Ingen dans på rosor

Det är inte alltid en dans på rosor att vara förälder. Många beslut man aldrig hade kunnat föreställa sig finns plötsligt som en naturlig del av livet – exempelvis vem som ska vara hemma med ett barn som går in på tredje veckan av magsjuka. Eller hur en familj ska Nödrop från Lyckobubblankunna ha något inbokat på helgen när det hela tiden är så många olika barnkalas (hur GÖR man?!). Eller mer komplicerade saker som hur man själv ska vara och bete sig som nybliven förälder. Det kan nämligen vara en riktig identitetskris, och så var det för mig när jag hade fött mitt första barn för snart åtta år sedan. När min dotter kommit till världen var allt sig likt – men ändå inte. Hemmagatan såg ut som förut, fast liksom vriden på ett lite annat sätt. Min blick hade förändrats. Föräldrarollen kändes ny och ovan. Det hade inte att göra med kärleken till barnet utan med hur det var inne i mig, i hjärnan och själen.

Där finns utgångspunkten i en bok som jag har skrivit och som denna månad finns att köpa genom Barnens Bokklubb. Nödrop från lyckobubblan är inte en bok om barn utan om oss föräldrar och sedan den kom ut har jag fått mejl från föräldrar som läst den under sömnlösa nätter med ammande barn, som också funderat över vad begreppet förälder egentligen innebär och som längtat efter att någon säger hur det också kan vara. För ja, det kan vara underbart att vara förälder. Men det är inte bara underbart. Det kan vara lite hur som helst – för vi är som vi är trots våra barn och barnen är människor precis som vi.
Johanna Stenius
JOHANNA STENIUS, redaktör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *