Godmorgon! Den här dagen får starta med ett citat av världens smartaste Astrid Lindgren. Hon var som bekant en jäkel på att känna igen en bra barnbok. Så här sa hon:
”En bra bok ska vara som en gädda. En spetsig och skarp början, ett matnyttigt stycke i mitten och till sist en snärtig avslutning.”
Sen tycker jag att gädda mest smakar dy, men ändå.
En vårbok som jag har smygläst för länge sen (det allra bästa med mitt jobb!) är Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det är en krypande obehaglig berättelse om två tonåriga tvillingsystrar med mediala förmågor. En ung vuxen-roman, skulle jag kalla den. Boken kommer ut i april (på Gilla böcker) men redan nu kan man läsa en intervju med författaren på bloggen Tonårsboken. Gör det, tycker jag, och läs boken så fort den kommer ut!
I tidningen Guardian berättar Julia Donaldson och Axel Scheffler hur deras barnboksmonster Gruffalon kom till världen. Sådant är alltid kul att höra. Så här berättar Julia Donaldson:
”In 1994, I was asked by a publisher if I could come up with something based on a folk story. I unearthed this tale about a girl who goes for a walk in a forest and meets a tiger who threatens to eat her. Thinking quickly, she says: ”I’m the queen of the forest: if you eat me, everyone else will take revenge on you.” It’s a lesson in how to harness a greater power than your own. I decided to turn the girl into a mouse and add some more predators – and at that point I thought: ”This has the makings of a good picture book.”
Men det blev inte så bra med en tiger, så plötsligt hade den förvandlats till ett helt annorlunda, brunt och bastant monster i behov av tandställning: Gruffalon! Namnet blev som det eftersom det passade så bra in i rimmet …
Läs mer HÄR.
Jenny Downham, vilken bra författare hon är. Hennes debut Innan jag dör har varit en
sådan där bok som jag (och många andra) tänkt på och pratat mycket om sedan den kom ut 2007. Och det lär hennes andra bok, Älskar – hatar, också bli. Började läsa den igår och lyckas knappt lägga ifrån mig den en sekund.
Den här tar sig an ett lika svårt men intressant tema som den förra. Då var det ju ”tonåring som vet att hon ska dö och skriver en lista med saker som hon vill hinna bocka av innan livet tar slut”. En riktig snyftare. Eller snarare hulkare. I Älskar – hatar handlar det om Ellie och Mikey som blir kära i varandra trots krångliga omständigheter: hennes bror är åtalad för att ha våldtagit hans syster. Förutom att den är både gripande och trovärdig så är det en ruggigt bra översättning, tycker jag. Det enda jag har att invända mot är den intetsägande titeln.
Men nog skrivet. Nu måste jag fortsätta läsa.
Mitt senast skickade mejl: till Lauren Oliver, hon som har skrivit Before I fall.
Känns bra.
Boken, en ungdomsroman, har fått den svenska titeln Resten får du ta reda på själv och kommer i översättning i januari. Har inte hunnit läsa den än, men enligt mina kollegor här är den VÄLDIGT bra. Och VÄLDIGT sorglig. Det blir gråtfest för mig på julledigheten …
I dag har vi varit på barnbokslunch på förlaget Natur & Kultur. Sånt där trevligt som 
man får göra då och då: lite mat, lite branschkollegor och några intressanta författare och illustratörer att lyssna på. I dag fick vi träffa Lisen Adbåge, Lennart Hellsing och Per Gustavsson. Inte illa! Lennart Hellsing var fin i mandarinfärgad kostym och läste ur Drillar och draköron – boken om instrumenten, där han har skrivit verser till Ane Gustavssons fina bilder. Per Gustavsson spelade med sitt Prinsessans rockband. Men mest spännande var det att få höra Lisen Adbåge berätta hur hon jobbar med sina illustrationer. Hur hon låter bilderna växa fram på ljusbordet, hittar inspiration i lägenhetsannonser och bloggar, och hur Bosse i Koko och Bosse såg betydligt skummare ut i det första utkastet till boken …
I vår kommer förresten boken Stora bebisbytet, som Lisen Adbåge har gjort ihop med Petter Lidbeck. Den är verkligen något att se fram emot, har jag hört från säker källa.
Åh, det kommer en ny Haruki Murakami i svensk översättning i vår! Efter mörkrets inbrott läste jag på engelska för flera år sedan (After dark, hette den då), men som jag skrev om en del på min gamla bokblogg, så tycker jag inte att Murakami funkar på engelska. Det är någonting med svenskan och japanskan som blir bättre, eller kanske snarare den engelska/amerikanska översättningsstilen som förstör stämningen i berättelserna. Det ska bli kul att läsa den igen och se vad jag tycker nu.
Efter mörkrets inbrott är en kortroman som utspelas i Tokyo under en enda natt. Mörk, suggestiv och lite läskigare än man är van vid i Haruki Murakami-sammanhang.
För övrigt har jag en skön läsupplevelse framför mig. Jag har inte läst hans trilogi 1Q84 än. Julläsning kanske?
(Fick det här inlägget dig snarare att se ut som en fågelholk än att sucka ”åh, äntligen”? Då måste jag förklara att Haruki Murakami är japan och en av mina absoluta älsklingsförfattare, en sån där som jag brukar tjata hål i huvudet på folk om tills de ger med sig och läser honom. Och så älskar de honom så klart. Sugen? Då tycker jag du ska börja med Norwegian Wood och fortsätta med Fågeln som vrider upp världen. De funkar lika bra för vuxna som för tonåringar.)
Häromveckan började en ny medarbetare på Barnens Bokklubb. Hon frågade genast: ”Vilka böcker bör jag ha läst/känna till för att på ett ungefär veta vad ni pratar om här?” Oj då, tänkte jag, det är en nästan omöjlig uppgift. Skulle jag välja klassikerna eller de böcker vi har som huvudböcker just nu? Är det vissa författarskap som är viktigare än andra? Och hur rangordna dem? Och vilka är det jag kommer att glömma som jag kommer på sen och får skämmas över … Och var börjar man? Med bilderboken eller tonårsboken? Till sist skrev jag helt sonika ner en lista direkt ur huvudet. De jag har glömt får jag komplettera med senare. Här är i alla falla en lista på superbra böcker!
Tonår:
Jag saknar dig, jag saknar dig, Peter Pohl
Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark
Vinterviken, Mats Wahl
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, Mark Haddon
Stor i käften, Joyce Carol Oates
Maus, Art Spiegelman
Du & du & du av Per Nilsson
Tusen gånger starkare, Christina Herrström
Majsa morsas kompis sambo, Katarina Kieri
I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
En liten chock, Johanna Thydell
Sagan om Ringen, J R R Tolkien
Fjäril, Sonya Hartnett
Slukarålder 10-12 ca:
God natt mister Tom, Michelle Magorian
Momo eller kampen om tiden, Michael Ende
Sanning eller konsekvens, Annika Thor
Kalle och chokladfabriken, Roald Dahl
Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripe
Harry Potter och hemligheternas kammare, J K Rowlings
Den magiska kepsen, Petter Lidbeck
Guldkompassen, Philip Pullman
Bläckhjärta, Cornelia Funke
Hedvig, Frida Nilsson
Vargbröder, Michelle Paver
Den dansande djävulen, Martin Widmark
Hemligheten på perrong 13, Eva Ibbotson
Drakhjärta 1: Syltmackor och oturslivet, Anna Ehring
Glaspärleresan, Maud Mangold
Första kapitelböckerna 6-9 ca:
Det blåser på månen, Eric Linklater
Astrid Lindgrens böcker
Loranga, Masarin och Dartanjang, Barbro Lindgren
Spöket i skolan, Helena Bross
Månskensdraken, Cornelia Funke
Alla älskar Sigge, Lin Hallberg
Arja och Råttiz, Sonya Hartnett
Krakel Spektakel-boken, Lennart Hellsing
Någon Mumin kapitelbok, Tove Janson
Ryslig resa, Thomas Halling
De stulna barnen, Jo Salmson
Extra: En morgon stod hon bara där, Per Nilsson
Tack vare Winn-Dixie, Kate Dicamillo
Legenden om Sally Jones, Jakob Wegelius
Bilderböcker 3-6 ca:
Gittan och gråvargarna, Lill-Zlatan och morbror raring, Pija Lindenbaum
Alla döda små djur, Ulf Nilsson
Den vilda Bebin, Barbro Lindgren
Den långa långa resan, Rose Lagercrantz/Ilon Wikland
Jamen Benny, Barbro Lindgren
Sagan om den lilla farbrorn, Barbro Lindgren
Bu och Bä i städtagen, Olov och Lena Landström
Jag gillar Stig, Eva Lindström
Bara knyt, Alfons Åberg, Gunilla Bergström
Linnea i målarens trädgård, Christina Björk/Lena Anderson
En stjärna vid namn Ajax, Ulf Stark
Hur gick det sen? Tove Jansson
Kjelle börjar på hunddagis, Kajsa Gordan
Just nu ska alla (tja, nästan faktiskt) vuxenförfattare med självaktning (min slutsats) skriva en barnbok. Jag tror att det var Per-Olov Enquist som började redan 2003 med De tre grottornas berg som handlar om barn som övervinner sina rädslor. Sen kom Torbjörn Flygt med Fiskplåt och bajsdrakar som handlar om en familj som åker på semester söderut men glömmer kvar mamman på stationen. Och många fler finns! Karin Wahlberg med böckerna om Camilla och Micke, Anna Jansson med sina nya barndeckare om Maria Werns barn, Jo Nesbø som just släppt sin tredje knasroliga bok om Doktor Proktor.
Och senare i vår kommer ytterligare tre superkända författare med nya barnböcker: Susanna Alakoski med mysiga mellanåldersboken Dagens Harri, Anne Holt med den både tokiga och lite allvarliga barnboken Maj-Britt, mars-Britt och husvagnen och sist men inte minst Camilla Läckberg som kommer med boken Super-Charlie som handlar om en bebis med superkrafter.
Det finns säkert fler författare som skrivit för barn som jag har missat. Men, vad ska man då säga om detta fenomen? Och hur kommer det sig att alla dessa ”storheter” plötsligt skriver för barn? Ingen aning faktiskt. Men en trendspaning är det hur som helst.
Idag står att läsa i alla dagstidningar om att Björn Ranelid och Peter Englund råkat i luven på varandra. Detta apropå att Ranelid anser att Akademi-ledamöterna skulle behöva ”ta sig ut från kammaren och börja dansa”. Kanske har herr Ranelid fått blodad danstand sedan han börjat uppträda i TV4s program Let´s dance. Det är ganska kul när det händer lite på litteraturfronten tycker jag. Att två sådana författar-giganter blir lite barnsliga och kastar lite skällsord på varandra offentligt piggar upp! Vanligtvis är faktiskt den svenska bokbranschen väldigt snäll och stillsam. I våras hettade det till en liten, kort stund då ett gäng kända barnboksförfattare gick ut offentligt med att det går en nymoralistisk våg genom förlagsvärlden. Pia Huss skrev artikeln som publicerades i Vi läser som sen fångades upp av några dagstidningar, radions P1 och på några fler ställen. Sen kom sommaren och allt glömdes bort.
Tänk om några av de stora barnboksgiganterna skulle råka i luven på varandra. Då skulle det nog inte ens bli en liten plutt-notis i en endaste dagstidning … Men när de stora VUXENFÖRFATTARNA fightas – då är det högvilt för dagstidningsjournalisterna.