga är ett statligt sanktionerat barnkulturmedium i så mening att manga köps in av de flesta bibliotek. Manga har också kommit att bli en mycket betydande försäljningsprodukt för några av de förlag som ger ut merparten av all barnlitteratur i Sverige. Manga är på detta sätt ett viktigt inslag i svensk barn- och ungdomskultur. Frågar man ungdomarna själva, beror det naturligtvis på om man är en mangaläsare eller inte. Klart är i varje fall att utbudet av manga på både svenska, engelska och japanska har ökat lavinartat. Slår man dessutom ihop manga med anime (dvs. tecknade filmer från Japan, såsom Pokémon) kan man konstatera att fenomenet är jättestort och givetvis ett betydelsefullt inslag i de flesta barns liv i dag.

Kan du berätta något om vad projektet har resulterat i hittills?

– Jag har just inlett ett samarbete med Docent Christina Olin-Scheller, läsforskare från Karlstad universitet, och vi är precis i början av processen. Därför är det svårt att veta var vi kommer att landa. Forskning är ju inte forskning om man på förhand vet svaret. Men vi hoppas kunna visa, på ett djupare sätt, hur kanske till och med helt nya sätt att förhålla sig till berättelser håller på att växa bland mangaläsare, fanfictionskrivare och cosplayare.

Intervjun: Maria Österlund

måndag, 13 februari, 2012
mariaösterlund

Foto: Åbo Akademi

Litteraturforskaren Maria Östlund på Åbo Akademi i Finland håller på med ett forskningsprojekt om barnlitteratur: Hur görs genus i nordiska bilderböcker? Spännande, tyckte jag, och mejlade några frågor. Så här svarade hon.

Hej! Kan du berätta lite om det du jobbar med nu?

– I min forskning kring nordiska bilderböcker intresserar jag mig för hur genus görs, men helst inte hur genus görs på ett traditionellt sätt – det vet vi redan att det sker – utan då genusläckage sker och vilka konsekvenser det får. Nu senast har jag undersökt hur pronomenet hen fungerar i bilderboken Kivi och monsterhund samt funderat kring varför det vimlar av tanter och farbröder i den finlansssvenska bilderboken. Det tolkar jag som ett arv efter Tove Janssons bilderböcker med queer touch, som äntligen fått sina efterföljare.

Vad menar man egentligen med att ”göra genus”?

– Göra genus, ja det betyder helt enkelt att man inte föds till flicka eller pojke utan att det är en repertoar man lär sig, man lär sig att göra som en flicka eller som en pojke. Och eftersom det är de historiska omständigheterna och samhället som sätter agendan kan den också ändras, eller göras på olika sätt.

Varför är det här ämnet intressant och viktigt?

– Barnboken har länge påverkat och påverkats av aktuell genusdebatt, därför är det också intressant att se vilken typ av genusformeringar som bilderboksmakare väljer att göra. Vilka traditioner finns? Hur gjordes genus förr i bilderböcker? Att rita om genuskartan är svårt, mångförgrenat och komplicerat. Enkla lösningar kramas ofta – men hur fungerar de litterärt? Ämnet är angeläget, politiskt sprängstoff som handgripligen påverkar barns och föräldrars vardag, och därför både utmanande och spännande att syssla med. Det finns ett stort intresse för diskussionerna ute på fältet bland dem som jobbar med barn.

Hur är läget med den nordiska barnlitteraturen just nu, sett ur ett genusperspektiv?

– Nordisk barnlitteratur är inne i en experimentell fas då det gäller genus, men det är egentligen inte nytt, utan en sådan linje kan spåras många decennier tillbaka. Det ser väldigt olika ut i de olika nordiska länderna där man har skilda estetiska traditioner. Genusexperiment är en tacksam tematik i barnlitteraturen eftersom barn är mycket medvetna om genus – de är rentav små genuspoliser som bevakar vad man kan och inte kan göra i vissa fall. Nu har vi nya generationer barnläsare som fostrats in ett genustänk där möjligheter har öppnats för en bredare genusrepertoar. Men visst dominerar en heterosexualisering av barnet i bilderboken fortsättningsvis. Även i böcker som medvetet driver en genusförhandlande linje är det här tydligt. Och dagens stora tabu är barns sexualitet. Så vad vi har att göra med är genusläckage light – minus sexualitet.