I Norge skapar Gro Dahle och Svein Nyhus oerhört suggestiva och kontroversiella bilderböcker, och i Danmark gör Oscar K och Dorte Karrebæk detsamma. Först kom Dahles/Nyhus bilderbok Snäll som handlar om flickan Lussi som till slut blir så utslätad att hon försvinner. Efter det kom Den arge (om en pappa som misshandlar mamman), sedan Roy en bok om en hund som dör och 2010 kom God natt, natt som bearbetar ämnet sömn och rädsla.
Förra året kom Oscar Ks och Dorte Karrebæks mycket speciella bilderbok Idiot. Det är en oerhört sorglig bok om August som är annorlunda och en sån som ingen vill leka med. När mamman efter många år blir för gammal och för trött föratt orka ta hand om sin son längre, tar hon både sitt och Augusts liv. För ett par veckor sen kom så Oscar Ks och Dorte Karrebæks senaste bok Lägret. Enligt dagens recension i DN avs Jonas Thente ”skildrar den barndomen som ett surrealistiskt koncentrationsläger.”
Vad ska man tycka och tänka om sådana här böcker? Ska man fördomsfritt läsa dem för barnen och vänta in deras reaktioner eller ska man låtsas som de inte finns? Eller ska man läsa dem som vuxen och fundera över vad dessa böcker säger om vår tid? Och förresten – när blir en bok för svår för barn? Oftast är det inte barnen utan de vuxna som blir chockade över den här sortens böcker. Enligt en annan av DNs barnboksrecensenter, Ulla Rhedin, pågår just nu ett slags danskt uppror där en grupp bilderbokskonstnärer avsiktligt bryter mot gamla tabun. De frågar sig om bilderboken – och konsten – är fri?
Och så här säger DNs Lotta Olsson i sin recension av Idiot:
”Läs Idiot! för att, trots allt, världen blir lättare att handskas med när vi erkänner vad vi gör mot varandra. Vuxenvärldens kanske allra största ansvar är att ge barnen alla möjligheter att se klart.”
Och nu en stillsam undran – varför är det inga svenska barnboksmakare som gör kontroversiella böcker? Är vi svenskar fegare, mer tillrättalagda, mer amerikaniserade? Hu i så fall!
Annika Nasiell
Jag har läst både Den arge och Roy för våra barn (3 och 5 år) och det är inga som helst problem. Det är klart att man måste förklara mer än normalt, prata om Bojs arga pappa och varför han är så arg. Läsningen av Roy flöt på ungefär som vanligt, inga konstigheter. Vår dotter (5-åringen) funderar ganska mycket på döden, så det var en välkommen bok.
Nu är jag mycket nyfiken på Lägret och även parets förra bok Idiot. Är det lämpliga böcker att läsa för så små barn? Det känns som jag kanske bör vänta några år. Men på samma gång skulle jag gärna vilja försöka nu. Jag hade ungefär samma tankar innan jag lånade Den arge på biblioteket. Jag trodde inte att det skulle fungera, att barnen skulle bli upprörda och rädda eller inte förstå berättelsen alls. Så blev det inte. De, särskilt femåringen, lyssnade koncentrerat och tyckte det var en helt ok bok. Det blev inte någon direkt favorit, men vi läste om den några gånger innan det var dags att lämna tillbaka.
Som jag ser det har ni på Barnens bokklubb är mycket stort ansvar att vidga vyerna i det svenska barnbokslandskapet. Helt klart är svenskar, och svenska småbarnsföräldrar i synnerhet, fegare och mer tillrättalagda. Se bara på debatten som blossade upp förra året. Jag möter konsekvenserna av detta i mitt arbete som bibliotekarie på en F-6-skola. Det är barn som reagerar mycket starkt så fort svårare ämen behandlas i böcker. För att inte tala om när det förekommer fult språk eller naket – då blir det ramaskri. Det är sorgligt. Som jag ser det skulle ni kunna utmana och provocera oss prenumeranter betydligt mycket mer. Den här typen av böcker får ju aldrig något genomslag om de inte syns. I ert sortiment skulle de synas och nå ut till fler.
Jag ser Barnens bokklubb som en kvalitetsstämpel. Jag var medlem som barn och nu är jag det som förälder. När jag köper en bok från er vet jag att den är bra. Förmodligen finns det fler som resonerar som jag. Om ni tog med lite ”svårare” barnböcker kanske fler skulle våga prova dem.
Samtidigt vill jag tacka för det fina jobb ni gör! Jag är en mycket nöjd medlem av Barnens bokklubb. Ni tar upp det här ämnet nu i bloggen och jag vill minnas att jag läst liknande inlägg i medlemstidningen. Det är bra. Det kan bli ännu bättre.
Hej Magnus
Tack för ditt svar. Mycket upplyftande att få höra dina åsikter. Vi lägger in en hel del ”svåra” och ”smala” böcker, men inte alla och de får kanske inte en så framträdande plats alla gånger. Både Den arge och Roy – och Snäll – har vi haft i sortimentet. Vad det gäller Idiot är jag mycket mer tveksam eftersom det slutar med att den gamla mamman tar livet av sig och sin handikappade son. Lägret väntar jag på rec ex och har ännu ej läst, men vad jag har förstått så är det en sorts koncentrationslägerskildring.
Vi har väldigt många diskussioner om ”svåra” böcker internt. Just i fallet Idiot så har ju den ett väldigt ”olyckligt” slut – och ett självmord + ett mord – måste ju anses som extremt olyckligt. Personligen anser jag att det skulle vara svårt att läsa den för ett barn. Barn identifierar sig ju alltid med bokens ”hjälte” som i detta fallet är den handikappade pojken. Hur ska man förklara att mamman tar livet av honom? Läs den gärna och berätta för mig vad du anser. Min mejladress är annika.nasiell@barnensbokklubb.se.
Jag vill bara påpeka att det inte alls är givet att mamman tar livet av sig i Idiot! Vad är det som tyder på det? Vad beträffar Lägret så uppfattar jag den snarare som en allegori över skolan än barndomen i stort. Men som förälder så kan man ju inte skydda sina barn mot skolan, det är skolplikt och straffet måste avtjänas.