Författaren Rowan Somerville får Bad Sex Award 2010, det brittiska priset för årets sämsta litterära sexskildring.
Somerville får priset för sina erotiska beskrivningar i romanen The shape of her. Enligt The Guardian tog han hem priset genom att likna sex vid fjärilssamlande: ”Likt en lepidopterist som ska bestiga en tjockhudad insekt med en trubbig nål, skruvade han sig in i henne”.
Märkligt och möjligen lite smaklöst, men man måste ju ändå ge honom poäng för kreativitet.
På onsdag drar årets julkalender i svt igång. I år är det Måns Garthons och Johan Unenges böcker om Hotell Gyllene knorren som ligger till grund för programmen. Många av svt:s julkalendrar har under årens lopp varit baserade på härliga böcker; till exempel Teskedsgumman (1967), Mumindalen (1973), Ture Sventon (1989), Sunes jul (1991), Tomtemaskinen (1993), Pelle Svanslös (1997), Kaspar i Nudådalen (2001), LasseMajas detektivbyrå (2006) med flera. Den allra första julkalendern sändes 1960 och hade den något märkliga titeln Tittelure!
I år får vi stifta bekantskap med familjen Rantanen: Ingo, ungefär 10, Isadora, typ tonåring, nervösa pappa Roger och fixarmamman Ritva. Till familjen hör också grisen Pyret. Storyn handlar om familjen som tröttnat på storstadslivet och impulsköpt ett hotell på landet. Nu blir det kanske inte så idylliskt som familjen har hoppats … En ny motorväg ska nämligen strax invigas, vilket innebär att hotellet kommer att ligga lite avsides. Dessutom ska deras värsta konkurrent familjen Grossman (tidigare ägare till Hotell Gyllene knorren), bygga ett nytt fint hotell precis vid den nya motorvägen. Men det vet förstås inte familjen Rantanen som tar sig an sitt nyförvärv med stor entusiasm! Böckerna som historien bygger på är roliga, man känner faktiskt en fläkt av Fawlty Towers!
Jag brukar inte vara direkt sugen på att se årets julkalender, men i år är jag faktiskt väldigt nyfiken på att se hur det ska gå för den varmhjärtade och klantiga familjen. Om detta är bra genomfört så kommer det säkert att bli en väldigt rolig adventskalender!
I Belgien står seriefiguren Tintin inför rätta inom kort. Det är Bienvenu Mbutu som stämt albumet Tintin i Kongo för att det ger en väldigt kränkande bild av Afrika. Det här är inte första gången som Tintin är i blåsväder och om domstolen går på Mbutus linje kan det innebära att försäljningen av Tintin i Kongo måste upphöra. Och kanske kan det i förlängningen leda till att även andra klassiker granskas ur ett rasistiskt perspektiv.
Just klassiker diskuterar vi en del här på Barnens Bokklubb. Många av dem har ju ett innehåll som inte anses politiskt korrekt i dag och hur mycket är förlåtet och berättigat bara för att boken räknas till klassikerna med stort K? Vad tycker ni, har vissa klassiker ett ”bäst före”-datum?
Såg just den här fantastiska reklambilden från förlaget Penguin Classics (på vilaser.se). Budskapet är att klassiker är ”unputdownable”. Som boken på bilden Järnvägsbarnen (The Railway Children) av Edith Nesbit.
Jag som är listnörd vill genast göra en lista.
Vilka klassiker är egentligen omöjliga att lägga ifrån sig?
Igår var det Augustprisgala. Festfina förlagsfolk och författare som minglade och bytte artighetsfraser. Själva utdelningen genomfördes med Kristofer Lundström (Kobra-programledaren) vid spakarna. Vi som var där fick bland annat lyssna till kända personers personliga ord om varje nominerad bok, en melankolisk improvisation på orgel och en musikalisk hyllning till Stockholm.
Höjdpunkten för oss på Barnens Bokklubb var såklart priset för Årets svenska barn- och ungdomsbok som blev:
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, från förlaget Gilla Böcker.
Motiveringen lyder: ”Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.”
Jenny Jägerfeld är utbildad psykolog och debuterade som författare med boken Hål i huvudet 2006. Här ligger jag och blöder är hennes andra bok.
Totalt har 103 böcker sänts in av 17 förlag och 21 utvalda personen har röstat fram vinnaren bland de sex böcker som nominerats av juryn.
Vi gratulerar såklart Jenny Jägerfeld – och oss själva en smula – för Här ligger jag och blöder är just nu huvudbok i Läseposten 13 +!
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Gilla Böcker
Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.
Juryn har bestått av: Katti Hoflin (ordf.), Per Bengtsson, Lotta Beck-Remnes, Lucas Svensson och Lillemor Torstensson.
Totalt har 103 böcker sänts in av 17 förlag och 21 elektorer har nu röstat fram vinnaren bland de sex böcker som nominerats av juryn.
I dagens DN gör Siv Widerberg och Stina Zethraeus var sin spaning om de stora nedskärningarna på våra bibliotek.
Här följer några av de besparingsåtgärder som uppenbarligen är på väg att drabba biblioteken: böckerna får allt mindre utrymme medan kaféer, leksaker och dataspel breder ut sig, barnbibliotekarierna ska inte längre bokprata med barngrupperna – det ska lärarna göra själva (fast de flesta inte kan), man skär ner andelen bibliotekarier och det värsta av allt – bibliotekarierna ska inte ens längre välja ut vilka böcker som ska finnas på biblioteket – det ska nämligen den kommersiella sajten Adlibris göra! Ja, du hörde rätt!
Detta kommer troligen bland annat leda till en allt större utarmning av smala böcker från små förlag, istället kommer ALLA att ha samma utbud av storsäljare och bästsäljare och knappast någon kommer att våga satsa på de där små pärlorna som man bara som riktig boknörd kan ge ut och hitta.
I samma artikel kan vi läsa att även den stora TYSTNADEN nu är på väg att tystna för alltid på biblioteken. Idag fikas och skrattas det som aldrig förr, och det är väl trevligt i och för sig, men kanske, kanske är det ändå bra om ett enda ställe i hela världen var lite tyst. Kanske behöver en del sitta på biblioteket och LÄSA. Ni vet det där som man gör med böcker …
Risken är att biblioteken verkligen förlorar sin särart och blir som vilket bokfik som helst.
Det vore väldigt tråkigt, tycker jag.
Vad tycker du?
Nu börjar bitarna falla på plats inför premiären av Hollywood-filmen som ska göra Rödluvan, Bröderna Grimms klassiska barnsaga, till barnförbjuden varulvsfilm. Rödluvan är nu tonåring och i centrum för ett kärleksdrama. Hon slits mellan sin kärlek, en föräldralös skogsvakt och en rik ung man som hennes föräldrar bestämt att hon ska gifta sig med.
Och det kommer att bli stort! Catherine Hardwicke som bland annat regisserat Twilight-filmerna regisserar filmen som beskrivs som en mörk, gotisk version av Rödluvan. Leonardo Dicaprios produktionsbolag Appian Way har rättigheterna, så det blir en stor Hollywood-produktion. Rödluvan kommer att spelas av Amanda Seyfried och namn som Shiloh Fernandez, Julie Christie och Gary Oldman står på rollistan.
Dessutom kommer svenska musikern Karin Dreijer (känd som ena halvan av The Knife) att göra musiken och dyka upp i filmen och sjunga med en halmmask för ansiktet.
Det här är inget du vill missa alltså! Filmen heter Red Riding Hood och har premiär i USA i mars 2011.
Jag längtar så vansinnigt mycket till helgen. Imorgon eftermiddag ska jag 
nämligen ägna mig åt en av mina absoluta favoritsysselsättningar: att sitta på tåget och läsa. Till just den här tågresan har jag sparat en riktig godbit. Jag ska äntligen få sätta tänderna i (!) A touch of dead, Charlaine Harris samling med korta berättelser om Sookie Stackhouse. (Om någon mot all förmodan har lyckats missa det så är det de där böckerna som ligger till grund för tv-serien True Blood.) Perfekt när man redan har läst hela serien och börjar få lite (eller mycket) abstinens! Jag är nämligen en av de som läste böckerna först och blev helt kär … Serien är jag så där halvförtjust i.
Den här boken har lockat hur länge som helst nu, men det var inte förrän härom veckan som jag klickade hem den. För ett par dagar sedan kom paketet och sedan dess har den lilla älsklingen legat där hemma och plågat mig. Men jag har varit stark: FÅR INTE LÄSA FÖRRÄN PÅ FREDAG.
För övrigt har jag just läst en annan superbra vampyrbok som kommer på svenska i vår. Där har ni något att se fram emot, alla blodsugarfans! Ge er till tåls så får ni snart läsa, ni med …
Fantasyförfattaren Niklas Krog har skrivit en text om att skriva – bara för Bloggens läsare.
Skrivande kan vara det roligaste jag vet. I de bästa stunderna är jag helt uppslukad av det jag håller på med och resten av världen existerar inte. Men skrivande kan också vara raka motsatsen – jag är inte det minsta uppslukad och resten av världen är det enda som existerar. Det blir som ett klösande i kroppen och jag vill bara bort från tangentbordet. Varje ny mening jag lyckas pressa ur mig avslutas med att jag kollar om det har dykt upp nya mejl jag kan svara på. Allt för att smita undan. Andra kanske skulle öppna Facebook eller YouTube av samma anledning, men jag är en mejlmänniska.
Lustigt nog är skillnaden mellan det allra roligaste och allra tråkigaste skrivandet hårfin. Ibland kan det tråkigaste förvandlas till det roligaste med en enda mening. I ena stunden sitter jag hemma och svär över texten jag håller på med, nästa gång jag tittar på klockan har det gått flera timmar. Timmar som är alldeles underbara, när texten blir till en hel biofilm i huvudet och jag själv är med om allt jag skriver.
För att uppnå det där roliga måste man göra en sak. En enda: Sitt kvar och skriv. Strunta i mejl (jag), Facebook eller YouTube i ett par timmar och skriv. Till slut kommer det att släppa och bli roligt, men bara om du låter bli allt annat. Bara om du lyckas sitta kvar och skriva, trots allt annat som verkar roligare. Stäng gärna av mobiltelefonen också. 
En författare måste alltså vara envis. Utan envishet spelar talang ingen roll. Men förutom envishet behövs det också en historia du själv tycker om och som du verkligen vill berätta.
Därför är det alltid bra att tänka efter en stund innan skrivandet börjar. Vad ska din historia handla om? Vem ska vara huvudperson? Hur ska handlingen börja? Gärna med något spännande, som suger in läsaren i berättelsen. Och – kanske viktigast – hur ska historien sluta? Om du har tänkt ut ett bra slut i förväg är det nämligen lättare att orka sitta kvar och skriva. Det kommer alltid perioder när en text känns extra tråkig. Alltid. Lita på mig. Men om jag har tänkt ut ett slut går det att skriva rakt genom det där tråkiga och ut i glädjen på andra sidan. Skillnaden är hårfin, som sagt. Så sitt kvar.
Min första bok, en vettlöst tjock fantasyhistoria som heter En krigares hjärta, tog mig fem år att skriva. Om jag hade gett upp någonstans på vägen är det ingen som hade saknat den. Eller mig. Det finns mängder med bra böcker och författare. Men tack vare att jag lyckades skriva färdigt blev det en bok. Sedan blev det fler böcker. Och i dag kan jag kalla mig författare. Så sitt kvar.