För ett par år sedan var jag i USA och eftersom jag jobbade med Warner fick jag komma in i Warner studios. Där hade de precis gjort ett rum till ett Harry Potter-museum. Jag fick se dementorer, åskviggen och en massa andra spännande saker från Harry Potter-världen. OCH jag fick prova sorteringshatten. Jag satte den på mitt huvud och den funderade och funderade tills den utropade: Hufflepuff. ALLA mina kollegor fick Gryffindor – men jag, jag fick Hufflepuff. Hufflepuff är ju det minst populära elevhemmet – ingen vill hamna på där. Men sen kollade jag upp det och Hufflepuffs elevhem värderar hårt arbete, tålamod, vänskap och lojalitet. Det kan jag köpa! Minns ni vad de andra elevhemmen står för?

De som hamnar i Gryffindor är modiga, ridderliga och starka.

De som hamnar i Slytherin är de som är ambitiösa, listiga och kvicktänkta.

De som hamnar i Ravenclaw är de som är eller har potential att bli kvicktänkta och ett gott förstånd.

Det är konstigt med tiden, hur den kan gå så snabbt och så långsamt på samma gång. Jag kan inte fatta att jag redan varit här i tio veckor! Samtidigt känns det som att jag alltid har varit här. Barnens Bokklubb känns som hemma och alla människorna här är lite som en extrafamilj. Oj, vad jag kommer att sakna dem! Och själva jobbet också. Att få fördjupa sig i barn- och ungdomsböcker varje dag i veckan, det är inte fy skam, vill jag lova!

Nej, jag gillar verkligen inte att säga hejdå. Man blir så sentimental och gråtig. Och varför ska jag göra det, förresten? Jag kommer ju tillbaka. Jag vet inte när och jag vet inte hur. Men på något sätt, det lovar jag. Jag är varken beredd att säga hejdå till böckerna, klubben eller människorna här på mycket lång tid ännu.

Så so long, allihop. Och tack för den här tiden!

//Ylva, praktikanten

Det är inte ofta – men ibland händer det. Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgren urspännande roman Cirkeln håller på att erövra världen. Den är nu såld till massor av länder. Och inte nog med det – ni har väl inte missat att den ska bli film också. VILL. SE. DEN. NU! Men tyvärr måste jag tydligen vänta – gruff.

Hur många gånger har jag inte bläddrat i Harry Potter-böckerna? Så fort jag får tråkigt drar sig mina fingrar automatiskt till tegelstenarna i bokhyllan. När livet blir stressigt med plugg och problem, det är då som jag drar ut en Harry Potter-bok och försvinner in i dess värld en stund. Det är en avkoppling att få komma in i en värld full av magiska händelser och övernaturliga skepnader. En värld som egentligen är full av problem, men som jag ser som fascinerande och enkel. Harry Potter om någon, har en hel ryggsäck full av missöden och förluster. Men han känner alltid trygghet på Hogwarts områden. I verkligheten ser nog inte en internatskola ut som genuina och varma Hogwarts, utan det finns många barn som konstant saknar sina föräldrar. Men samtidigt har man en betydligt starkare gemenskap till sina vänner och lärare. Det är lärarna man ser upp till. Därför sticker det alltid i mina ögon varje gång Harry förlorar en förebild, framförallt när Dumbledore försvinner ur bilden. Jag är själv avundsjuk på Harrys starka band till sina vänner. Vännerna är hans familj och Hogwarts är hans hem. Enligt mig grundar sig böckerna på en vilsekommen och övergiven pojke som hittar sig själv tack vare en värld han inte trodde fanns. Tänk vad lite magi kan göra!

//Hedda Åkerman

Ja, det är både tråkigt och sorgligt att behöva sluta här. Det har varit två fantastiska veckor som bara flugit förbi. Jag kan stolt meddela att jag har förvandlats till en bokmal och det enda jag gör när jag kommer hem är att läsa. Kanske är det för att jag fått så bra böcker! Jag har fått vara med och skriva i både Barnposten och Läseposten och det ska bli väldigt kul att se det slutgiltiga resultatet. Det var intressant att se hur man ritar en tidning.

Barnens Bokklubb använder en speciell mall på tidningens sidor, där de sedan skriver in vad och vilka böcker som ska vara med på varje sida. Bland annat skrev jag om texter till gamla böcker och så läste jag manus, som jag sedan fick berätta om och recensera på veckans redaktionsmöte. Där bestämmer man vilka böcker som får vara med i tidningen. På onsdagen förra veckan var jag, Annika, Jessica och Ylva på Barnboksinstitutet där vi fick lära oss om vad som ligger bakom det som skrivs i barnlitteraturen. Efter det började jag skriva om mina bästa bok minnen. Jag skrev om barnböckerna av Elsa Beskow, Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Sedan skrev jag också om En ö i havet- böckerna och varför de var så spännande. Slutligen berättade jag varför jag är en sådan Harry Potter nörd. Den texten är jag absolut mest nöjd med, eftersom vartenda ord kom rakt ur hjärtat.

Det var coolt att få besöka Palatset på Riddarholmen. Dit kommer ju Barnens Bokklubb flytta i höst. Man var tvungen att sätta på sig arbetskläder för att gå in där. Oj, vad vi skrattade när vi satte på oss de blåa hjälmarna, gula västarna och de kolossala skorna!

Igår var vi på Van der Nootska palatset på en barnboksfrukost, ordnad av B Wahlströms. Författarna Tony Manieri och Holly Black berättade om sina nya böcker. Jag kände mig otroligt lyckligt lottad när jag fick Holly Blacks signering i hennes nya bok Den vita katten. Hon är ju väldigt känd från hennes tidigare böcker om Spiderwick. Det var en stor ära att få träffa henne personligen och jag lämnade Södermalm väldigt glad och exalterad.

Idag är det min sista dag och jag vill tacka alla på redaktionen för att ni låtit mig delta i er verksamhet. Det har varit väldigt lätt att komma in i ert gäng och jättekul att få se så mycket nytt. Tack för alla böcker och tack Annika och Jessica, som har varit huvudansvariga för mig! Ni har konstant hållit mig sysselsatt och jag är evigt tacksam för det. Det har varit två jätteroliga veckor och jag hoppas att jag snart får komma och hälsa på i era nya lokaler på Riddarholmen! Jag har fått lära mig så oerhört mycket nytt! Jag kommer sakna allt och alla här!

Många varma hälsningar från en väldigt nöjd prao-Hedda!

Jag har faktiskt inget direkt emot graffiti. Tvärtom kan jag tycka att det rätt härligt. Det är något befriande med idén om staden som allas ritpapper. En plats för den konst som inte slipper in i finrummet men som berör många av oss ändå. Bra graffiti är för mig lika fascinerande som annan bra bildkonst. Och i ärlighetens namn, hur roligt är egentligen ett elskåp, en viadukt eller en betongväg i sig självt? Nej, jag gillar gatukonst. Den gör mig glad.

Men samtidigt förstår jag förstås att alla inte tycker som jag. Och staden är ju faktiskt allas, då måste alla få vara med och tycka. Och jag gillar ju verkligen inte all graffiti. Jag har ingen förståelse för onödiga, fula taggar eller människor som klottrar ner fina gamla byggnader eller vackert målade hus. Det finns helt enkelt en väldig massa ”men”.

Men det finns en typ av graffiti som jag verkligen inte förstår hur man kan motsätta sig:

Knitting graffiti. Eller yarn bombing, eller guerilla knitting, som det också kallas. Kanske har ni sett det; en lycktstolpe som har fått en halsduk, en parkbänk i stickad pyjamas… Kanske en naken staty som plötsligt fått benvärmare och bikini!

Det började i Texas för några år sedan. Några kompisar ville göra någonting för att få staden att kännas mindre hård och mer inbjudande. Nu har det blivit en hel folkrörelse av människor som använder sina överblivna garnrester för att piffa, mjuka och muntra upp våra annars så sterila betongstäder. Och jag tycker att det är helt underbart!  Kreativt, humoristiskt och färgsprakande! Vem kan låta bli att le? Kanske kan några bitar överblivet garn göra världen till en varmare och mjukare plats. Jag hoppas det.

Jag rekommenderar ALLA att bildgoogla ”knitting graffiti”. Jag kan nästan garantera att det kommer att göra er dag lite bättre.

Ylva Fröjmark

Shaun Tan var 2011 års Almapristagare och nu är han på besök i Sverige. I dag är han på Skansen och föreläser senare på Kulturhuset. Nästa tisdag mottar han priset på Konserthuset av kronprinsessan Victoria. Tidigare i år fick han även Peter Pan-prsiet för bästa översatta barn- och ungdomsbok 2010. För närvarande finns det bara en av hans böcker på svenska – Ankomsten. Läs mer på alma.se.