Javisst ja, jag läste en så bra artikel i Svenska Dagbladet i julas. Om författaren Lin Hallberg som har skrivit massor av bra hästböcker, bland annat de om Sigge. Hon sa några så bra saker om det där med att hästböcker inte anses vara bra, fin litteratur. Så här:
- Jag har alltid drömt om att bli författare. Det dröjde tills jag var 40 år och då var det med en hästbok. På ett sätt kändes det som ett nedköp, för att hästböcker har så låg status. När andra sade att jag skrev hästböcker var jag jättenoga med att påpeka: ”ja, men jag skriver andra böcker också”.
Redan som hästtjej som hänger i stallet bemöts man nedlåtande, säger hon. Inte konstigt att hästböcker blir lågstatusböcker då. Men så tänkte Lin Hallberg lite extra och bestämde att skita i det där:
- Jag är stolt över mina hästböcker. Inget av det jag skriver är hafsverk, böckerna är värda att tas på allvar.
Fint och bra, tycker jag. Här hittar du några av Lin Hallbergs böcker.
DN har förresten också en artikel om barn- och ungdomsböcker med djurtema i dag.
Oj då, det visste jag inte. Jag har aldrig varit den som läser hästböcker, men har främst berott på brist på intresse i ämnet.
Däremot tyckte jag alltid att tjejerna som red var ansvarsfulla människor eftersom de fick just ansvar över en häst/ponny. Att sköta om ett djur är respektingivande.
Jag har heller aldrig haft nåt hästintresse, men däremot slukat min mammas gamla hästböcker … och önskat att jag inte var så skraj för de där stora djuren så att jag också skulle kunna hänga i stallet. Skönt med en författare som verkligen tar genren på allvar!