Det är mycket Alfons Åberg just nu. Ingen har väl missat att han fyller 40 år i år? Eller att det nyligen kom ut en helt ny Alfonsbok? Skratta lagom! sa pappa Åberg är huvudbok här i Barnens Bokklubb just nu. I början av året publicerades det dessutom en avhandling om bilderna i böckerna. Den heter Synligt/osynligt: receptionen av det visuella i bilderböckerna om Alfons Åberg och är skriven av konstvetaren Annika Gunnarsson. Jag ställde några frågor:

Hej! Vad kom du fram till i din studie?

– Bilder berättar. I Alfonsböckerna leker bild och text ofta ”katt och råtta” med varandra. Alfons kan till exempel uppvisa ett känsloläge i bild och ett annat i text. Precis så som det är i livet. Allt syns inte, men det kan finnas där ändå.

Varför valde du det här ämnet?

– Jag är intresserad av bilder. Och Alfonsböckerna innehåller bilder som både bekräftar etablerade bild- och bilderbokskonventioner och utvecklar nya.

Hur gick du till väga?

– Tjugofyra Alfonsböcker, om cirka 350 uppslag, analyserades. Resultaten samlades sedan under fyra huvudteman: känslodramatik, relationer, lek, samt fantasi och abstraktioner. Detta för att på ett konstruktivt sätt kunna visa på hur åskådlighet är något som är avgörande för hur Alfonsböckernas berättelser kommer till stånd.

Utifrån ett bildperspektiv, varför tror du att Alfons-böckerna har fått så stort genomslag?

– Betraktarens erfarenhet och kunskaper är en stor del av berättelsernas tillkomst. Återigen är känslor ett bra ett exempel: alla vet hur det känns när man är ledsen eller glad oavsett om det står i texten eller visas i bilden. Inget ovidkommande kommer med och ibland är det mest intressanta det som inte kommit med alls.

Det finns Alfons-böcker från fem olika decennier. Har bilderna förändrats under de åren? Hur i så fall?

– Alfons är sig lik över decennierna. Visst finns det små förändringar, som hans näsa och öron som förändrats över tid, men inget annat större som påverkar helhetsintrycket. Gunilla jobbar lite annorlunda med uppslagen efter hand, på grund av problem med passning över uppslagen, vid tryck.

Vilken är din egen relation till Alfons? Har du någon favoritbok?

– Jag är född 1968 och kommer inte ihåg att vi läste Alfons när jag var liten. Egentligen tyckte jag nog att han var lite ”ful”, men kanske var det just det fula som drog mitt intresse till honom. För det var något speciellt med bilderna. Ibland är det just saker som man inte kan sätta fingret på till en början som leder en vidare att ta reda på mer.

HÄR har jag skrivit om avhandlingen förut.