Igår försökte vi köpa sushi till lunch. Vi var väldigt sugna på sushi. Men, nej, vartenda sushiställe i hela stan (eller åtminstone i city) (eller i alla fall runt sveavägen) hade sommarstängt. Fem sushiställen försökte vi med. Fem. Sedan blev det sallad istället.

Just nu, en sen fredagseftermiddag,  är vi tre personer här på kontoret. Tre. Resten  är ute och solar och badar, läser böcker i hängmattan eller planterar rosor i trädgården. Men för oss stackare som jobbar så här mitt i högsommarvärmen går minuterna långsamt. Tystnaden som råder i lokalerna är sövande. Det är läskigt tyst här. Som gjort för en deckare. Ett öde kontor, knäpptyst förutom ljudet av fingrar på ett tangentbord. Färgglada barnböcker, dockor, nallar med tomma blickar på hyllorna. En ensam redaktör som sitter och läser med fötterna uppdragna i soffan – ryggen mot hissdörrarna som ljudlöst öppnas. Utanför huset går semesterfirare i finshortsen med shoppingkassar i båda händerna. Inget ont anande om vad som försiggår två trappor upp.

Tur att solen skiner.

Om två timmar håller min hjärna sommarstängt. Jag har minsann en vecka semester. En.