Så här ser det ut nästan varenda kväll. Strax efter sju börjar bebisen gnugga ögonen, och då vet man att det är dags. Ner i sängen, i med nappen, leta upp nallen, fram med böckerna och så läser vi. För det mesta hinner vi med två stycken ungefär. Kanske en Max-bok, kanske Hej! eller Oj!, kanske Babo pekar. Sen ännu mera ögongnuggning, liten näsa som borrar in sig i nallen. Okej. Lägga undan boken, bädda ner lite, sjunga vaggvisa. Näääästan somna … Men nej. Pling! Pigg igen! Upp! Runt på mage, upp på alla fyra, upp på knä. Dä! Bebisen pekar uppfordrande mot bokhögen på nattduksbordet. Ska vi läsa mer? Var du inte trött? Dä! Så läser vi kanske Var är mamma?, Vilma säger den, Vilma säger titta, Vilma säger hejdå, Vilma säger godnatt, Max igen. Och så ögongnuggning, nallemys. Undan med boken, släcka lampan. Godnattpuss. Men nej! Runt på mage, upp på knä. DÄ! Osv.

Där någonstans kommer jag att tänka på Sov nu för fan. Den där boken som blivit så omdiskuterad. En hemsk men brutalt rolig godnattsaga för alla föräldrar som sitter där på sängkanten bredvid timme efter timme, kväll ut och kväll in. Boken som formulerar de där sakerna man knappt vågar låtsas om att man faktiskt tänker och känner ibland. Sov nu för fan, älskade söta underbara dödsjobbiga unge.

Jag läste boken igen i morse, med torra trötta ögon, och kände någon slags lättnad. Ja, man får faktiskt tänka så där. Det är okej. Jag är inte en dålig mamma. Jag sitter ju ändå där på sängkanten och pussar, klappar, gosar och viskar kärleksfulla, sövande ord. Det som gör mig ledsen är att det antagligen finns mammor och pappor som inte bara tänker, utan säger det också. Med hård röst till och med. Och dumskallar som får för sig att läsa den högt för sina barn. Nej. Sov nu för fan har sina poänger, men den gör sig bäst som en hemlig vuxenbok långt upp på hyllan, att tas fram när man är som mest frustrerad och behöver hjälp att se humorn mitt i eländet.

Förresten är boken roligast på engelska, uppläst av Samuel L. Jackson. Kolla HÄR.

Inte hört talas om Scum? Det är en förkortning för Society for cutting up men, och är en av de mest kända, ökända och omdiskuterade feministiska texterna som finns. Det skrevs 1967 av Valerie Solanas (jo, det går att berätta mycket om henne, som att det var hon som sköt Andy Warhol, men det hoppar jag över här) och det går helt enkelt ut på att man borde utrota män eftersom de är helt onödiga, hopplösa och värdelösa. Ett biologiskt misstag. Sen menade hon det såklart inte rent bokstavligt. Texten är en kritik mot och en drift med patriarkatet. Smart och tänkvärd. Och väldigt rolig om man har en humor åt det svartare hållet.

Manifestet finns utgivet på svenska (översatt av Sara Stridsberg) av Modernista. Läs om föreställningen HÄR.

Den som fick gå på det här om några timmar … Det är nämligen TwiDay i dag, en hel dags Twilight-frossa med maratonvisning av de tre första filmerna och sen premiär av den nya, Breaking Dawn Part 1. Ojojoj. Hur mycket jag längtar efter att se den första filmen? MYCKET. De är ju som ett gift, Bella, Edward, Jacob och deras härliga triangeldrama. Och personligen tycker jag att den sista boken i serien var nästan bäst. Ytterligare en anledning att längta lite.

Kolla in trailern här:

Jag gillade verkligen den här boken, mest för att det fanns så mycket att känna igen sig i. Jag dör nog också om jag inte får klappa en hund då och då, eller gosa med en liten kanin. Och så minns jag verkligen hur det var att vara i den där åldern och ha en massa kompisproblem … Dessutom får man skratta lite när man läser. Huvudpersonen Tilda är så söt och påminner mig väldigt mycket om min lilla favoritsläkting. Och titeln! En av de bästa jag någonsin sett!

Läs mer och köp boken här.

… totalt bokkaos. Jag tänker som så att det ökar läslusten.

Och kvalsterallergin.

Hoppas, hoppas att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har lyckats åstadkomma något lika superbra som förra gången. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Om du mot all förmodan har missat Cirkeln så är det första delen i en trilogi om ett gäng tonårshäxor i en liten svensk håla. Läs mer HÄR.

UPPDATERING: Här kan du tjuvläsa om handlingen på Sara Bergmark Elfgrens blogg.

Svaret: Beastly!

Kommer ni ihåg? Boken som bygger på sagan om Skönheten och Odjuret, om den snygge men dryge och ganska elake killen som är taskig mot fel tjej och som straff blir förvandlad till ett skitfult monster. Jag tror att det snart är läge för mig att läsa om den igen. Jisses vad bra den var. Och har du inte läst den än så är det dags nu. Perfekt allhelgonaläsning för både tonåringar och vuxna. Smart, spännande, sorgligt och romantiskt. Dessutom ett av de snyggaste omslag jag vet.

Filmen baserad på boken, däremot, verkar ha blivit så där …

Funnily enough, I planned from the start that none of them would die. Then midway through, which I think is a reflection of the fact that I wasn´t in a very happy place, I started thinking I might polish one of them off. Out of sheer spite. ‘There, now you definitely can’t have him any more.’ But I think in my absolute heart of hearts, although I did seriously consider killing Ron, [I wouldn't have done it].

Stackars Hermione, vilket hemskt slut det kunde ha blivit.

Här hittar du den NÄST sista filmen, Harry Potter och dödsrelikerna del 1.

HUNGERSPELEN. Wow.

Jag var tjock och trött och ville bara ligga på rygg och äta choklad när jag gick hem från jobbet strax före jul. Så jag köpte på mig Suzanne Collins trilogi om hungerspelen (på engelska) och tog plats i soffan. Sedan plöjde jag alla tre böckerna, bara med en liten paus för förlossning. Varför hade jag inte läst dem tidigare? Ojojoj vad bra. Vansinnigt spännande och väldigt romantiskt. Och så kommer de ju snart som film. Har du inte läst dem än? Gör det nu.

Hörs snart igen!