Det är onsdag, och jag städar på mitt skrivbord. Rensar och slänger en hel del. Sparar en del annat. Skriver några sista boktexter, ändrar lite i några rubriker, kollar upp några sista detaljer till tidningen som snart ska lämnas till tryck. Om två små ynka dagar slutar jag jobba här på bokklubben och en annan Lisa ska ta över den här platsen. VEMODET! Det kommer naturligtvis att bli hur bra som helst, men ändå. VEMODET!
Det har varit hemskt kul att jobba på Barnens Bokklubb. Läsa stora högar av böcker, vara med och välja ut de allra bästa, och sedan försöka få er medlemmar att förstå storheten med dem genom tidningen. Jag hoppas verkligen ni har hittat böcker som fallit er på läppen i bokklubben under de år som jag jobbat här, och jag hoppas ni fortsätter göra det i framtiden också.
Fridens liljor!
Just nu, en sen fredagseftermiddag, är vi tre personer här på kontoret. Tre. Resten är ute och solar och badar, läser böcker i hängmattan eller planterar rosor i trädgården. Men för oss stackare som jobbar så här mitt i högsommarvärmen går minuterna långsamt. Tystnaden som råder i lokalerna är sövande. Det är läskigt tyst här. Som gjort för en deckare. Ett öde kontor, knäpptyst förutom ljudet av fingrar på ett tangentbord. Färgglada barnböcker, dockor, nallar med tomma blickar på hyllorna. En ensam redaktör som sitter och läser med fötterna uppdragna i soffan – ryggen mot hissdörrarna som ljudlöst öppnas. Utanför huset går semesterfirare i finshortsen med shoppingkassar i båda händerna. Inget ont anande om vad som försiggår två trappor upp.
Det bästa sättet att ta in och förvalta ny information är att förena nytta med nöje. Tunga, tråkiga uppslagsverk och entoniga lärare framme vid katedern har aldrig funkat för mig. Jag alltid ägnat mig åt en mild form av ”akademisk bulimi”, där jag inför tentor och prov tryckte i mig information tills jag började må illa, skrev provet och sedan kräktes upp varenda smula nyttigt vetande. Sen var allting glömt, bortblåst, förlorat. Men jag minns rim och ramsor som skulle hjälpa till vid inlärningen. Till exempel klassikern på tyskalektionerna ”aus bei mit nach zeit von zu” (som sjungs med blinka lilla stjärna-meoldi). Och jag kan fortfarande det mesta om grekisk mytologi eftersom jag och min kompis Maja gjorde en egen film på ämnet. Jag minns hur vi gestaltade när Kronos skar av sin far Uranos testiklar (i filmen i form av två värmeljus) som sedan föll i havet (en matta)– och ur skummet (ett vitt lakan) föddes Afrodite, kärlekens gudinna.
Den som vågar totalsåga den vackre 
Värmen fortsätter dag ut och dag in. Man blir svettig bara man rör sig, så det är lika bra att sitta still och läsa. Det är perfekt läsväder, och man behöver inte ens ha dåligt samvete för att man inte jobbar och sportar och rensar trädgårdslandet eller tar en löprunda, det är alldeles för varmt för fysiska aktiviteter.