Men oj då. Jag glömde visst Twilight! Det är ju en serie om kärlek. Kanske är den undantaget som bekräftar regeln? Kan det bero på vampyrtemat? Eller finns det fler serier om kärlek?

Hursomhelst. Mina favoritbokserier är Sagan om Ringen, Den mörka materian, Sagan om klanen Otori och Millennium-trilogin.

Vilka är dina?

Hörsalen på SBI (Svenska Barnboksinstitutet) var knökfull. Ungefär en halvtimme för sent kom äntligen dessa hett eftertraktade föreläsare. Men – sen följde två timmars ganska lam och föga ny diskussion. Publiken ifrågasatte både den ringa mängd barn- och ungdomsböcker som recenseras i pressen och urvalet, vilket var helt relevanta frågor iofs. Sedan fortsatte diskussionen om kritikerna skriver annorlunda om barnlitteratur jämfört med vuxenlitteraturen? Och självklart är det så! Ingen har väl någonsin läst en recension av en vuxenbok där det t.ex. står: ”Den här boken passar särskilt bra till 35-åriga män som gillar motorcyklar” eller ”Den här romanen kan med fördel läsas av 52-åriga hemmafruar som gillar ryschpysch!”

Tyvärr tog debatten lite formen av gnäll och försvar. Många av virtuoserna i barnboksbranschen var upprörda över att barn- och ungdomslitteraturen får för lite plats i media och medierna gick förstås till försvar. Lite spännande var frågan varför vi vuxna får läsa om allt mellan himmel och jord, medan mycket som skrivs för barn är tillrättalagt. Är det i uppfostringssyfte? Frågan om varför det inte finns nakna barn i bilderböckerna längre (på 60- och 70-talet fanns det både här och där) är självklart också värd att fundera över. Är det ett uttryck för dagens nymoralism?

Det hade också kunnat bli en intressant diskussion på frågan om förlagen censurerar författarna (apropå artikeln i tidningen Vi läser skriven av Pia Huss) – men tiden var för knapp. Tyvärr.

Slutledning: Lite skumvirvlar på en välanpassad yta. Men ett lovvärt försök av SBI att få igång en intressant diskussion. På den igen!

Det brukar bli en både högljudd och spännande pratstund. Idag diskuterade vi ungdomsromanen Den gröna cirkeln, som är huvudbok i tonårsgruppen just nu. I min recension i Läseposten skriver jag bland annat:

”Det här skulle kunna vara en framtidsberättelse om hur det ser ut efter miljöförstöring och global uppvärmning. En slags mörk science fiction, samtidigt som det är en viktig och bra ungdomsroman om förälskelse, vänskap, svek och hjältemod. Berättelsen slukar mig snabbt med hull och hår – jag lär känna ungdomarna, särskilt jaget, Judit. Jag tycker om dem och lider med dem och sympatiserar med dem och hejar på dem. När boken är slut vet jag att jag kommer att sakna Dinah, Gabriel, David och Judit. Jag kommer att fortsätta tänka på vad som hände dem sedan. Det här är en bok som kommer att tala om sig, det är jag säker på.”

*Diskussionen utgår ifrån den välkända författaren Aidan Chambers samtalsmodell som han bland annat beskriver i sin bok Böcker inom oss.

Det är inte ovanligt att det görs parodier på berömda böcker och filmer. Det tydligaste filmexemplet kanske är Mel Brooks alla ”Det våras …-filmer”, som är knasiga kopior på gamla västernfilmer och Hitchcocks skräckfilmer.

För några år sedan kom parodier på böckerna Sagan om Ringen, Härsken på ringen, och Bilbo som fick titeln Bimbo!

Och nu kommer det alltså en film som enligt Dagens Nyheters Mårten Blomqvist mest ägnar sig åt att attackera Twilight-filmerna. Han tycker inte att den är särskilt bra. Så här säger han bland annat: ”Vampyrer suger koncentrerar sig på att attackera Twilight-filmerna. Bella Swan blir Becca Crane (Trana), gudomliga vampyren Edward Cullen blir Edward Sullen (Dyster). När Becca kommer till småstaden dit hon flyttar för att bo med pappa stannar kameran till vid skylten med stadsnamnet. Alla ska hinna se att staden Forks blivit Sporks.”

Här kan du läsa hela artikeln.

Vad tycker du om parodier på populära filmer?

Andra gången jag läste Sagan om ringen hade trilogin fått en väldig hausse – det var sent 80-tal eller möjligen tidigt 90-tal. Jag läste böckerna högt för min dåvarande käresta. Det var uppskattat av honom och härligt för mig att läsa böckerna högt – jag fick höra dem och fick också ett nytt förhållande till figurerna i böckerna. De blev mina nära och kära vänner.

Tredje gången plöjde jag dem i pocketform på en strand i Grekland i början av 2000-talet. Den omläsningen gick ganska smärtfritt förbi.

Nu lyssnar jag på den nya, fullkomligt briljanta översättningarna av Erik Anderssons sakprosa och Lotta Olssons välklingande verser. It’s pure magic! Jag hör böckerna som om det vore första gången! Så fantastiska och nyskapande som i den här översättningen har de inte varit förut och uppläsaren Jan Waldekranz läser med bra röst. Åke Ohlmarks gamla översättning måste begravas djupt.

Läs den ALDRIG i den gamla översättningen!

Om du vill vara med och ha åsikter om vad som bör finnas där, eller helt enkelt vill vara med och bygga upp Palatsets verksamhet är du välkommen att höra av dig och delta i deras VIPP-träffar. Men bara om du är mellan 6-18 år! Kolla deras hemsida: www.palatset.se eller mejla direkt på adress: vipp@palatset.se.

Häromsistens skulle jag prata med två svenska barnboksmakare som hade gjort en väldigt fin bok ihop. Jag sammanställde några frågor och skickade iväg dem via mejl. Först fick jag inget svar. Till sist fick jag ett halvdant svar från den ena, och ett handskrivet brev från den andra. Och tänka sig – brevet besvarade inte en enda av mina frågor!

I det läget gäller det att hitta på något annat snabbt som ögat, det fick helt enkelt bli en text om mitt sätt att se på deras gemensamma bok. Man kan faktiskt få panik för mindre när man jobbar under extrem tidspress som vi oftast gör …

Nästa fredag börjar min semester, så just nu planerar jag min semesterläsning ytterst noggrant. Det paradoxala i det här jobbet är att jag började jobba med böcker för jag älskar att läsa, och sen när jag väl nådde mina drömmars mål, hinner jag i alla fall inte läsa alla de där böckerna som jag vill! Under ”terminerna” läser jag i stort sett ”bara” barn- och ungdomsböcker. Vuxenböcker får jag läsa när jag har semester. Ni fattar hur viktiga de där få böckerna är! De vägs på guldvåg. Just nu består min läshög av följande titlar: Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski, En sannolik historia av Karin Alvtegen, Lika som kärlek av Anita Salomonsson och Igelkottens elegans av Muriel Barbery (äntligen!) … fler ska det förstås bli, men just nu har jag inga fler titlar i huvudet.

Ett par lättsmälta deckare måste jag också ha, tips någon?

Och så roligt vi har haft! Maten är god, solen het, havet ljummet och kursdeltagarna på ett strålande humör! Barnbarnet hoppas redan på att få följa med nästa år igen, och jag ska ägna sommaren att fila på den skräcknovell jag lyckades åstadkomma på kursen …

Jag förstår precis varför jag är så kär i filmerna om Shrek – de är nämligen rena, rama sagorna. Ingen har väl undgått att märka att filmerna är ett skickligt hopkok av många kända folk- och konstsagor. Fantastiskt underhållande och välgjort.

Den nya filmen lär handla om att Shrek råkar ut för en förbannelse. Den ska bli spännande att se. Tur att jag har några barnbarn att släpa med mig som alibi.