Var det någon som såg Babel igår? Om inte så gör det i helgen.

En av mina favoritförfattare Erlend Loe var där och berättade om sin nya bok. Ännu en sådan där ironisk bok om privilegierad medelklass som känner själslig vilsenhet. Men det är inte därför du ska titta. Inte bara. Även Kalle Lind, som just gett ut boken Proggiga barnböcker var där och samtalade tillsammans med Pernilla Stalfelt (Livetboken, Bajsboken och Våldboken bland annat) och barnbokskritikern Pia Huss.

Får man, och kan man skriva om vad som helst för barn? En fråga som ställts många gånger och fått lika många svar. Sex, våld och orättvisor, inga problem, eller? Proggiga barnböcker har verkligen satt igång diskussionen om hur det verkligen var på 70-talet. Ägnade alla barnboksförfattare sig åt ideologisk indoktrinering? Var allt tillåtet?

Barn är också människor och förtjänar att se världen precis som den är, menar Pernilla Stalfelt. Barnböcker ska inte ha något budskap, de ska bara vara roliga, säger Kalle Lind. Pia Huss menar att det ska vara en kombination. Man lär sig något nytt av all bra kultur.

Och så var det den där censuren. Hur är det egentligen? Måste sälar ha flytväst i dagens barnböcker?

Ja, jag vet inte.

Svindlande höjder av Emily Brontë är en bok jag aldrig skulle tveka en sekund att rekommendera. Det börjar med att fadern i familjen Earnshaw tar sig an hittebarnet Heathcliff. Heathcliff blir snabbt omtyckt av fosterfadern och fostersystern Catherine men fosterbrodern avskyr nykomlingen. När fadern dör blommar Heathcliffs och Catherines kärlek upp. Men Catherine gifter sig istället med en barndomsvän, till följd av en rad missförstånd. Heathcliffs och Catherines framtid går i kras. Det är här en passionerad men kanske dödsdömd kärlekshistoria, med svek, besvikelse, ånger och hämnd, tar vid.

När Heatchliff så småningom återvänder till hemstaden träffar han Catherine igen. Har de en chans att försonas och återupprätta det de en gång hade påbörjat, trots allt som hänt mellan dem? Eller är det för sent?

Det här är inte en vanlig eller ytlig kärlekshistoria, den har ett djup och en mörk sida. Ju djupare in i romanen man kommer, desto mörkare ter den sig, och desto mer skrämmande blir den!

Emily Brontë var en otroligt skicklig författare, hon utformar boken så att läsaren alltid är på spänn. Berättelsen väcker oro, nyfikenhet men även hopp om ett lyckligt slut. Det finns inte en sekund då man känner att den är tråkig. (Man drabbas aldrig av skuldkänslor över att man skumläst vissa sidor bara för att komma vidare till den mer spännande delen). Dessutom är boken på inget sätt förutsägbar. Jag skulle främst rekommendera den till tonårstjejer. Det här är verkligen en bok man borde läsa, en av mina favoritklassiker!

Sara Moshfegh
(som har praoat här hos oss på Barnens Bokklubb  hela veckan)

Jag säger bara en sak: ojojoj. Vilken bokvår det kommer att bli nästa år!

Än så länge kan jag inte avslöja mycket mer än så, det är ju mycket hysch-pysch i den här branschen. Men vi på redaktionen har redan läst en hel del SUPERBRA böcker i manusform. Jag riktigt längtar efter att de ska komma ut och få vara med i våra tidningar.

Bara så ni vet. Det finns mycket att se fram emot för alla Barnens Bokklubb-medlemmar och andra boknördar …

Idag drömmer jag mig hem till Skåne. Inte bara för att det var länge sedan jag var hemma och träffade familjen utan också för att det i dagarna fokuseras mycket på barn- och ungdomsböcker i mina hemtrakter. LitteraLund är en bokfestival för barn och unga, som arrangeras i Lund den 25 till 30 oktober.

I år ligger fokus på poesi och natur och bjuder på massor av spännande programpunkter. Bland annat kommer Prick och Fläcks skapare Lotta Geffenblad och norrmannen Stian Hole som berättar om sin skapelse – pojken Herman. Augustprisnominerade Jenny Jägerfeld samtalar med (vår gamla redaktör) Lisa Bjärbo. Och så kommer författarna Sonya Sones (Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet) och Bjørn Sortland (Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?).

Festivalen består av seminarier, författarbesök, en dedikerad barn-dag och en dag bara för ungdomar. Det går fortfarande att boka vissa programpunkter och andra behöver man inte boka alls, så har du vägarna förbi, besök Lund i veckan!

Läs mer om bokfestivalen här.

Till veckans redaktionsmöte läste jag en bok med den lockande titeln Får flickor finnas? (Monica Danielsson och Birgitta Jansson, Antigone). Boken är på många sätt intressant, skriven som ett debattinlägg i genusdiskussionen, främst mot förskolans läroplan om att motverka traditionella könsroller.

Författarna menar att man genom att uppmuntra barn i att bryta traditionella könsmönster gör dem förvirrade. De hänvisar till forskning som visar på att barn redan i 12-18 månaders ålder utvecklar en känsla för att vara pojke eller flicka. Jag håller inte med om allt författarna säger, kanske inte ens om bokens linje, men läsningen satte igång många tankar.

Genom att uppmuntra flickor och pojkar att ”byta” könsstereotypa beteenden smutskastar man ofta de traditionellt kvinnliga egenskaperna och attributen. Det vill säga att om en pojke vill leka med dockor eller bära en rosa prinsessklänning uppmuntras det, medan när flickan gör det anses det vara fel. Pojkar ska vilja vara lucia, men en flicka som drömmer om luciakronan är begränsad av sitt kön. Det gäller ju även det motsatta förstås. Intressant läsning.

Ett avsnitt i boken heter Genus i barnböcker. Hurra, tänkte jag. Men kapitlet gjorde mig förvirrad. Författarna tar upp idéer formade av psykoterapeuten Bruno Bettelheim. Han menar att sagorna är otroligt viktiga för att berika barns inre liv. Så långt håller jag med. Men sedan menar Bettelheim att det är förvirrande (rent av farligt?) att byta kön på huvudpersonerna i våra klassiska sagor, vilket många föräldrar gör för att ge sina barn en mer varierad bild av den värld vi lever i. Genom att göra det tar man bort ”en förståelseaspekt och ett djup” som annars går att läsa in i berättelserna.

Så låt mig därför testa ett par påståenden på er. Jag har nämligen aldrig lyckats tyda ut den här djupare förståelseaspekten av Törnrosa och Snövit:

Bettelheim (och författarna till Får flickor finnas) skriver att under ytan i sagorna om Törnrosa och Snövit kan man läsa in något som förbinder dem till det kvinnliga blodet, menstruationen, könsmognaden och sexualiteten. Det går därför inte att göra dem till pojkar i sagoberättandet.

Snövit är vit som snö och röd som blod. När hon biter i det röda äpplet är det slutet på hennes latensperiod och början på hennes sexuella mognad. När Törnrosa sticker sig på sländan och börjar blöda faller hon i sömn. Sömnen är ett tecken på att hon inte är känslomässigt mogen för sexualitet. Därför kan de inte vara pojkar?

För mig kan Törnrosa lika bra vara en prins som sover i hundra år för att väckas av en prinsessa. Vad tycker du?

Det är bloggen Barnboksprat som har gett oss en Beautiful blogger award med motiveringen:
”Få människor har så bra barnbokskoll som de som jobbar för Barnens bokklubb. Det är en bra klubb, de gör en tidning och en webbplats med intressanta artiklar och de skriver dessutom en bra blogg Barnens bokklubbs blogg. Den bjuder på en bra blandning av aktuella barnbokshändelser, klassiska boktips, samt intressant tyck och tänk.”

Tack!

När man har fått en utmärkelse ska man:

- kopiera in awardbilden i sin blogg
- tacka och länka till den som nominerade
- nominera sju andra bloggare och länka till dem
- berätta sju intressanta saker om sig själv

Vi vill gärna uppmärksamma de här sju bloggarna:

Booklover – ett rum av ord
En superfin blogg som skrivs av tre bibliotekarier med ett genuint intresse för barn- och ungdomslitteratur.

Tonårsboken
En otroligt uppdaterad blogg, med massor av sköna boktips och nyheter från bokvärlden. Imponerande och inspirerande av två 15-åringar.

Sofies bokblogg
En blogg som drivs av någon som beskriver sig själv som en ”bokbloggande, bokälskande boknörd med drömmar om bokskriveri” kan ju inte bli annat än fantastisk. Och Sofie skriver engagerande och inspirerande, så bra att hon faktiskt vann Barnens Bokklubbs novelltävling en gång i tiden.

Book cover girl
En annorlunda och kul blogg med mestadels bilder, framförallt olika tankar och idéer om bokomslag. Något som man borde prata mer om, tycker vi!

Bokunge
Fin, färgglad blogg (med bästa namnet) som skrivs av tre otroligt kunniga barnboksjunkies.

Rabén & Sjögrenbloggen
Bokförlaget Rabén & Sjögrens blogg blandar nyheter från bokbranschen med gästbloggare. Aktuella författare får en vecka att fritt orera på bloggen vilket alltid är väldigt intressant.

Bokbabbel
Bloggaren bakom Bokbabbel är en riktig bokmal, och hennes läslust smittar verkligen av sig. Garanterat gott om bra boktips!

Och berätta de här sju sakerna om oss själva:

1. Vi är 13 kvinnor som jobbar på Barnens Bokklubb, fyra av oss bloggar regelbundet. Och det är faktiskt vi på bilden här på bloggen, tecknade av Stina Wirsén.
2. Tillsammans läser vi ALLA (nästan) barn- och ungdomsböcker (och några vuxenböcker) som ges ut av de svenska förlagen.
3. Astrid Lindgren är vår idol – och en av bokklubbens grundare.
4. Barnens Bokklubb  har funnits sedan 1977 och är Sveriges största bokklubb för barn.
5. Vi ger ut 84 tidningar på ett år (14 nummer i sex olika editioner).
6. Vi är alla gravt bokberoende. Iallafall enligt det här testet.
7. På redaktionen finns en kaklåda, med minst två sorters kakor i. Lådans innehåll varierar med den som har kaffevecka, men är den tom blir det kaos. Dessutom har vi tisdagskaffe och fredagsfika – och så är vi mer eller mindre beroende av Paninis sallader.