Det bästa sättet att ta in och förvalta ny information är att förena nytta med nöje. Tunga, tråkiga uppslagsverk och entoniga lärare framme vid katedern har aldrig funkat för mig. Jag alltid ägnat mig åt en mild form av ”akademisk bulimi”, där jag inför tentor och prov tryckte i mig information tills jag började må illa, skrev provet och sedan kräktes upp varenda smula nyttigt vetande. Sen var allting glömt, bortblåst, förlorat. Men jag minns rim och ramsor som skulle hjälpa till vid inlärningen. Till exempel klassikern på tyskalektionerna ”aus bei mit nach zeit von zu” (som sjungs med blinka lilla stjärna-meoldi). Och jag kan fortfarande det mesta om grekisk mytologi eftersom jag och min kompis Maja gjorde en egen film på ämnet. Jag minns hur vi gestaltade när Kronos skar av sin far Uranos testiklar (i filmen i form av två värmeljus) som sedan föll i havet (en matta)– och ur skummet (ett vitt lakan) föddes Afrodite, kärlekens gudinna.

Anledningen till att jag kom att tänka på det här var att jag under lunchen läste att
Anne Franks dagbok nu ges ut som tecknad serie för skolbarn. Tanken är framför allt att nå en yngre publik och att få barn och unga att lära sig mer om förintelsen. Superbra ju! Jag är för alla former av allmänbildning i lättillgänglig förpackning. Nu är ju förvisso Anne Franks dagbok en fantastisk bok och långt ifrån skolans trista historieböcker, men ändå!

Seriealbumet ges ut av Anne Frank-museet i Amsterdam och görs av den amerikanska författaren Sid Jacobson och konstnären Ernie Colón. Samma serieduo har tidigare gjorde ett liknande album om terrordåden den 11 september.