Igår skrev Skånska Dagbladet om moderna barnböcker på rim. Att rim och ramsor är bra för språkutvecklingen är inget nytt. Det har forskarna sagt länge. För mig har det alltid varit lättare att minnas texter på rim. Det är kanske inte så konstigt. Kan du början så vet du ungefär slutet. I skolan brukade jag hitta på små berättelser på rim för varje glosa, för varje namn eller plats jag behövde lära mig. ”Gustav Vasa fick kyrkan att rasa” eller ”Roy är en boy”.

Framförallt är det Elsa Beskow som präglat mina första språkminnen. Jag älskade hennes sagor; Tomtebobarnen, Putte i blåbärsskogen, Solägget, Hattstugan… Jag tvingade mamma att läsa om och om igen tills jag själv, oftast för full hals, kunde fylla i slutklämmen på varje rad.  Och jag minns vissa av rimmen än idag – fast att jag inte alltid förstod dem som barn.

”Men kvällarna blir mörka, och månen lyser klar,
han blickar ner på barnen så underlig och rar.
De står och ser tillbaka med fingrarna i mun,
Tills mor fått dem i sängen och vyssar dem i blund.”

Vilka böcker på rim minns du?