Politisk debatt om barnlitteratur

Vi som arbetar med barn – och ungdomslitteratur tycker förstås att det är viktigt och blir glada när fler tycker det. I tisdags hade Svenska barnboksinstitutet bjudit in alla politiska partier till en debatt kring barnlitteratur på kulturhuset. Jag var där, nyfiken som jag är på hur partierna ser på barnkultur och barnlitteratur i synnerhet. Det var tung uppställning med alla partiledarna från oppostionen och kulturminister, statssekreterare, 2 .e vice tal man och riksdagsman från regeringen.  Alla tyckte att det var mycket viktigt med barn-och ungdomsböcker och att stötta barns läsning –  men det är förstås inte så svårt att tycka… Sedan kom frågan kring vem som har ansvar för att barn har tillgång till litteratur och barns läsutveckling. Där var det däremot lite större skillnad i åsikterna, är det föräldrarna som är huvudansvarig, är det skolan eller är det samhället i stort?  Åsikterna varierade lite om vem som var mest ansvarig, men att skolan, föräldrarna och biblioteken alla är centrala,  kom tydligt fram.

På Barnens Bokklubb tycker vi att alla barn har rätt till bra litteratur ochvi vill framförallt hjälpa föräldrarna och ungdomarna själva att hitta de bästa böckerna på marknaden. Vi vet att högläsning har stor betydelse för barns språkutveckling.

Summasumarum var att så mycket revolutionerande kom inte fram i debatten – men att frågan är viktig och kommer lyftas fram i valrörelsen känns förstås bra för oss som arbetar med barn – och ungdomskultur. Ofta glöms barnkultur och barnlitteratur bort i debatten, även om det under de senaste veckorna har debatterats en del kring om barnboksförfattarna är censurerade och om det  finns en nymoralism hos dagens föräldrar. Vad tycker du? Kommentera gärna

Charlotta Schenholm, VD Barnens Bokklubb

Gästbloggen från veckans prao!

Maria
Hej Hallå!

Jag heter Maria och den här veckan har jag varit praoelev på barnens bokklubb:) Det har varit superkul eftersom att mitt arbete allra mest gått ut på att läsa :D. Under tiden jag varit här har jag skrivit i arket, (som jag fortfarande inte riktigt fattat varför det heter arket) läst, sorterat böcker och andra roliga saker.

Jag har precis läst ut en bok som heter ”Udda verklighet” som jag tror kommer ut någon gång i juni? I alla fall den var bra och jag kan varmt rekommendera andra att läsa den.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva men jag vill heller inte sluta skriva för då blir det ett så kort inlägg och nu bara flyger fingrarna fram över tangentbordet eftersom att jag inte ens vet vad jag skriver längre och nu ska jag nog sluta skriva tror jag.

Det var allt från mig.

Tjohopp! /maria

Gästbloggen: En hemlig vän

En hemlig vän är huvudbok i Läseposten 5 (9-10 år). Därför bad vi bloggaren Maria skriva en recension. Så här skrev hon efter att ha läst boken tillsammans med sina söner Isak, 6 år och Felix, 10 år:

Har precis avslutat boken ”En hemlig vän” av Katarina Genar. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det var meningen att vi skulle ha en liten mysstund tillsammans båda sönerna och jag. Vi skulle krypa upp i sängen och jag skulle läsa högt för dem båda.

Men så blev det som sagt inte riktigt. Redan en bit in i första kapitlet började det ”krypa” i yngsta sonen. Han är 6 år och gillar böcker med detaljrika, färgbilder som man kan studera länge samtidigt som man lyssnar på en spännande text. Så vi fick fortsätta läsningen utan honom.

Den äldsta sonen och jag läste vidare tillsammans. Han är 10 år och bokens innehåll är mycket mer riktat till hans ålder.

Maria KjällströmBoken var verkligen annorlunda mot de böcker som vi tidigare har läst i familjen. Sonen gillade den. Han tyckte att den innehöll mycket, både spänning och sorg. Några kapitel in i boken ville han inte sluta läsa boken och vi streckläste därför ¾ av boken. När sista sidan var avslutade frågade han direkt om det fanns en fortsättning eller om det fanns flera böcker om flickan Henrietta (huvudfiguren i boken). Det måste vara bland de bästa betyg man kan få som författare.

Själv är jag lite mer negativ till boken. Jag tycker att författaren har klämt in en för komplex historia på för få sidor. Det känns som om det finns mängder av böcker i den här boken om man gav varje berättelse i den lite mer utrymme. Nu skrapar man lite på ytan till en mängd spännande och intressanta historier utan att riktigt komma in i dem eller knyta ihop dem. Hon bygger upp en spänning i boken men låter inte läsaren få en chans att ”suga” på den. Spänningen bleknar och försvinner, sedan bygger hon upp en ny spänning istället för att hålla den först i liv genom hela boken.

Felix & IsakFörfattaren använder även en vuxen ton i sitt språk och en del ord är ganska svåra om boken är avsedd för en 9-åring att själv läsa. Jag läste nu boken högt för min son och det var inga problem. Han upplevde inte boken som svår att förstå. Men när jag bad honom läsa ett av de sista kapitlen högt för mig fanns det en hel del ord som var lite kluriga att läsa och även att förstå.

Men som en högläsningsbok där det är en vuxen som läser högt för sitt barn tycker jag att den har många pluspoäng. De lite mer komplexa orden inbjuder till diskussion och texten är välformulerad och flyter bra vid högläsning.

Jag är ännu inte övertygad om att Katarina Genar blir en favorit hos mig men det ska bli spännande att läsa nästa bok av henne. För nästa bok måste vi definitivt läsa eftersom sonen tyckte den här var så spännande.

Maria (med Isak 6 år & Felix 10 år)

Gästbloggen: Det är så logiskt alla fattar utom du

Det är så logiskt alla fattar utom du är huvudbok i Läseposten 5. Vi har därför bett medlemmen Karolina, 13 år  läsa och tycka till om boken – och så här tycker hon:

Oh, vilket läsgodis! Särskilt slutet var fängslande, annorlunda och väldigt fyndigt! Boken var väldigt bra och det enda jag egentligen störde mig på var att huvudpersonerna (Ester och Johan) svor så mycket hela tiden, det kanske gjorde språket mera trovärdigt och äkta men jag måste säga att det var lite tröttsamt att läsa ordet ”fan” så mycket hela tiden. Annars så fångade den här boken upp mig och jag har verkligen sett fram emot lässtunderna. Trots att huvudpersonerna är i 16-årsåldern har jag ändå kunnat förstå dem och känna med dem. Och jag kan ju säga så här; ibland kändes det klassiska lyckliga slutet med att alla får varandra väldigt avlägset…

Karolina Hansson 13 år

Barnbokmässa i Bologna – funderingar kring yta och innehåll

Nyss hemkommen från barnbokmässan funderar jag på vad var det egentligen jag upplevde där nere i Europa, förutom att jag tappade rösten… Innan jag skulle åka var jag spänd av förväntan och såg fram emot några dagar i vårvarmt Italien och att få läsa, prata och tänka barn-och ungdomsböcker ohämmat tillsammans med likasinnade.

När vi klev in genom dörrarna till mässan, efter en bussresa där vi blev varnade för ficktjuvar och en man bakom mig till och med sa till mig, ”se upp killen framför dig, han är ficktjuv” kändes det nästan överväldigande. Böcker så långt man såg, så många färger och bilder, allt såg vid en första anblick likadant ut. Vi begav oss först till den nordiska montern som kändes trygg och hemma. Vår första utflykt var, efter tips om hur man skulle ta sig an mässan, till den amerikanska hallen. Bland mycket annat hittade vi en bok som handlade om ”How to get married” i rosa. Den kändes långt från våra genusmedvetna föräldrar och våra ambitioner på klubben att låta barn få vara människor i första hand och vara mer fria i sitt sökande efter sin egen identitet.

Vi hittade också massor av pysselböcker som snarare var leksaker än litteratur, vilket fick mig att fundera över form kontra innehåll (berättelsen). Min reflektion var att många gånger är det mer kraft som läggs på utsidan än på insidan. I den bästa av världar speglar utsidan innehållet och när jag väl öppnar boken håller den vad utsidan lovat. I den sämsta av världar så lovar utsidan något helt annat än vad insidan levererar och det kan gälla för både människor och böcker, och besvikelsen och irritationen blir stor. Idag när jag slår upp vår branschtidning Svensk bokhandel är det också en stor artikel om hur förlagen tänker kring omslag och hur viktiga de är, men också hur svårt det kan vara att hitta rätt uttryck.

Min sammantagna fundering är att vår roll att välja, och vägleda bland ett enormt utbud känns viktig. Kom gärna med ris och ros om hur vi lyckas med denna uppgift.

Läser du på engelska?

Förra året såldes det engelskspråkiga böcker för cirka  400 miljoner kronor i Sverige. Man beräknar att cirka 60 procent av försäljningen är kurslitteratur, men allt fler och fler väljer att läsa på engelska även för nöjes skull. När till exempel Harry Potter-böckerna blev populära var det många som inte ville vänta på den svenska översättningen utan läste böckerna på originalspråk. På samma sätt är det många som valt att läsa Twilight-serien och True Blood-böckerna på engelska.

Juryn sammanträder

Just nu är det intensiv aktivitet här på Barnens Bokklubb. För första gången träffas juryn som har den delikata men ack så svåra uppgiften att välja vinnare i vår Högläsningstävling.

DSC_6368

Ett efter ett visas bidragen upp för juryn som beslutar vilka som ska gå vidare till andra omgången.

DSC_6399

DSC_6376

Och många bidrag är det …

DSC_6373

Här väntar ännu fler bidrag på sin tur. Det blir en lång dag för juryn som består av Ann Sköld Nilsson som är vd för Barnens Bokklubb, författaren Pija Lindenbaum, Per Bengtsson från Kamratposten och Erik Titusson som är kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.