Nu så, nu ska jag skriva lite mer om Hunger games-filmen. Min dom lyder: jättebra!

Förutsättningarna var inte särskilt goda. Jag älskar böckerna till vansinne, och man har ju sin egen tydliga bild av både Katniss, Gale, Peeta, Rue, Cinna och de andra. Så ända sedan jag fick reda på vilka skådisar som skulle spela huvudrollerna har jag känt mig lite halvskeptisk. Både Jennifer Lawrence (Katniss) och Josh Hutcherson (Peeta) kändes lite för sockersöta, tyckte jag. För att inte tala om Liam Hemsworth (Gale) med sin highschool-footballsnubbe-look.

Men de funkade verkligen! Framför allt Jennifer Lawrence. Hon har den stentuffa, karga utstrålning som en actionhjälte ska ha, och spelar samtidigt så att man kan ana att Katniss ändå har ett par ömma punkter och en hel del sorgligt bagage … Dessutom gillade jag verkligen Lenny Kravitz som stylisten Cinna. Oj, vad bra spelat – och samspelet mellan honom och Katniss var en av de saker som fick tårarna att rinna rejält.

Som jag skrev i förrgår, när jag just hade smygkollat filmen, så grät jag floder. Första gången när Katniss tog Prims plats i lottningen, och sedan med jämna mellanrum fram till slutet. Ofta bara för att det var något med stämningen som gav mig gåshud och fick tårkanalerna att agera på eget bevåg. Det är ett bra betyg. Jag har faktiskt inte något minne av att jag kände lika starkt när jag läste böckerna.

Sedan var det så klart en del saker man saknade – trots att filmen är 2 timmar och 22 minuter lång ! Och slutet kändes lite fjuttigt. Men det gör det ju i böckerna med, eftersom de tre delarna hänger så tätt ihop med varandra. Ett stort plus, däremot, var de fantastiska kostymerna på invånarna i huvudstaden. Sjukt snyggt och underhållande.

Det kan nog vara första gången jag säger det här … Men jag tycker faktiskt att filmen är näääästan lika bra som boken. Och jag tror inte att någon kommer att bli besviken.

Ska du se den? Lämna gärna en kommentar och berätta vad du tyckte!