Ni har säkert hört talas om bilderboken Kivi och monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson. Den första svenska barnboken med pronomenet hen istället för hon och han. Jag kom att tänka på den nu, när jag såg att Barnboksprat har en intervju med författaren.

Har ni läst boken? Det har jag. Och jag gör tummen upp – stor tumme, högt upp till och med. För det första är det en jättefin och bra bok. Jag älskar bilderna! Storyn är kul och rimmen är finurliga och roliga, på riktigt, inte bara så där som man säger. Men dessutom tycker jag att det var på tiden med en könsneutral bok för barn. Precis som Jesper Lundqvist säger i intervjun: det handlar inte om varför han lät bli att könsbestämma huvudpersonen Kivi, utan varför (i stort sett alla) andra som skriver barnböcker väljer att skriva om antingen pojkar eller flickor. Varför är det så viktigt med kön? Och varför blir det så provocerande och känsligt när man vill låta bli att kliva in i något av de där två facken? Det här är en viktig, intressant och komplicerad frågeställning som man verkligen borde grotta ner sig lite mer i. (Många paralleller till Rosa här.)

Sedan tror jag kanske inte att hen kommer att slå igenom och ersätta hon och han i alla böcker, tidningar, på tv och i våra vardagskonversationer. Men det är värt ett försök. Jag vill ha fler könsneutrala böcker att läsa för mitt barn. Och då menar jag HELT könsneutrala, inte bara sådana som låter flickor ha blå kläder och pojkar rosa, som låter pojkarna vara mjuka och rädda och flickorna tuffa. Det är en bit på vägen, men vad skönt att skippa kön helt och bara skriva om barn.

Ett litet aber bara. Jag hoppas att Kivi och monsterhund inte kommer att bli reducerad till enbart ett debattinlägg. Som sagt – det är framför allt en bra och kreativ barnbok.

Vad tycker ni? Bra eller dåligt?