Svenska bilderböcker är sedan länge välkända och uppskattade både inom och utanför Sveriges gränser. Vi har haft och har en rik bilderbokstradition och många välkända bilderboksillustratörer, ända sedan Jenny Nyströms och Elsa Beskows dagar. Bilderboken kan upplevas som enkel, men kan också vara mångbottnad och spegla enkla och vardagliga situationer eller spännande och fantasifulla skeenden.
Men varför väljer upphovsmakarna så ofta att skildra djur i stället för människor i bilderböcker? Delvis har det nog sitt ursprung i de gamla fablerna som är en berättelse i vilken förmänskligade djur med sina handlingar och repliker åskådliggör en moralisk lärdom. Vi lät frågan gå till några av dagens bilderboksmakare. Så här säger Olof Landström, som bland annat illustrerat böckerna om grisen Benny, och tillsammans med Lena Landström illustrerat och skrivit böckerna om fåren Bu och Bä:
”Barbro Lindgren som är författare hade redan bestämt att Benny var en gris. Det framgick av nöffandet i texten. Beträffande Bu och Bä så hittade Lena på namnen först och då verkade det naturligt att det var två får som hette så.
En del berättelser fungerar bättre med stiliserade djur i rollerna istället för människor. Varken historierna om Benny eller om Bu och Bä är ju några realistiska djurporträtt (det känns obehagligt med bilder på riktiga djur som man klätt på) utan det handlar främst om sagofigurer som beter sig som barn. Om man bytte ut dem mot barn, så skulle historierna bli ganska annorlunda och kräva en annan logik. Jag tror att det ibland kan vara lättare att engagera sig i en berättelse om den handlar om några som inte är, men liknar barn. Om Bu och Bä var människor skulle de upplevas som generande korkade. Nu kan man med gott samvete känna sig smartare.”
Har du synpunkter om påklädda och avklädda djur i barnböcker? Har du till exempel tänkt på att Bamse har långbyxor men ingen tröja och att Kalle Anka har tröja men inga byxor?
