Det där med skräck och rysare – visst är det så att man antingen gillar eller inte? Själv är jag en sådan som egentligen inte gillar. Eller rättare sagt, jag gillar inte att bli rädd. Ett av mina mest traumatiska läsminnen är från när jag var tonåring och låg på det lilla småstadssjukhuset där hemma med nyavlägsnad blindtarm. En natt var det åska, ett sånt där fasligt bara-på-film-oväder. Och dumt nog, lättskrämd och harig som jag är, låg jag där i det lilla rummet som jag delade med tre halvdöda gamla damer, och läste Stephen Kings Det. Jag hade den där krypande, kittlande känslan längs ryggraden hela tiden. Var helt säker på att någon eller något dolde sig bakom draperiet. Någon av de zombieliknande gamla damerna kanske, som var ute efter mig? En clown med vassa tänder? Jag minns att jag verkligen inte ville läsa mer, men att jag bara inte kunde slita mig. Trots att jag höll på att dö och kissa på mig av skräck. Det var en lättnad varje gång det kom in en sköterska och skulle kolla till mig …
Jag läste ut en läskig bok igår, det var därför jag kom att tänka på det här. En svensk ungdomsroman med allehanda otrevliga varelser i. Något att se fram emot. Den kommer ut i juni, då kan jag avslöja mer.
Vilken är din läskigaste läsupplevelse?
Stephen Kings böcker är ju galet läskiga. Själv såg jag Det på video, på den tiden när videos fortfarande fanns. Jag och en kompis tjuvtittade på filmen och fy sjutton. Det tog väldigt lång tid innan jag vågade bada i badkaret igen utan att vara dörädd för att sugas ner i avloppet. Kommer även ihåg när jag läste The Shining, inte en smart idé.
Min läskigaste läsupplevelse är också Stephen King. Jag var 12 år och lånade Desperation på biblioteket. Den hade ett hemskt omslag och jag lånade den mest för att det var precis en sådan bok som min far hade förbjudit mig att läsa. Den var hemskt, men samtidigt underbar och sedan var jag fast i skräcklitteratur och skräckfilmer för livet. Nu för tiden är jag inte särskilt lättskrämd längre, men jag antar att man blir avtrubbad ju mer man läser :>
Haha, vad kul att ni också har jobbiga (och fina) erfarenheter av Stephen King. Han har ju skrivit så himla mycket bra också, sånt som är lite lagom mysläskigt utan att man blir rädd. ”Det” var bara för mycket. Undrar hur många som är rädda för clowner bara på grund av den? Har dessutom för mig att jag tyckte att boken var läskigare än filmen. Shining-filmen är också en av mina skräckminnen ….