Det är nu över hundra år sedan Bram Stoker skrev sin roman Dracula. Boken kan idag betraktas både som klassiker och kultbok. Om du inte känner till historien så är det en skräckroman som handlar om vampyrer, särskilt en otäck vampyr; greve Vlad Dracula som lever i ett stort slott uppe bland mörka berg, i Transsylvanien. Figuren Dracula har sedan dess medverkat i mängder av olika berättelser, filmer, tv-serier, böcker och pjäser …
De flesta auktoriteter på området anser att Stoker fick inspiration till figuren Dracula från den rumänske fursten Vlad lll Dracul som har tjugo mäns styrka och helt och hållet lever på människoblod.
I dagens DN kan vi läsa att helt okända dagboksanteckningar av Draculas skapare Bram Stoker har upphittats hos författarens barnbarnsbarn. Det skulle inte förvåna mig om denna lilla tunna anteckningsbok lär ge upphov till en rad nya spekulationer om Dracula och kanske även till nya böcker … Om det nu verkligen är sant att denna lilla bok har hittats … det kan lika gärna var ett pr-trick av någon slug affärsman/kvinna …

Läs artikeln här

Idag recenseras bilderboken Petras prick i Svenska Dagbladet. Den får fina omdömen, och det är inte så konstigt med tanke på att boken också är Augustnominerad. Dessutom är den huvudbok i vår åldersgrupp mellan 4 och 5 år, där den passar perfekt!

Boken handlar om geparden Petra som en morgon upptäcker att en av hennes tusen prickar vill ge sig av på egen hand. Sorgset ger hon med sig, men hon kan absolut inte förstå varför han inte ville stanna hos henne längre. Om övergivenhet och saknad, om att äkta frihet och kärlek bara kan frodas i frihet och om skön återförening handlar den här fantastiska berättelsen. Den gör mig glad ända in i hjärtat och rymmer så mycket viktigt för små människobarn att upptäcka: skratt, rädslan för att bli övergiven och glädjen när allt ställs till rätta. Jag håller tummarna för att boken vinner årets Augustpris. Och jag ser med tillförsikt fram emot att få se många fler fina böcker av vår nya barnboksstjärna Maria Nilsson Thore.

Ps.
Maria Nilsson Thore är också Augustnominerad för boken Konstiga djur, skriven av Lotta Olsson.

Inte många vet att Astrid Lindgren arbetade som förläggare på Rabén & Sjögren i över tjugofem år. För ett tag sedan var jag och lyssnade på en föreläsning med Barbro Lindgren som debuterade med Astrid Lindgren som förläggare, Lennart Hellsing (som debuterade med boken Katten blåste i silverhorn 1945 – året efter Astrid Lindgrens debut med boken Britt-Marie lättar sitt hjärta), och som också var hennes nära vän. Den tredje personen var Marianne Eriksson, som arbetade tillsammans med Astrid Lindgren på förlaget och var den som tog över förläggarjobbet efter Astrid.

Barbro Lindgren berättade bland annat om att hon skickat in sitt första manus redan som trettonåring. Handlingen var i stort sett densamma som filmen Bambi som hon nyligen sett på bio, och som hon var djupt tagen av. Hon fick ett vänligt men bestämt refuseringsbrev. Andra gången gick det bättre, och 1964 kom Barbro Lindgrens första bok ut, Mattias sommar, till vilken Astrid Lindgren var förläggare. Många blivande stora författare och illustratörer skickade in sina alster till Rabén & Sjögren som var – och fortfarande är – ett av de ledande barnboksförlagen. Marianne Eriksson berättar att Astrid ofta skrev långa, utförliga brev till dem som skickade in texter och bilder till förlaget. De var så detaljerade att hon i princip talade om för var och en hur just den boken skulle skrivas: ”När Astrid i sitt brev beskrev hur jag skulle skriva om boken Mattias sommar för att den skulle bli riktigt bra, var det hela min författarutbildning”, berättar Barbro Lindgren. ”Hon var helt enkelt suverän på att beskriva hur man skulle skriva en barnbok.”
Men om man ska tro Lennart Hellsing så var Astrid Lindgrens egna böcker både nyskapande och gammalmodiga på en och samma gång: ”Pippi var i och för sig något nytt, men samtidigt gammaldags. Miljön är trots allt det gamla bondesamhället, småstaden, med poliser i kaskar etcetera. Barnen i Bullerbyn känns också väldigt gammaldags. Detta hade vi otaliga diskussioner om. Jag tyckte att hon skulle skriva modernare. Men hon beskrev väl sin egen barndom.”
Och som den stora Pippi-fan jag är kan jag bara säga: ”Tack och lov för det”!

I en krönika i DN häromsistens spekulerar Björn Wiman över dagens vuxenhet som han tycker sig se i moderna barnböcker och över Pija Lindenbaums bilderböcker (som han och vi har gemensamt att vi gillar dem väldigt mycket!).
Det är intressant läsning. En kollega till artikelförfattaren menar att Pija Lindenbaums böcker är politiska, och artikelförfattaren instämmer till viss mån och påpekar att man ”med lite fantasi” kan se de tidigare Gittan-böckerna som ett slags kommentarer till den låga personaltätheten (Gittan och gråvargarna), utbrändhetssymptom bland dagens föräldrar (Gittan och fårskallarna) och nedmonteringen av fritids (Gittan och älgbrorsorna).
Och visst, man kan se politik i det mesta om man så vill: i den nya boken Gittan gömmer bort sej, kan man, om man så vill, dra paralleller till dagens ”nannytäthet”, där föräldrar börjar jobba långt innan barnen är gamla nog att gå till dagis, och anställer en barnflicka, vars halva lön kan dras av med hjälp av Rot-avdraget …
Jag ser absolut parallellerna till dagens samhälle i Pija Lindenbaums böcker, men den stora behållningen av böckerna tycker jag är hennes otroligt pricksäkra blick för det lilla, subtila. Känslorna som vi alla har, av utsatthet och mod (Gittan och gråvargarna), långtråkigt att vara med vuxna (Gittan och fårskallarna), längtan efter syskon (Gittan och älgbrorsorna) och skammen över att ha gjort fel i Gittan gömmer bort sej .

Alldeles nyss fick vi veta att svenska poeten Tomas Tranströmer har vunnit 2011 års Nobelpris i litteratur. Länge har han funnits med i spekulationerna, men få har vågat tro att Svenska Akademien skulle våga ge priset till en svensk. Men det var således felspekulerat. Enligt Wikipedia räknas Tomas Tranströmer till de så kallade femtiotalspoeterna, tillsammans med Lars Forssell och Östen Sjöstrand. Tranströmer debuterade med boken 17 dikter, som var 1950-talets mest omtalade författardebut.  Tranströmer är den åttonde svensken att få priset. Först ut var Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Per Lagerkvist, Eyvind Johnson, Harry Martinsson och tyskfödda Nelly Sachs, som flyttade till Sverige 1940, 26 år innan hon fick Nobelpriset.

Foto: Ulla Montan