Sveriges favoritastronaut Christer Fuglesang ska ge ut en barnbok. Rymdresan ska den heta och kommer i september. Boken handlar om två barn, vars farbror har byggt en rymdraket. Mer vet jag inte. Men jag är nyfiken. Man tycker ju att en barnbok om rymden borde bli alldeles fantastiskt mycket bättre när författaren faktiskt har varit där.
Arkiv för mars, 2010
Fuglesang ger ut barnbok
tisdag, 30 mars, 2010Roy är en boy
måndag, 29 mars, 2010Igår skrev Skånska Dagbladet om moderna barnböcker på rim. Att rim och ramsor är bra för språkutvecklingen är inget nytt. Det har forskarna sagt länge. För mig har det alltid varit lättare att minnas texter på rim. Det är kanske inte så konstigt. Kan du början så vet du ungefär slutet. I skolan brukade jag hitta på små berättelser på rim för varje glosa, för varje namn eller plats jag behövde lära mig. ”Gustav Vasa fick kyrkan att rasa” eller ”Roy är en boy”.
Framförallt är det Elsa Beskow som präglat mina första språkminnen. Jag älskade hennes sagor; Tomtebobarnen, Putte i blåbärsskogen, Solägget, Hattstugan… Jag tvingade mamma att läsa om och om igen tills jag själv, oftast för full hals, kunde fylla i slutklämmen på varje rad. Och jag minns vissa av rimmen än idag – fast att jag inte alltid förstod dem som barn.
”Men kvällarna blir mörka, och månen lyser klar,
han blickar ner på barnen så underlig och rar.
De står och ser tillbaka med fingrarna i mun,
Tills mor fått dem i sängen och vyssar dem i blund.”
Vilka böcker på rim minns du?
Barnbokmässa i Bologna – funderingar kring yta och innehåll
fredag, 26 mars, 2010Nyss hemkommen från barnbokmässan funderar jag på vad var det egentligen jag upplevde där nere i Europa, förutom att jag tappade rösten… Innan jag skulle åka var jag spänd av förväntan och såg fram emot några dagar i vårvarmt Italien och att få läsa, prata och tänka barn-och ungdomsböcker ohämmat tillsammans med likasinnade.
När vi klev in genom dörrarna till mässan, efter en bussresa där vi blev varnade för ficktjuvar och en man bakom mig till och med sa till mig, ”se upp killen framför dig, han är ficktjuv” kändes det nästan överväldigande. Böcker så långt man såg, så många färger och bilder, allt såg vid en första anblick likadant ut. Vi begav oss först till den nordiska montern som kändes trygg och hemma. Vår första utflykt var, efter tips om hur man skulle ta sig an mässan, till den amerikanska hallen. Bland mycket annat hittade vi en bok som handlade om ”How to get married” i rosa. Den kändes långt från våra genusmedvetna föräldrar och våra ambitioner på klubben att låta barn få vara människor i första hand och vara mer fria i sitt sökande efter sin egen identitet.
Vi hittade också massor av pysselböcker som snarare var leksaker än litteratur, vilket fick mig att fundera över form kontra innehåll (berättelsen). Min reflektion var att många gånger är det mer kraft som läggs på utsidan än på insidan. I den bästa av världar speglar utsidan innehållet och när jag väl öppnar boken håller den vad utsidan lovat. I den sämsta av världar så lovar utsidan något helt annat än vad insidan levererar och det kan gälla för både människor och böcker, och besvikelsen och irritationen blir stor. Idag när jag slår upp vår branschtidning Svensk bokhandel är det också en stor artikel om hur förlagen tänker kring omslag och hur viktiga de är, men också hur svårt det kan vara att hitta rätt uttryck.
Min sammantagna fundering är att vår roll att välja, och vägleda bland ett enormt utbud känns viktig. Kom gärna med ris och ros om hur vi lyckas med denna uppgift.
Nu är det dags att stifta bekantskap med Kitty Crowther
torsdag, 25 mars, 2010
Igår fick vi veta att Kitty Crowther får ta emot årets Alma-pris. Det skrev Lisa om här på bloggen igår. Hon som dessutom var på plats i Bologna och satt två meter ifrån Crowther när pristagaren avslöjades under högtidliga former. Jag var inte på plats i Bologna men blev jätteglad jag också. Kitty Crowther är inte så känd i Sverige – än – men en bok av henne har jag sett, läst och älskat. Det är den superfina Är det dags? Jag läste den för två år sedan men då var det på franska och den hette Alors!
Jag är ingen hejare på franska men texten är så kortfattad och enkel att min skrala skolfranska klarade av att tolka den. Scenen är ett ganska kalt rum med några stolar, ett bord och några lekklossar. In kommer först den figur som syns på omslaget. Sedan en nalle, en kanin, en uggla och så vidare. De frågar alla ”Är det dags?” Och får svaret, ”Nej, inte än”. Så där håller det på tills den de alla väntar på kommer in. Barnet. Och då kan alla gosedjuren krypa till sängs tillsammans och det är dags att sova. Superenkelt och med glimten i ögat.
Årets ALMA-pris till Kitty Crowther
onsdag, 24 mars, 2010Dagens festligaste ögonblick från barnboksmässan i Bologna: Sekunden då det avslöjades vem som får årets ALMA-pris. ALMA-priset är världens största barn- och ungdomslitteraturpris (tänk Nobelpriset fast för barnböcker), och alltså var det högtidligt värre att få vara med om tillkännagivandet. Och (trumvirvel!) priset gick till… illustratören Kitty Crowther! Hon satt ungefär två meter ifrån mig när hon fick reda på att hon vunnit. Jag svär att jag såg hennes knän darra när hon ställde sig upp för att ta emot publikens jubel. Fatta! Fem miljoner i prispengar, och världens mest prestigefyllda barnbokspris. Klart hon blev lite tagen. Jag menar, JAG blev tagen av all uppståndelse (kanske att jag fällde en liten tår till och med) och jag är inte det minsta inblandad på något sätt…
Hur som… Kitty Crowther har svensk mamma, engelsk pappa, bor i Belgien och har nästan 40 bilderbokstitlar i bagaget. Hennes senaste bok på svenska heter Är det dags? En fantastiskt fin bilderbok som ges ut av Berghs förlag. Kolla in den!
Rapport från barnboksmässan i Bologna!
tisdag, 23 mars, 2010Tidig lördagsmorgon stiger jag upp, äter frukost och beger mig till Arlanda för vidare transport till den stora, årliga barnboksmässan i Bologna, Italien. Enligt vad jag vet den största i världen. Här samlas människor (och böcker så långt ögat når!) som på ett eller annat sätt jobbar med barn- och ungdomsböcker från i stort sett alla delar av klotet.
Igår besökte vi en otroligt fin och välsorterad barnbokhandel mitt i Bologna, där det säljs böcker om de mest skilda områden, böcker som vi normalt aldrig ser i Sverige. Vad sägs till exempel om en bilderbok om Mao Tse Tung som liten, eller varför inte en dito om Andy Warhol? Påkostade fina böcker som jag inte riktigt förstår vem som ska köpa …
Idag öppnade mässan och där befinner vi oss just nu, i ett otroligt utbud av böcker för alla smaker: kitschiga, sobra, grälla, fula, påkostade, pop-upp, pekisar, kapitelböcker, ungdomsromaner, fakta … you name it … Här finns böcker för alla åldrar mellan 0 och upp till 16-17 år.
Två stora bokpriser delas ut under mässan: idag H C Andersen-priset och imorgon ALMA-priset, Priset till Astrid Lindgrens minne. Återkommer med rapport om vilka som vinner!
Äntligen en ny Sune-film!
måndag, 22 mars, 2010
Julen 1991 var jag 8 år. Det året sändes Sunes Jul som julkalender i svt. Jag spelade in varenda avsnitt på vhs och tittade om och om igen tills filmen blev alldeles randig. 1993 kom filmen Sunes sommar. Jag minns att jag blev lite besviken, tyckte att Sunes jul var roligare, men även filmen blev en klassiker, som gick på högvarv i videobandspelaren.
Därför blev jag väldigt glad när jag hörde att en ny film är på gång! Sören Olsson och Anders Jacobsson skriver manus, Hannes Holm ska regissera. Filmen bygger på den senaste boken i Sune-serien: Sune i Grekland och har premiär sommaren 2011.
Jag kan dock inte låta bli att bli lite orolig. Vem ska axla den tunga rollen som Sunes pappa efter Peter Haber och kommer de att hitta en lika bra Håkan?
Hellsing en modernistisk traditionalist
torsdag, 18 mars, 2010Idag satte vi i Barnens Bokklubbs redaktion oss på skolbänken igen, om än bara för en timme. Vi gjorde en utflykt till Stockholms universitet där ett tredagars symposium om barnkultur pågår. Den föreläsning vi tog del av var Lena Kårelands om ”Traditionens roll i barnlitteraturen: exemplet Lennart Hellsing”.
Vid en snabb titt runt i den drygt halvfulla salen räknade jag till sex män, varav tre var de som skötte kamerorna (föreläsningen filmades av Kunskapskanalen). Nåväl, detta är inget att förundras över. Det är precis som det brukar vara. Jag kunde bara inte låta bli att nämna det.
Så över till föreläsningen som var faktaspäckad och intressant. Lena Kåreland radade upp det ena exemplet på det andra för att visa hur vår anarkistiska modernist Hellsing ofta tar avstamp i en kulturell och litterär tradition. Hon kallade honom en modernistisk traditionalist och det tycker jag är ett passande epitet. För visst finns spår av traditionell diktning och referenser till såväl bibeln som gammal berättartradition i hans texter, men för mig känns han ändå mest som en lekfull anarkist och nyskapare.
Jag såg det först!
onsdag, 17 mars, 2010Då och då händer det att vi förvandlas till tjuriga barnungar här på bokklubben.
”Jag såg det först!”
”Ja, men det var MITT namn på kuvertet!”
”Fast jag tog det, och nu har jag det, och du kan inte ta det, för det är fusk, och du är dum, dum, dum!”
Ungefär.
Det händer oftast i samband med att posten anländer med tjocka kuvert eller kartonger från bokförlagen, fyllda med manus på böcker som snart ska ges ut och som vi får läsa i förväg för att kunna avgöra om boken ska bli huvudbok och sådant viktigt. Då och då när man packar upp papperhögarna ser man det nämligen. Manuset som alla väntat på. Boken alla vill läsa. Först och fortast och nu med en gång.
Just nu väntar vi mycket otåligt på Johanna Thydells tredje ungdomsbok ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” som ges ut i höst. Manuset har, enligt säkra källor, postats från förlaget och borde anlända vilken dag som helst.
Jag förutspår nu att ett mindre slagsmål är i antågande.
Och återgår sedan till att vakta slugt vid postbackarna.
Trendigt att läsa ungdomsböcker
tisdag, 16 mars, 2010Jag har många kompisar som hellre läser ungdomsböcker än vuxenböcker. Twilight-böckerna diskuterades tills jag fick rysningar, feber och astmaattacker så fort jag hörde namnen Bella och Edward. (Nej, jag har inte själv läst dem.) (Och, ja, jag vet att jag borde.) Boktjuven, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Bara inte du. Listan kan göras hur lång som helst. De kan inte få nog av allt det där stora, starka, svarta och svåra.
Nu visar det sig att mina vänner inte är ett dugg unika. Enligt Los Angeles Times, bland annat, är det trendigt att läsa ungdomsböcker som vuxen. Medan bokförsäljningen i stort dalar, går ungdomslitteraturen uppåt. I USA med mer än 30 %. Los Angeles Times kallar dem ”crossover”-böcker. Böcker som tilltalar både vuxna och ungdomar. Bland annat nämns Maggie Stiefvaters Frost, som finns i Läseposten 4, som en riktig ”crossover”-succé.
Förut lästes ungdomsböcker bara av vuxna med ett syfte. Bibliotekarier, lärare, föräldrar och sådana som vi här på bokklubben. Orsakerna till att ungdomsboken numera ligger på var mans (och kvinnas) nattygsbord är många. Men den märkbart största är att många barn- och ungdomsböcker filmatiseras, svulstiga Hollywood-produktioner som appellerar till såväl gammal som ung, vilket ökar intresset för boken.
En annan, och den anledning jag själv gärna skriver under, är ju att ungdomsböcker i många fall är bättre än vuxenböcker. Rakare, renare och inte så onödigt svåra att traggla sig igenom.
Kul att fler och fler upptäcker det!
