Nu har jag testat det: att sitta i morgonträngseln på t-banan och läsa sex. Det var en aning besvärande, om jag ska vara ärlig. Särskilt när jag fick en nyfiken tioåring bredvid mig.

Jag började läsa E.L. James Femtio nyanser av honom (Fifty shades of Grey) på t-banan hem igår kväll, fortsatte att läsa när jag promenerade från tåget, och kunde inte släppa den förrän jag hade läst drygt 300 sidor och inte kunde hålla mig vaken längre. Sedan var jag så klart tvungen att läsa hela vägen till jobbet också, och när jag skriver det här har jag nästan läst ut boken. Kan jag förklara fenomenet nu? Varför boken blivit en sådan enorm snackis, en sådan succé? Jag föll ju också för hajpen, eller hur?

Nja. Den är inte särskilt bra skriven (även om jag tror att den svenska översättaren har gjort det bästa av situationen). Och läser jag med de kritiska genusglasögonen på håller jag på att flippa ur totalt redan efter något kapitel. Den är vansinnigt irriterande. Huvudpersonerna Ana och Christian är vansinnigt irriterande! (Fast om man läser och tänker på att de från början var Twilight-Bella och Twilight-Edward blir det faktiskt lite skojigt stundtals.) Det som kittlar är sexskildringarna. Så klart. De är grova, grafiska och utstuderade. Och de skildrar ett slags sex som inte har särskilt mycket med kärlek och ömhet att göra, hur gärna E.L. James än vill få oss att tro det. Men de känns ju i kroppen när man läser, det kan jag inte förneka. Men det här är absolut inte läsning som jag skulle rekommendera. Eller jo, som bruksporr kanske, men som litteratur? Nej.

Jag tror så här, att boken helt enkelt fyller en lucka. Vi vill och har ett behov av att läsa mer om sex – trots att vi redan översköljs av olika sexuella budskap från alla håll och kanter. Problemet är att den mesta av den erotiska litteratur som finns tillgänglig är både lite skämmig och svår att komma över om man inte vet var man ska leta. Här har vi en storsäljare som står i varenda skyltfönster och är helt okej att köpa. Och i viss mån att läsa offentligt.

Samma lucka finns på ungdomsbokssidan, och där är den ännu större. Där behövs det verkligen mer och bättre sex – som motvikt till alla dåliga exempel och förebilder. Jag som läser i stort sett alla ungdomsböcker som ges ut på svenska stöter på oroande många dåliga sexskildringar, faktiskt inte mycket bättre än när jag själv var i tonåren på 1990-talet. Då hungrade jag, precis som man ska göra när man är ung, efter att läsa om sex. Och tänk vad mycket skit man läste! Trista, stereotypa, torftiga, osexiga och medelålderströtta sexscener. Jag skulle vilja se mer roligt, frigjort, lustfyllt, säkert och nyfiket knullande i böckernas värld. Som i fantastiska nya novellsamlingen Het (särskilt Jenny Jägerfelds bidrag), Peter Barlachs Det är jag som är Caroline och Katerina Janouchs serie om Amanda, Jonna och Saga. Det är bra och inspirerande böcker som jag skulle vilja ge till alla tjejer och killar – och samtidigt hålla dem långt borta från Femtio nyanser av honom.

Kort sagt: mer och bättre sex i böckernas värld, tack.

Här finns förresten en intressant TT Spektra-artikel om sexskildringar för unga.