Vi har lite sömnproblem hemma hos oss just nu.
Så här ser det ut nästan varenda kväll. Strax efter sju börjar bebisen gnugga ögonen, och då vet man att det är dags. Ner i sängen, i med nappen, leta upp nallen, fram med böckerna och så läser vi. För det mesta hinner vi med två stycken ungefär. Kanske en Max-bok, kanske Hej! eller Oj!, kanske Babo pekar. Sen ännu mera ögongnuggning, liten näsa som borrar in sig i nallen. Okej. Lägga undan boken, bädda ner lite, sjunga vaggvisa. Näääästan somna … Men nej. Pling! Pigg igen! Upp! Runt på mage, upp på alla fyra, upp på knä. Dä! Bebisen pekar uppfordrande mot bokhögen på nattduksbordet. Ska vi läsa mer? Var du inte trött? Dä! Så läser vi kanske Var är mamma?, Vilma säger den, Vilma säger titta, Vilma säger hejdå, Vilma säger godnatt, Max igen. Och så ögongnuggning, nallemys. Undan med boken, släcka lampan. Godnattpuss. Men nej! Runt på mage, upp på knä. DÄ! Osv.
Där någonstans kommer jag att tänka på Sov nu för fan. Den där boken som blivit så omdiskuterad. En hemsk men brutalt rolig godnattsaga för alla föräldrar som sitter där på sängkanten bredvid timme efter timme, kväll ut och kväll in. Boken som formulerar de där sakerna man knappt vågar låtsas om att man faktiskt tänker och känner ibland. Sov nu för fan, älskade söta underbara dödsjobbiga unge.
Jag läste boken igen i morse, med torra trötta ögon, och kände någon slags lättnad. Ja, man får faktiskt tänka så där. Det är okej. Jag är inte en dålig mamma. Jag sitter ju ändå där på sängkanten och pussar, klappar, gosar och viskar kärleksfulla, sövande ord. Det som gör mig ledsen är att det antagligen finns mammor och pappor som inte bara tänker, utan säger det också. Med hård röst till och med. Och dumskallar som får för sig att läsa den högt för sina barn. Nej. Sov nu för fan har sina poänger, men den gör sig bäst som en hemlig vuxenbok långt upp på hyllan, att tas fram när man är som mest frustrerad och behöver hjälp att se humorn mitt i eländet.
Förresten är boken roligast på engelska, uppläst av Samuel L. Jackson. Kolla HÄR.



fina bok 
Nu är det dags att börja nedräkningen. Den 26 april 2012 kommer nämligen Eld, fortsättningen på
För ett drygt år sedan skrev jag
verkligen inte vill ska dö. Gissa om jag andades ut rejält när jag hade läst de sista lyckliga sidorna. Men jag var faktiskt inte så fel ute. Härom dagen