Att vi är beroende av böcker har vi redan fastställt, men hur yttrar sig ”missbruket”?
Att använda litteraturen som verklighetsflykt är vanligt. När vardagen är grå och trist beger vi oss till varmare platser, till förtrollade fantasivärldar. När kärleken gör ont tar vi flykten till kärleksromanen, till stormande känslor och lyckliga människor. När vi är ledsna gråter vi hellre för bokens misshandlade, utnyttjade, sårade och ensamma än för roten till det onda.
Andra påverkas av böcker, likt knarkaren berusas av drogen. Blir ledsen när bokkaraktären är ledsen. Börjar tvivla på kärleken när bokparet gör slut. Tappar tron på mänskligheten när bokkaraktären inte blir sedd. Och bär på sorgen, glädjen, tyngden – hela dagen, veckan efter, tills nästa bok förmedlar nästa känsla. Tills nästa fix.
Sen finns det ju förstås de som bara läser, läser, läser… Inte utan att påverkas, men utan beroendet. De som läser, lär sig, känner, tänker och går vidare.
Hur funkar det för dig? Utnyttjar du litteraturen eller utnyttjar litteraturen dig?
Den första typen. Definitivt den första!
Jag påverkas inte så mycket. Glömmer ofta vad jag har läst. Ibland registrerar jag inte ens orden.
Jag har använt litteraturens värld som ett sätt att fly verkligheten hela mitt liv. Så absolut första alternativet ^^
Det är skönt att få slippa sitt liv ibland, t.ex. sorger eller nedgångar, och få chansen att uppleva något helt annat. Om skolan är jobbig med elaka skolkamrater, varför inte flyga högt i skyn på en drakrygg eller kanske korsa de stora haven på ett piratskepp?