Igår kväll började jag äntligen läsa John Greens The Fault in Our Stars (som ju kommer på svenska i vinter.) Jag måste vara bland de sista att läsa den – i bokbloggarvärlden vill säga – och vid det här laget har jag farligt höga förväntningar. Men jag tror inte att jag kommer att bli besviken. Jag har redan varit nära att ta till lipen. Jag har redan suttit på tbanan och fnissat för mig själv. Jag funderar redan på hur sjutton jag ska frigöra tillräckligt mycket tid för att kunna sträckläsa resten så snart som möjligt. Som NU, till exempel.
För dig som inte har hört talas om boken, så är det en riktig snyftare. En ungdomsbok. Flicka med cancer möter pojke med cancer. Jag är beredd på att vara totalt rödmosig och gråtsnorig i ett par dar efter att jag läst klart, om man säger så.
Här kan du läsa om den svenska utgåvan, med titeln Förr eller senare exploderar jag.
Och här har jag skrivit om den tidigare.
Har DU läst boken än? Vad tyckte du?
blivit nästintill besatt av programmet. Louise Hallin och Malin Alfvén är så avslappnade och tillåtande att de alltid lyckas få mig att känna mig som en bättre förälder. Det är värt ganska mycket, tycker jag. Kanske mer än de konkreta tipsen och råden. Nu har de gett ut en ny bok, 
I sommar har jag tänkt på hur enormt många som läst Hungerspelstrilogin. Väldigt unga läsare, äldre damer, medelålders kvinnor, unga män … Minst flera personer på vartenda tåg jag suttit på. Folk på tbanan och bussen. Varenda kotte nästan. Så jag blev inte helt förvånad när jag läste på DN.se nyss att de tre 
Min blogginspiration tryter och det finns knappt någon tid att läsa just nu. Så i dag blir det bara ett boktips! Ett löjligt bra sådant, i och för sig. Mer en uppmaning än ett tips faktiskt.
Bästa nyheten på länge! Candace Bushnells 