I början av sommaren läser jag alltid som en tok, pocketböckerna fyller min väska men allt eftersom sommaren går så slutar jag läsa. Jag fnyser åt böckerna jag köpt men inte påbörjat, slänger en blick på dem och vänder sedan på klacken och går. Jag känner mig nästan lite arg på att de finns, lite som att de förväntar sig att jag ska läsa dem, och sommaren ska ju vara kravlös eller hur?
Men nu börjar jag nästa känna mig lite elak. Som när man blir för gammal för att ha gosedjur på sitt rum, men man vet att så fort man packat ned dem i en kartong så kommer tankarna… Vet gosedjuret om att han numera ligger i en låda? Fryser han? Hatar han mig nu och kommer han att kravla sig ur kartongen en natt och hämnas sitt numera obetydliga liv? Det är då man tar upp gosedjuret ur kartongen, borstar av honom och tar in honom på rummet igen. Men på natten när man vaknar till bränner hans blickar och man känner sig som världens elakaste. Och man är fortfarande lite rädd att han ska hämnas sin korta tid i kartongen.
Jag känner att nu glor även böckerna på mig och ropar mitt namn. Och på riktigt, vad passar egentligen bättre än att krypa upp i soffan en regnig kväll med en spännande bok och mitt gosedjur Bamsen, om han inte hatar mig fortfarande vill säga…
