Läsare har också rättigheter

rättigheterJag spånar för ett kommande reportage och fastnade just i Daniel Pennacs Som en roman, en jättefin bok om läsning och läslust. Den handlar mycket om det svåra i att få ett ovilligt tonårsbarn att vilja ge sig in i litteraturens värld. Att hjälpa barnet att hitta lusten till böcker. Där finns bland annat listan över läsarens tio rättigheter ——>

Det är ganska självklart, men både sant, smart och inspirerande, eller hur? Och viktigt att ha i bakhuvudet för både föräldrar, lärare och bokklubbsredaktörer. Det händer ganska ofta att man hör vuxna, som själva är läsare, klaga över att det är så svårt att få barnen att läsa. Och jag har själv en och annan ungdom i min närhet som inte helt självmant tar sig an en bok. Vad ska man göra? Hur ska man få dem att förstå hur kul det är att läsa?

Jag gillar verkligen Pennacs avslappnade inställning till litteratur. Hans taktik är helt enkelt att använda sin egen glödande kärlek till läsning för att inspirera. Inte att tvinga, styra och pressa. För vill man inte läsa så vill man inte. Och om barnet bara vill läsa Twilight om och om igen, eller Harry Potter baklänges och framlänges, vad gör det? Är det bara LasseMaja som gäller? Skit samma, hen läser ju i alla fall. Och att läsa Kalle Anka på toaletten kan också vara en njutning, lika väl som att sitta i finfåtöljen och läsa Stendahl.

Nu jobbar jag ju med litteratur och älskar allt som har med böcker att göra, så jag kanske inte riktigt har grund för att säga det här. Men jag tror verkligen, precis som Daniel Pennac, på att skippa alla pretentioner när det gäller läsning. Jag är medveten om att det är en grej som pretentiösa människor ofta koketterar med, att de inte vill vara pretto, men jag vill verkligen inte att läsning ska vara något märkvärdigt. Det är kul att läsa. Punkt. Dessutom: den första rättigheten på listan är ju rätten att inte läsa. Det är intressant. Varför ska man försöka få barn att läsa överhuvudtaget? Varför är det så viktigt? I dag säger vetenskapen att läsning är bra för den intellektuella utvecklingen. Att det gör oss smarta, att det hjälper barn att lära sig språk och andra viktiga saker. Men för säg 300 år sedan hade man inte alls samma inställning. Då var läsning lite farligt, något som distraherade och satte myror i huvudet på folk. Precis som vi ser på tv-spel idag. Vad är det som säger att vi inte kommer att sitta här om 100 år och gnälla ”min dotter vägrar spela tv-spel, vad ska jag göra”?

Om jag rannsakar mig själv, så finns det två orsaker till att jag vill att min dotter ska bli en läsande individ. Först och främst skulle jag vilja att hon fick uppleva samma härliga saker som jag har fått uppleva i böckernas värld. Jag älskar ju att läsa och det är en av de saker som gör mig lycklig! Men dessutom bygger vårt samhälle i så hög grad på förmågan att läsa, och den oroliga föräldern i mig tänker att det kommer att bli mycket lättare att ta sig igenom skolan och livet om hon kan och gillar att läsa.

Och om hon inte blir så intresserad av böcker då? Då tänker jag så här: det är kul att läsa, men det är inte hela världen. Det är lika idiotiskt att kräva att ens barn ska bli en intellektuell boknörd, som att kräva att hen ska ha högsta betyg i alla ämnen, se ut som en fotomodell eller bli miljardär så att föräldrarnas ålderdom är tryggad …

6 thoughts on “Läsare har också rättigheter

  1. Leah Alexandra

    Bra inlägg!

    Dock tycker jag att vissa föräldrar/lärare glömmer bort en sak när det gäller läsning: dess medieform. Den finns genom undertexter i filmer, datorspel och Internet. Internet är en enorm databank och det finns en hög chans att barnet måste läsa för att slussas fram till önskad information. Där kommer läsningen in även om den inte är skönlitterär eller från en garanterat säker källa.

    Det är svårt att avgöra i mitt fall som växte upp med en engelsktalande mamma men jag är ganska säker på att tv- och datorspelen finslipade min skriftliga engelska.

  2. Pingback: Läsarens rättigheter | Rader

  3. Fia Filur

    Jag har precis samma tankar kring mina barn och läsning som du har. Jag erkänner att jag önskar att barnen kommer att vilja läsa, dels för att det är ett av mina stora intressen, men ockdå för att det känns som att de kommer att ha nytta av det senare i livet. Naturligtvis kommer jag inte att tvinga dem till läsning, men jag hoppas att läslusten kommer av sig själv.

  4. Lisa Jannerling

    Leah Alexandra: Jag håller med dig helt och hållet. Självklart att både tv, film och datorspel kan vara bra, både för språkinlärning och annat. Tack för beröm och länk på din blogg förresten!

    Fia Filur: Skönt att du håller med! Det är en svår balansgång det där – man vill väcka läslust men inte pracka på … Jag som har obegränsad tillgång till barnböcker får ibland tänka mig för. Hur är det med dina barn – gillar de att läsa?

  5. Fia Filur

    Än så länge är de för små för att läsa själva, sonen är 4 år, dottern 2,5 och så har vi en bebis på 2 månader. Men de gillar att lyssna när vi läser och dottern är särskilt förtjust i att sitta och bläddra i mina gamla pixi-böcker :)

  6. Lisa Jannerling

    Vad kul! Min dotter som är 1,5 gillar också att sitta och bläddra själv. Och läsa för oss föräldrar eller för nallen. Gulligt värre :) Men vissa dagar är böckerna helt ointressanta, då är det skojigare att klättra, gräva och banka på saker. Känns ganska sunt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *