Jag har fastnat i en ond cirkel. I dubbel bemärkelse. Ibland när jag har införskaffat en bok som jag har väldigt höga förväntningar på, en bok som jag vet att jag med väldigt stor sannolikhet kommer att fastna i, då läser jag den inte på en gång.  Just nu ligger Cirkeln hemma på mitt köksbord, den skriker till mig varenda gång jag passerar:
- Öppna mig! Jag vet att du vill! I min fantasi avslutas denna mening med ett sådant där ”ärkefiendeskratt”, ni vet som på film.

Det blir som en kamp mellan mig och boken. Jag vet också att om jag väl öppnar boken så kommer den att ha mig i sitt grepp, jag kommer inte att kunna tänka på eller göra något annat förrän jag läst ut boken.  Lite som när man köpt chips och vet att så snart man öppnat påsen finns ingen återvändo, då sitter man där och trycker i sig allt. Chips efter chips.

Men ikväll då är det dags att öppna den där boken, kanske ska jag slå två flugor i en smäll och köpa en påse chips också…